Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gullberg, Gustaf Teodor - Gullbergs härads allmänningar - Gullbergs och Bobergs kontrakt - Gullbergs vass - Gullborste - Gullbransson, Abela Naria - Gullenburste - Gullered - Gulleson, Håkan - Gullfaxe - Gullholmen - Gullhöna - Gullintanni - Gulliver, Kapten - Gullivers resor - Gullklöfver - Gullkrage - Gullmaren - Gullmarsfjorden l. Gullmaren - Gullmyrberget - Gullpudra - Gullpytta - Gullrand, Guldrand - Gullribs - Gullris - Gullrond - Gullrum - Gullspångsälfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af "Malmötidningen" och ingick 1902 som
biträdande redaktör i "Stockholmstidningen",
hvars huvudredaktör han vardt 1906. G. har
författat en stor mängd korrespondenser från
främmande länder och äfven i bokform behandlat
aktuella företeelser (Boken om Chicago, 1893,
m. fl.).
Gullbergs härads allmänningar, belägna i
Ljungs och Stjärnorps socknar, Finspångs revir,
Östergötlands län, bestå af två delar, den östra
om 333 har, den västra om 112 har. Enligt
1889 fastställd skogshushållningsplan
afkastar den förra 563 kbm., den senare 95.
G. Sch.
Gullbergs och Bobergs kontrakt i Linköpings stift
omfattar följande nio pastorat: Vreta kloster
och Stjärnorp; Västerlösa; Ljung och Flistad;
Björkeberg och Ledeberg; Fornåsa och Lönsås;
Skeppsås och Älfvestad; Klockrike och Brunneby;
Kristberg; Vallerstad och Järstad. 70,097
har. 15,801 inv. (1907).
Gullbergs vass. Se Göteborg.
Gullborste, bot., namn på Linosyris vulgaris.
Gullbransson, Abela Maria, född Berglund,
religiös svärmerska, f. 1775 i Varberg,
d. 1822, gift med råd- och handelsmannen G. i
Göteborg, utöfvade ett stort inflytande genom
den efter hennes död utgifna lilla skriften
Fru Gullbranssons uppbyggliga sånger och
böner vid åtskilliga tillfällen; jemte ett
bref om nådatillståndet (1823; 7:e uppl. 1895).
(E. M. R.)
Gullenburste (isl. Gullinbursti), nord. myt. Se
Gyllenborste.
Gullered, socken i Älfsborgs län, Redvägs
härad. 4,736 har. 452 inv. (1907). Annex till
Hösna, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Gulleson, Håkan, bildsnidare och målare,
arbetade i sin konst i Hälsingland och var,
enligt inskrift, bosatt "i Flegum". Af honom
förvarar Enångers kyrka (nu fornmuseum för
Hälsingland) en bild af S. Anna med jungfru
Maria och Kristusbarnet, signerad med konstnärens
namn och året 1520, samt ett altarskåp från Tuna
med bilder af tre helgon. En Mariabild i Forsa
bär likaledes hans beteckning, och möjligen
har han äfven utfört en bild i Hög. Dessa
arbeten, i den samtida tyska sengotikens
stil, äro ganska förtjänstfulla. Att
en mästare kunnat bosätta sig så högt i
norr visar, huru betydande konstbehofvet
varit under vår medeltids sista skede.
-rn.*
Gullfaxe, nord. myt., "den gullmanige", hette
jätten Rungners häst, som i snabbhet täflade med
själfva Sleipner. När Tor dödat Rungner, skänkte
han dennes häst åt sin son Magne, hvars moder
var jättinnan Jarnsaxa. Oden blef då misslynt
däröfver, att Tor förärade en så god häst åt
en jättekvinnas son och ej åt sin egen fader.
Th W.*
Gullholmen (fordom Gullö), municipalsamhälle,
lotsstation och fiskeläge på norra udden
af Hermanön uti skärgården till Morlanda
pastorat i Orusts västra härad, Göteborgs
och Bohuslän. Tillverkning af ansjovis
och konserver. Sedan 1798 utgör det egen
kapellförsamling till Morlanda, Göteborgs stift,
Orusts och Tjörns kontrakt. 773 inv. (1907). Vid
G. byggde norrmännen 1676 en skans, som
s. å. intogs af svenskarna.
Gullhöna, zool. Se Nyckelpiga.
Gullintanni, nord. myt., ett af asaguden
Heimdalls binamn. Han kallades så, emedan
hans tänder voro af guld.
Th. w.*
<b>Gulliver,<(b> Kapten G., pseudonym för
P. E. Bergstrand.
Gullivers resor, svenska titeln på J. Swifts
(se d. o.) Travels of Lemuel Gulliver (1727).
Gullklöfver, bot., namn på Trifolium agrarium.
Gullkrage, bot., namn på Chrysanthemum segetum.
Gullmaren. Se Gullmarsfjorden.
Gullmarsberg, Gustafsbergs barnhusinrättning
tillhörig egendom i Skredsviks socken, Göteborgs
och Bohuslän, vid Gullmarsvik, en bukt af
Gullmarsfjorden.
Gullmarsfjorden l. Gullmaren, vik af Kattegatt på
bohuslänska kusten, framträngande mellan Lysekil
och Fiskebäckskil omkr. 30 km. i nordöstlig
riktning, omgifven af halföarna Stångenäs och
Bokenäs. Innerst delar sig den vackra fjorden
i den nordliga Färlekilen och den nordöstliga
Saltkällefjorden, i hvilken Kvistrumsälfven
mynnar ut nära egendomen Saltkällan. Under
Karl XI :s danska krig anlades en skans
vid Långnäsans utlopp i Gullmarsviken.
L. W:son M.
Gullmyrberget, kronopark i Los socken,
Västra Hälsinglands revir, Gäfleborgs
län, afsatt som kronopark genom K. M:ts
beslut 29 sept. 1865. Areal 1,579 har.
G. Sch.
Gullpudra, bot., namn på Chrysosplenium
alternifolium.
Gullpytta, zool. Se Chrysomelidæ.
Gullrand, Guldrand (isl. Gullrond),
konung Gjukes dotter, omnämnes i Eddans
hjältesånger. Efter Sigurd Fafnesbanes död
försjönk Gudrun i en stum och tårlös förtviflan,
då G. beredde systern i hennes sorg åtminstone
den lindring, som ligger i utgjutandet af tårar.
Th. W.*
Gullribs, bot., namn på Ribes aureum.
Gullris, bot., namn på Solidago virgaurea L.
Gullrond. Se Gullrand.
Gullrum, arkeol., stenåldersboplats på gränsen
mellan Hafdhems och Näs socknar, Gottland. Man
har där funnit en mängd ben af säl och fisk samt
af vildsvin, hare, räf, igelkott och fågel. Af
tamdjur ha blott hundben påträffats. Emellertid
är det möjligt, att man kände äfven hästen,
att döma efter en prydlig benkam, i hvars ena
öfre hörn troligen ett hästhufvud och i det
andra ett människohufvud äro utskurna. Bland
öfriga funna föremål märkas lerpärlor,
genomborrade djurtänder och en pilspets af
skiffer. Äfven ett människoskelett har hittats
i en enkel graf ung. 30 cm. djupt och omgifvet
af några smärre stenar. Jfr H. Hansson i
"Sv. fornminnesfören:s tidskr.", bd 10, sid. 1.
T. J. A.
Gullspångsälfven (äldre namn Amn), en
omkr. 8 km. lång å, som förenar sjön Skagern
med Vänern samt utgör gräns mellan Värmland
och Västergötland. Nora-Karlskoga järnväg går
öfver älfven vid Gullspångs bruk. Enär Skagern
ligger omkr. 69 m. och Vänern omkr. 44 m. ö. h.,
utgör älfvens sammanlagda fall omkr. 25 m.,
hvaraf ett fall af 20,5 m. (på en längd af
1 km.) nära Gullspångs station. Detta fall
såldes 1906 till det nybildade kraftaktiebolaget
Gullspång-Munkfors, som äfven öfvertagit såväl
den i Svartälfven närmast ofvanför Skagern
belägna Munkforsen som ock Åråsfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
