Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grimas - Grimaud, Guillaume - Grimelund, Andreas - Grimelund, Johannes Martin - Grimera sig - Grimeton - Grimgarn - Gimhild - Grimkell - Grimm, Friedrich Melchior von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sur, försmädlig min; grin. – Grimasera, göra grimaser; grina.
Grimaud [-må], Guillaume, påfven Urban V:s egentliga namn.
Grimelund. 1. Andreas G., norsk biskop,
f. 26 jan. 1812 på gården Grimelund i
närheten af Kristiania, d. 3 jan. 1896 i
Kristiania. Han tillhörde en gammal starkt
religiös Haugianerfamilj, blef student 1829
och teol. kandidat 1830, hvarefter han i
9 år var jordbrukare och kommunalman. 1844
blef han "residerende kapellan" (komminister)
i Nannestad, senare i Ullensaker, 1801 lärare
i homiletik, pastoralteologi och liturgik vid
det praktisk-teologiska seminariet i Kristiania
samt 1856 kyrkoherde i Gjerpen. Därefter verkade
han 1861–83 som biskop i Trondhjems stift. Efter
att sistnämnda år ha tagit afsked flyttade han
till Kristiania. Till följd af sina omfattande
kunskaper och sin stora begåfning som predikant
ansågs G. med rätta som en af de ypperste bland
Norges präster i nyare tid. Utom ett stort antal
predikningar utgaf han
Forelæsninger over praktisk theologie i kort sammendrag (1856),
Sendebreve til Throndhjems stifts geistlighed (1861, 1865, 1873 och 1878),
Min betragtning af skriftemaalsspörgsmaalet (1877),
Tre foredrag om barnedaaben (1880).
I "Theologisk tidsskrift" (bd I, 1857) finnas
två afhandlingar af G.,
Om nadverens rette stilling i den kirkelige gudstjeneste och
Om flere helligdagesoptagelse i kirkeaaret.
2. Johannes Martin G., den föregåendes son,
norsk målare, f. 1842, studerade i Kristiania,
Düsseldorf, Karlsruhe och Paris, har målat
förtjänstfulla landskap från Norge, Frankrike
och andra länder:
Sommarmorgon i björkskogen,
Antwerpens hamn (nationalgalleriet i Kristiania),
Fiskarboningar på Lofoten (Luxembourgmuseet i Paris).
1. O. A. Ö. 2. G–g N.
Grimera sig (fr. se grimer, af it. grimo,
skrynklig, rynkig; jfr Grimas), måla skrynklor
eller andra för någon viss roll afpassade drag i ansiktet.
Grimeton, socken i Hallands län, Himle
härad. 3,864 har. 853 inv. (1907). G. bildar med
Kolfstorp ett patronellt pastorat i Göteborgs
stift, Varbergs kontrakt.
Grimgarn, fiskredskap (se d. o., sp. 450).
Grimhild var enligt den fornnordiska hjältesagan
i Eddan och Volsungasagan konung Gjukes maka.
När Sigurd Fafnesbane kom på besök till Gjuke,
önskade Grimhild att få Sigurd till måg, men han
var förut intagen af kärlek till Brynhild,
konung Budles dotter. Den trollkunniga
Grimhild gaf därför Sigurd en glömskedryck,
hvarefter han förgät Brynhild och äktade Gjukes
dotter Gudrun samt ingick edsvuret broderskap
med sina svågrar. Grimhild rådde sedan sin
son att fria till Brynhild. När Grimhilds svek
blifvit upptäckt, Sigurd mördats af Gjukungarna
och Brynhild dödat sig, påstod Atle, Brynhilds
broder, att dessa varit vållande till Brynhilds
död, och hotade dem med krig. Man ingick dock
förlikning på det villkor, att Atle skulle
få Gudrun till äkta. Hon gick ej in därpå,
förr än hon fått en glömskedryck af Grimhild,
då hon lämnade sitt samtycke. Grimhild säges ha
blifvit mördad af Atle, på det han skulle komma
i besittning af hennes skatter. – I de tyska
forndikterna om Niflungarna (Nibelungenlied)
heter Siegfrids (Sigurds) och sedan Etzels
(Atles) gemål Kriemhilt, hvilket
motsvarar Grimhild, som i de nordiska
dikterna är namnet på Atles svärmoder.
Th. W.*
Grimkell, Olof den heliges hirdbiskop, var
enligt Thjodrek munk en brorson till Olof
Tryggvessons hirdbiskop Sigurd och sannolikt af
nordisk härkomst. Han följde konungen vid hans
ankomst till Norge samt verkade tillsammans med
honom för kristendomens spridning i landet. Sagan
tillskrifver honom äfven stiftandet af den första
"kristenret" (kyrkrätt). Sedan Olof stupat i
slaget vid Stiklestad (1030), lyckades det G. i
förening med Einar Tambaskälfver att få honom
förklarad för helgon, och sålunda kröntes hans
verk med seger. G. nämnes sista gången 1046 som
närvarande vid den förlikning, som ingicks
mellan konungarna Magnus den gode och Harald
Hårdråde.
O. A. Ö.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
