Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grevesmöhlen, Karl August - Greville, Fulke, lord Brooke - Greville, R.K. - Gréville, Henry - Grevillea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslöto 1 nov. 1806 att afstänga honom
från tjänstgöring och öfverlämnade målet åt
Kammarkollegium. Så utspann sig en längre
rättegång, som slutdömdes först 1810, hvarvid
G. ådömdes en föreställning för formvidrig
kassainventering samt böter för missfirmligt
skrifsätt, men i öfrigt frikändes, och 1811
äfven återfick sin tjänst, som han dock
s. å. fick utbyta mot pension, enär hela
generallandttullkontoret och acciskammaren
indrogos. Rättegången hade emellertid
väckt ett ofantligt uppseende genom en mängd
ovettiga skrifter med pikanta titlar, i hvilka
G. offentliggjorde sina inlagor till domstolarna,
t. ex. Sällan värre eller besvär och påminnelser
ang. Tullstyrelsen (1808), Processen om Ingen
ting och Processen utan parter (alla 1809),
Förödelsens styggelse, juridisk hjeltedikt på
oren prosa, Sista smörjeisen, rättegångsroman,
och Syndaräkningen (1810) m. fl., och hvilka
äfven från motsidan framkallade åtskilliga
svarsskrifter. Rättegången betraktades ock,
särskildt efter revolutionen 1809, som ett
led i striden mot den föregående regimen,
synnerligast dess byråkrati, och föranledde
t. o. m. på riddarhuset och i bondeståndet
yrkanden och motioner, riktade mot både Ugglas
och Liljensparre, af hvilka emellertid den förre
kraftigt försvarade sig.
Under samma riksdag användes G. vid åtskilliga
tillfällen af Adlersparre och dennes
parti. Särskildt hos bondeståndet hade han
lyckats förskaffa sig stort inflytande, så att
en del elektorer 1810 t. o. m. gaf honom sina
röster, då justitieombudsman första gången skulle
tillsättas. Han hade ock blifvit chef för den
under riksdagen af Mannerheim m. fl. upprättade
hemliga polisen, hvars uppgift var uppspårandet
af kontrarevolutionära anläggningar, och bidrog
som sådan i hög grad till spridandet af rykten om
gustavianska anläggningar mot regeringssättet
och mot kronprins Karl Augusts lif. Efter
dennes död kom han i nära förbindelse med
den nye överståthållaren A. F. Skjöldebrand,
som använde honom för att vid
tronföljarvalet i Örebro inverka hos bondeståndet till
förmån för fursten af Ponte Corvo, och blef
därefter under några år ett slags rapportör
och halfofficiell journalist åt kronprins
Karl Johan. I sin veckoskrift "Åskådaren"
(nov. 1810-11) behandlade han emellertid mest
statsförfattningsrätt och nationalekonomi,
måhända dock till ej ringa del från Karl
Johans synpunkt, och i "Trompeten" (1812)
hufvudsakligen frågor rörande umgängeslifvet och
sederna, hvaremot "Skandinaven" (1812) och "Nya
Skandinaven" (1812-13) hade till direkt syfte
att försvara den nye kronprinsens politik. I den
sista afslöjades sålunda med dennes vetskap i
maj 1813 bl. a. afsikterna på Norge. Förmodligen
gick G. ock till en början regeringens ärenden i
sin bekanta strid med baron J. L. J:son Boije,
som i slutet af 1814 genom en anonym broschyr
"Tankar öfver den klagan, som nu mer än förr
höres öfver en allmän penningnöd" kritiserat
finalernas ställning och därigenom i hög grad
misshagat regeringen. G. svarade genast med
A. B. C. i finanserna (1814); striden fortsattes
därpå med skarpa broschyrer från ömse sidor och
skärptes ytterligare genom att sammanknytas
med den strid i judefrågan, som uppstod vid
1815 års riksdag, då åtskilliga representanter,
bland dem Boije, föreslogo en del inskränkningar
i judarnas rättigheter, vid risk af deras
förvisning ur riket. G. uppträdde omedelbart till
deras försvar, och ett broschyrkrig utvecklade
sig, som snart i personliga smädelser och
skandalskrifveri öfverskred alla gränser, och
hvari G:s penna ej förde det mildaste språket
t. ex. i broschyrer sådana som Förlikningsprojekt
till biläggande af anfallskriget
mot judarne, ...... tillegnadt ......i synnerhet
herr
rev.-sekr. L. Boye, Likbegängelse efter baron
L. J:son Boyes moraliska stoft, Helsning till
baron Ludv. Boyes vålnad, Fjerde akten af
"baron L. Boyes pinos historia. Hvad baron
Boye gör och lider inför verldsliga domare,
och huru han står till rätta på rådhuset
m. fl. Den sistnämndas titelblad åtalades
på prästeståndets begäran enligt T. F. §
3 mom. 3 såsom innehållande gäckeri af den
allmänna gudstjänsten; i öfrigt framkallade
flera af de växlade skrifterna ömsesidiga
ärekränkningsmål. Mot G., "den fräcke
pöbelsofisten", hade därvid uppträdt en
hel rad af skriftställare (bl. a. äfven
Lorenzo Hammarsköld, B. J. Törneblad, Anders
Lindeberg m. fl.) med ovettiga smädeskrifter,
bland hvilka "Banditen Galgeniano, sin tids
afsky och förskräckelse" (af C. G. A. Walberg)
torde vara den gröfsta, och "Herr öfverdirektören
C. A. Grevesmöhlens porträt" (af Fr. Cederborgh)
den kvickaste. Striden, som ensamt under 1815 gaf
upphof till omkring 150 broschyrer, slöt omsider
1816, sedan regeringen skyndat på domstolarna,
så att, hvad Boije och G. angår, den förre dömdes
till ett års fängelse och den senare till ärans
förlust och landsförvisning. G. bosatte sig
i Kongsvinger, lär fortfarande ha åtnjutit en
pension af Karl Johans handkassa, med villkor
att han ej vidare skulle visa sig i Sverige,
och tjänstgjorde åtminstone i någon mån som
rapportör åt riksståthållaren, grefve Sandels. -
G. hade ganska grundliga insikter i juridiska och
nationalekonomiska ämnen, mod och skarpsinne samt
stor förmåga att skrifva populärt. Han var ock
en synnerligt skicklig advokat, väl bevandrad
i rättegångsväsendets alla labyrinter, en
"lagvrängare" i ordets egentliga bemärkelse. Rå
och hänsynslös, lättretlig och hätsk, kunde
han emellertid sällan skilja sak och person
och,angrep gärna motståndares enskilda lif,
men var i sitt eget ingalunda föredömlig och lät
både som politiker, skriftställare och enskild
man månget bevis på låghet komma sig till
last. Hans pamflettfejder äro egendomliga prof
på det fria ordets första lärospån under 1809
års statsskick. G:s lif är tecknadt af Eichhorn
i "Sv. biografiskt lexikon. Ny följd" och af
O. Sjögren i "Karl August Grevesmöhlen" (1882).
V. K-r. (S. C.)
Greville [gre’vil], Fulke, lord Brooke,
engelsk författare, f. 1554, d. 1628, var 1614-21
skattkammarkansler, skref tragedierna Mustapha
(1609) och Alaham, smärre dikter och en biografi
öfver Philip Sidney (1652). G:s Collected works
utgåfvos af Grosart, som äfven skref "The friend
of sir Philip Sidney" (1894).
Greville [gre’vil], R. K., botanist.
Se Grev.
Gréville [grevi’l], Henry, pseudonym för franska
författarinnan A. M. C. H. Durand (se d. o.).
Grevillea R, Br. 1. Bot., ett till fam. Proteaceæ
hörande växtsläkte, af hvilket 160 arter
äro kända. De äro träd eller buskar och växa
nästan alla i Australien. Mest bekant är den
som prydnadsväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
