Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 279-280 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greuze, Jean Baptiste - Grev. - Grew, Nehemiah - Greve, Konrad - Grève-platsen - Grevesmühlen - Grevesmühlska samskolan - Grevesmöhlen, Karl August

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och stora rörelser. Det programartade i hans
moraltaflors motiv har medfört uppstyltning och
tomhet, deklamation utan kärna. Mest omtyckt
blef G. genom de unga flickor han målade med
genreartad uppfattning (Den sönderslagna krukan,
Mjölkflickan, båda i Louvre, där äfven de tre
ofvan nämnda genretaflorna finnas), Änkan
o. fl. Med stora undrande ögon, svällande
läppar, kokett hållning, alltid barbarmade
och bararmade äro dessa unga damer behagfulla
nog, men deras naivitet förefaller mera spelad
än fullt att tro på. G. målade goda porträtt
(hans själfporträtt, se fig., m. fl. i Louvre,
Gluck, Saint-Just, Bonaparte som förste konsul,
helfigur, Versailles). Revolutionen gjorde
dygdernas målare obehöflig, och när det nya
århundradet inbröt, hade G. öfverlefvat sig
själf. Han hade nu återgått till klassiska ämnen,
som borde passa för den nya allvarsfulla tiden,
och han försökte sig äfven på sådana motiv som
Arbetare, som sätter hackan i sin sons hand
(salongen 1801, där han äfven utställde Den
egyptiska Marias ånger). Ännu på salongen
1804 utställde han. G. är representerad,
förutom i Louvre, i flera franska museer -
i Montpellier finns bl. a. Morgonbönen - i
Dresden (Bibelläsning), i Berlin, Petersburg
m. fl. st. - Jfr monografi af Normand (1892). -
Äfven G :s hustru Anne G. var målarinna. G-g
N.

Grev., vid växtnamn förkortning för engelske
botanisten Robert Kaye Greville, f. 1794, d. 1866
som professor i Edinburgh, kryptogamforskare.


Grew [grõr], Nehemiah, engelsk botanist, f. 1641
i Warwick, d. 1712 i London. Sedan han i Leiden
blifvit med. doktor 1671, återvände han till
England och meddelade samtidigt Royal society
en undersökning i växtanatomi, hvilken af detta
samfund emottogs med så stort bifall, att han
(1672) kallades till London. Där förvärfvade han
sig snart en stor medicinsk praktik och kallades
till led. af Royal society, som 1677 valde
honom till sin sekreterare. G. är jämte Malpighi
växtanatomiens grundläggare och utgaf redan 1672
The anatomy oj vegetables begun, ett förelöpande
arbete till hans utförliga och berömda The
anatomy of plants (1682), hvari han utvecklade
stor originalitet som forskare, särskildt i fråga
om undersökningen af växternas befruktningsdelar
(jfr Botanik, sp. 1306-07). Dessutom utgaf
han Nature and use of the salt contain’d in
Epsom and such other waters (1697) m. m. -
Växtsläktet Grewia uppkallades af Linné efter G.
(T. K.)

Greve, Konrad, tysk-finsk tonsättare, född 1820
i Glückstadt (Holstein), död 1851 i Stockholm,
blef 1842 dirigent vid stadskapellet i Åbo
och var 1843-46 dirigent samt soloviolinist
i Musikaliska föreningen därstädes. Efter ett
års studier hos F. David i Leipzig lät han i
Åbo uppföra sina sångpjäser Sommarnatten (1847;
i Stockholm 1861) och En Nylands-dragon (1848; i
Stockholm s. å.) samt sagospelet Den bergtagna
(1850; i Stockholm 1856). G:s musik i dessa
samt i några sånger till Berndtsons drama
"Ur lifvets strid" röjer inflytande af tyska
romantiken, men äfven ett visst finländskt
tycke, som gjorde hans alster omtyckta.
E. F-t.

Grève-platsen [gräv-], fr. Place de Grève
(af grève, strandbrädd), nu Place de
l’Hôtel-de-ville, torget framför stadshuset
i Paris, på norra Seinestranden, fordom
afrättningsplats.

Grevesmühlen [gréfes-], stad i storhertigdömet
Mecklenburg-Schwerin. 4,447 inv. (1900).

Grevesmühlska samskolan, förut benämnd Jakobs
och Johannes’ församlings fri-och fattigskola,
stiftades af grosshandlaren C. A. Grevesmühl och
hans maka Karin Dahrelius genom ett gåfvobref å
20,000 rdr b:ko af 1 mars 1812 och var afsedd
att blifva "en fri läro- och arbetsinrättning
inom bemälda församling till förmån för där
boende och mantalsskrifna fattiga barn af bägge
könen". Skolan, hvilken började som en folkskola
och äfven efter upprättandet af ett ordnadt
folkskoleväsen i hufvudstaden länge bibehöll
sin ursprungliga karaktär, reorganiserades
1894 till en högre folkskola, som i sin
ordning 1905 omdanades till en på folkskolan
byggd treklassig realskola, motsvarande
statsskolornas 4:e, 5:e och 6:e klasser. Den
ställdes 1906 under Läroverksöfverstyrelsens
inseende samt erhöll 1908 statsunderstöd
och dimissionsrätt. Lärjungeantalet är
f. n. (1908) 60, men kommer i mån af ökade
tillgångar att höjas. Kapitalbehållningen
vid 1907 års slut utgjorde kr. 252,145:10.
P. F.


Grevesmöhlen, Karl August, ämbetsman,
pamflettist, f. 1754 vid Dalkarlshyttan, Örebro
län, d. 1 juni 1823 i Kongsvinger, ingick 1772
efter slutade studier i Uppsala i Svea hofrätt,
där han 1780 blef notarie och 1788 assessor,
var tillika anställd vid tullväsendet, 1777
som notarie i generaltullarrendesocieteten,
1787 som sekreterare hos dess efterträdare,
generaltulldirektionen, samt blef 1790
öfverdirektör i generallandttullkontoret och
som sådan preses i accisrätten. G. uppträdde
först som ekonimisk skriftställare, bl. a. med
en afh. Om förmonligaste sättet att använda
trädesjorden (2:a uppl. 1803), som 1802
vann Patriotiska sällskapets stora pris och
framkallade lifligt meningsutbyte. Sin främsta
ryktbarhet vann han emellertid genom sina
processer, sitt skriftställarskap rörande
dessa och sin politiska verksamhet. Som
öfverdirektör råkade han i delo med den 1803
inrättade generaltullarrendesocietetens
ledande män, överståthållaren S. af Ugglas
och f. d. underståthållaren H. Liljensparre,
mot hvilkas åtgöranden han åtskilliga gånger
uppträdde oppositionellt. Oviljan mot G. gaf
sig luft, då en t. f. advokatfiskal i tullen 1806
anklagade honom för vissa smärre förseelser mot
gällande instruktion. G. bestred anklagelserna,
men societetens fullmäktige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>