Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grillparzerpris (Grillparzerpreis) - Grill-room - Grilo, Antonio - Grilse - Grim (Ögrim) - Grim, Herman Niklas - Grimaldi - Grimaldi, Rainerio - Grimaldi, Antonio - Grimaldi, Giovanni - Grimaldi, Domenico - Grimaldi, Geronimo - Grimaldi, Giovanni Frencesco - Grimaldi, Francesco Maria - Grimaldi, Bernardino - Grimas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
floriner, hvilket hvart tredje år utdelas till
det förnämsta tyska skådespelet.
Grill-room [-rom], eng. Se Grill.
Grilo [gri’lå], Antonio, spansk skald, f. 1845
i Córdoba, d. 1906, invald i Spanska akad., där
han dock ej hann taga inträde, var en talangfull
versifikatör, hvars diktion utinärkes af
musikalisk glans, och han åtnjöt stor popularitet
företrädesvis i de förnäma salongerna, där han
glänste som högläsare. Strängare spanska kritiker
frånkänna hans poesi djup. Af G:s arbeten ha
utkommit Poesias (2:a uppl. 1879) med företal
af José Selgas och Ideales, poesias escogidas
(1891). Ad. H-n.
Grilse [gri’ls], eng. Se Laxsläktet.
Grim (Ögrim), sägnkonung. Se Värkö.
Grim, Herman Niklas, läkare, f. 1641 i Visby,
d. 1711 i Stockholm, son till Gustaf II
Adolfs hoffältskär, studerade i Köpenhamn och
Holland, anställdes 1661 som fältskär på ett
holländskt fartyg, destineradt till Novaja
Zemlja, och gjorde efter sin återkomst till
Holland dylik tjänst i kriget mellan detta
land och England. I holländska ostindiska
kompaniet verkade G. i Ostindien 1671-80, dels
som bergmästare vid guldgrufvorna på Sumatra,
dels som sjukhusläkare i Batavia. 1680 började
han praktisera i Nürnberg, och 1682 begaf han
sig ånyo till Ostindien. Därifrån återvände han
1683 till fäderneslandet, verkade ett par år
som provinsialläkare i Södermanland, begaf sig
1685 åter på resor samt blef s. å. lifmedikus
hos grefven af Ost-Friesland och några år
därefter garnisonsläkare i Tönning. Efter
en tids vistelse på Gottland slog han sig
på praktik i Stockholm och blef 1706 led. af
Collegium medicum, till hvilket han skänkte
sina indiska samlingar. 1710 förordnades han till
pestläkare. G. utgaf flera vetenskapliga arbeten:
Compendium medico-chymicum (Batavia, 1679),
Laboratorium Ceylonicum seu Thesaurus Ceylonæ
(utg. på holländska 1677 i Batavia, sedan öfv. på
latin och utg. i Amsterdam 1679), äfvensom flera
smärre, i lärda sällskaps handlingar förvarade
afhandlingar i botanik.
Grimaldi, gammal genuesisk släkt, som
tillhörde guelfernas parti och i Genuas
historia spelat en framstående roll. Under
1300-talet kom släkten i besittning af
Monaco och fick på 1500-talet sin suveränitet
erkänd. Sedan genom fördraget i Péronne 1641
Monaco kommit under fransk öfverhöghet och
släktens italienska besittningar eröfrats af
spanjorerna, erhöll familjen af Ludvig XIV i
skadeersättning förläningen af hertigdömet
Valentinois och markisatet Baux. Manslinjen af
huset G. i Monaco utdog 1731 med Antonio G.,
men dennes måg och efterträdare Jacques François
Leonard de Goyon-Matignon, grefve af Torigny,
upptog namnet, och dennes ättlingar regera ännu
i landet. Bland släktens medlemmar märkas:
1. Rainerio G., den förste genuesare, som
förde sin fädernestads flotta utom Gibraltar
sund, bistod 1304 Filip den sköne i dennes
strider med Flandern, slog den flandriska
flottan och tog grefve Georg af Flandern
tillfånga.
2. Antonio G., genuesisk amiral,
härjade Kataloniens kuster och slog den
kataloniska flottan vid Meloria (1332).
1353 tillfogades honom vid Loiera ett
grundligt nederlag af venezianerna och de med
dem förbundna katalonerna, hvilket tvang Genua
att söka Giovanni Viscontis skydd.
3. Giovanni G. vann som milanesisk amiral
1431 på Po en stor seger öfver venezianska
flottan under Niccolo (l. Nicola) Trevisani.
4. Domenico G., biskop af Savona, slutligen
kardinal, ärkebiskop och vicelegat i Avignon,
utmärkte sig i slaget vid Lepanto 1571. I sitt
stift gjorde han sig senare känd för sina
förföljelser mot de reformerta. Död 1592.
5. Geronimo G., f. 1597 i Genua, d. 1685,
var under Urban VIII nuntius i
Tyskland och Frankrike, blef 1643 kardinal
och 1655 ärkebiskop af Aix-en-Provence,
där han med mycken ifver arbetade för
prästerskapets moraliska höjande samt inrättade
ett prästseminarium och ett hospital för
fattiga. Litt.: Cais de Pierlas "Documents
inédits sur Monaco. Les G." (1885).
(T. H-r.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
