Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grenaa (Grenå) - Grenada - Grenadilla - Grenadilles - Grenadilleträ - Grenadin - Grenadines l. Grenadilles - Grenadjär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 km. från Kattegatt. G. är den östligaste
staden på Jylland, 10° 52’ 44" ö. lgd fr. G. Den
hette ursprungligen Grindhögh och har gifvit
namn åt ån, som flyter s. om densamma och i
forna tider kallades Djursån. Där stod 1060 ett
sjöslag mellan norske konungen Harald Hårdråde
och danske konungen Sven Estridsson samt 1157
mellan Valdemar den store och hans motkonung Sven
Grate. G. har visserligen hög ålder, men inga
historiska minnen knyta sig vid detsamma, och man
känner icke, när det fick stadsrättigheter. 1906
hade G. 3,462 inv. (mot 900 1840). Handel är
dess viktigaste näringskälla. Där finnas två
banker och en sparbank. Hamnen är endast sällan
tillfrusen, och man har därför varit betänkt på
att anordna regelbunden vintertrafik med ångbåt
mellan G. och nordvästra Själland. Sedan 1876 har
G. järnvägsförbindelse med Randers och Aarhus.
E. Ebg.
Grenada [grenei’də], en England tillhörig ö
bland Små Antillerna i Västindien, n. v. om
Trinidad. 344 kvkm., jämte de södra Grenadines
(se d. o.) 65,523 inv. (1901), däribland 800
hvita, resten negrer. Ön är af vulkaniskt
ursprung med andesitkäglor (S:t Catherine
1,143 m.), flera kratersjöar, däribland
Grand etang, och varma källor. Ingen flod
finnes, men tillgången på vatten är rik,
emedan nederbörden är mycket stor. G. har
täta skogar (mahogny o. a.). Omkr. 1/3
är odlad mark. Hufvudprodukter äro kakao,
muskotnötter och andra kryddor, bomull, yams,
batater och brödfruktträd. Sockerodlingen
har gått så tillbaka, att all sockerexport
upphörde 1897. Exporten hade 1906 ett värde
af 210,000 pd st., importen af 223,500 pd
st. De offentliga inkomsterna stego 1906–07
till 71,800 pd st., utgifterna till 70,000
och statsskulden till 123,670 pund (1907). –
G. tillhör guvern. Windward-öarna, som
dessutom omfattar S:ta Lucia, S:t Vincent
och Grenadines. Guvernören bor i S:t George,
på sydvästra kusten (6,000 inv.). Nordligare
ligger Charlotte (Goyave); på östra kusten
Santeurs, Grenville, S:t David. G. upptäcktes
1498 af Columbus, koloniserades 1650 af
fransmännen och eröfrades 1762 af engelsmännen.
J. F. N.
Grenadilla, bot. Se Passiflora.
Grenadilles [-dill]. Se Grenadines.
Grenadilleträ, bot., ett mycket hårdt och
tungt, mörkfärgadt träslag, som erhålles
af Dalbergia melanoxylon i tropiska
Afrika. Det kallas äfven Senegalebenholts
och Kongoholts och användes i synnerhet
till blåsinstrument, t. ex. klarinetter.
G. L-m.
Grenadin (af Granada, spanskt landskap, där
fordom funnos ryktbara sidenväfverier), tunt,
genombrutet silkes- eller halfsidentyg,
vanligen af svart färg, hvars mönster
bildas af någon tätare bindning på tunn
gasbotten. Tyget användes till damklänningar.
G. A. W.
Grenadines [grenədai’ns] l. Grenadilles,
en samling af omkr. 600 små öar, klippor
och skär i Västindien, mellan Grenada och
S:t Vincent, tillhöra England och äro i
administrativt afseende delade mellan dessa
större öar. 86 kvkm. 6,796 inv. (1901), negrer,
de flesta (omkr. 6,500) på Carriacou (28
kvkm.). Hufvudnäringen är boskapsskötsel,
men bomull, säd, tobak m. m. odlas äfven.
J. F. N.
Grenadjär (förr äfven Granadör),
ursprungligen soldat, som vid en orts försvar hade
till åliggande att kasta handgranater
(fr. grenade). De förste grenadjärerna lära
ha uppsatts af svenske generalen Lars Kagg vid
försvaret af Regensburg 1634 genom uttagande af
frivilliga ur infanteriet. Ludvig XIV gaf 1667
hvarje kompani 4 grenadjärer, men dessa förenades
1670 regementsvis och senare bataljonsvis
till ett kompani. Handgranaterna bortlades
och grenadjärerna, som uttogos bland det
starkaste och bästa folket, tjänstgjorde såsom
en elittrupp och uppställdes på flyglarna. De
infördes småningom i de flesta andra arméer. På
slagfältet sammanfördes grenadjärkompanierna
till särskilda bataljoner, hvilka insattes,
där största kraften erfordrades. Efter sjuåriga
kriget (1756–63) bibehölls deras indelning i
bataljoner, och särskilda grenadjärregementen
uppsattes t. o. m., hvarefter skillnaden
mellan grenadjärer och annat infanteri
h. o. h. försvann. Grenadjärerna fortlefde dock
i Frankrike ännu efter Napoleon I:s tid, då de
tillika med de s. k. voltigörerna (voltigeurs)
utgjordes af utvaldt manskap. Hvarje bataljons
grenadjärkompani hade sin plats på högra
flygeln. De utbyttes under Napoleon III mot
soldater af första klass, hvilka fördelades
på alla kompanierna. Numera förekommande
grenadjärregementen äro likställda med öfrigt
infanteri. – I Sverige förekommo grenadjärer
redan under Karl XI:s tid. Sådana uttogos under
hela 18:e årh. till ett antal af först 12,
senare 15 och slutligen 18 ur hvarje kompani och
förenades bataljonsvis till en pluton eller för
hela regementet till en "division". De skulle
vara minst tre alnar långa och af ståtligt
utseende.
 |
| Fig. 1. Mössa till uniform för grenadjärunderofficerare vid Södermanlands regemente 1765–79. |
|
| Fig. 2. Svensk grenadjärmössa af björnskinn till Andra lifgardets officersuniform 1825. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
