Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 679-680 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III - Gustaf IV Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1896)., L. Stavenow,. "Konung G. III"
(i "Populärt vetenskapliga föreläsningar
vid Göteborgs högskola", XVI, 1901), och
H. Schück, ’’’G. III. En karaktärsstudie"
(1904). Hufvudarbetet öfver G:s vittra
verksamhet är O. Levertin, "G. III som dramatisk
författare" (1894). - Af G:s bref finnes ingen
samling, men flera spridda publikationer. Utom
de ofvannämnda: Konung G. III:s skrifter etc. må
nämnas G. III:s bref till friherre G. M. Armfelt,
utg. af Elof Tegnér 1883 (i "Hist. handl. N. F.",
d. XII). Af intresse äro också "Lettres de
Gustave III à la comtesse de Boufflers" etc.,
utg. af A. Vivie (Bordeaux 1900). - Af den
rika dagboks- och memoarlitteraturen förtjäna
nämnas drottning "Hedvig Elisabeth Charlottas
dagbok" (3 bd, 1902-07, omf. tiden 1775-92, rik
företrädesvis på upplysningar rörande kungliga
familjens och hofvets lif), G. J. Ehrensvärds
"Dagboksanteckningar etc." (2 bd, 1877-78,
likaledes synnerligen belysande för hoflifvet
och därjämte för personal- och kulturförhållanden
under den tidigare delen af G. III:s regering),
A. von Fersens "Historiska skrifter" (8 dlr,
1867-72, en ingående och innehållsrik, men af
personligt och politiskt agg till konungen starkt
färgad framställning af den politiska historien
till och med 1789), G. J. Adlerbeths "Historiska
anteckningar" (3 dlr, 2:a uppl. 1892-93, en
mer objektivt hållen skildring af slutet af
G. III:s regering). Anteckningar af Armfelt,
Ehrenström, Joh. v. Engeström, L. v. Engeström,
A. L. Hamilton, K. Fr. Hochschilds (under
utgifning af H. Schück), Liljencrants, Nordin,
Schröderheim, Fr. Sparre, J. M. Sprengtporten,
Wallquist m. fl. lämna likaledes viktiga bidrag
från skilda ståndpunkter. Samtliga ofvannämnda
anteckningar äro numera utgifna af trycket utom
Fr. Sparres (Eriksbergs arkiv), hvaraf blott ett
mindre utdrag är tryckt. L. S.

G:s personlighet och öden gåfvo anledning
till en rik poetisk hyllning under konungens
lifstid och tiden närmast efter hans tragiska
bortgång. Så godt som alla tidehvarfvets skalder
besjöngo G.; nämnas kunna särskildt Bellman,
Clewberg-Edelcrantz, Franzén, Kellgren, Leopold,
Lidner, Oxenstierna, Simmingsköld och Wallin;
K. J. von Becker vann 1817 Sv. akad:s 1:a
pris för en sång öfver G. Tegnér skapade den
populära uppfattningen af tjusarkonungen genom
talet öfver Oxenstierna och sången vid Sv.
akad:s 50-årsfest. Dramatiskt är G. skildrad i
Wijkanders "En konung!" (1870), Strindbergs
"G. III" (1904) och Didrings "Två konungar"
(1908). G. är hufvudpersonen i C. G. Horsts
tragedi "G. III" (1793), Scribes och Aubers
opera "G. III ou le bal masqué" (1833), öfv. och
bearb, på engelska, tyska och italienska (med
musik af Verdi), dramer af dansken M. W. Bruun
(1846) och tysken A. Schloenbach (1852) samt en
roman af M. E. Coleridge, "The king with two
faces" (1898). E-n B.

4. G. IV Adolf, den
föregåendes och Sofia Magdalenas af Danmark
son, föddes i Stockholm 1 nov. 1778. Han
erhöll en vårdad uppfostran under ledning af
den ädle upplysningsvännen N. v. Rosenstein
och den strängt ortodoxe hofpredikanten
J. G. Flodin. Dessa gjorde till sin uppgift ej
blott att utbilda de obetydliga förståndsgåfvor,
som fallit på deras lärjunges lott, utan äfven
att dana honom till en sparsam, ordningsälskande,
karaktärsfast, sedlig och gudfruktig man. Om de
däruti lyckades, så
utföll däremot deras försök att kufva hans
högmod och halsstarrighet så mycket sämre. De
kunde ej heller förhindra, att t. o. m. hans
goda egenskaper förvredos under inverkan af
hans dåliga anlag: hans gudsfruktan öfvergick
till religionsgrubbel och bigotteri,
hans ordningssinne till pedanteri, hans
karaktärsfasthet till oböjlig envishet.


Gustaf IV Adolf, 1793, Efter miniatyrmålning
af Lafrensen d. y.

Yttre omständigheter
inverkade dessutom skadligt på hans
utveckling. Minnet af faderns olyckliga
slut följde honom ständigt samt gjorde honom
misstänksam och dyster; enväldets grundsatser, i
hvilka han uppfostrades, ökade i högsta grad hans
högmod och egenkärlek, och franska revolutionens
utsväfningar ingåfvo honom förskräckelse
och förakt för all folkfrihet. Efter sin
faders död, 29 mars 1792, uppsteg G. A. på
tronen, men stod under sin farbroder hertig
Karls af Södermanland förmynderskap till
1 nov. 1796, då han som fullmyndig regent
öfvertog styrelsen. Redan under förmyndartiden
spelade G. A:s personlighet en viktig roll, då
hertig Karl och hans gunstling G. A. Reuterholm
sökte begagna frågan om hans förmälning som
ett medel för sina politiska syften. Sålunda
blef G. A. 1795 förlofvad med prinsessan
Lovisa Charlotta af Mecklenburg-Schwerin,
väsentligen emedan Reuterholm ville visa sig
själfständig mot Katarina II, som önskade en
förbindelse mellan den unge svenske konungen
och sin sondotter Alexandra. Katarinas hotelser
tvungo förmyndarregeringen att på våren 1796
kasta om politik. Förlofningen blef bruten,
och G. A., åtföljd af sin farbror och dennes
gunstling, begaf sig i stället på hösten
s. å. till Petersburg för att ingå förlofning
med storfurstinnan Alexandra. Men då Katarina i
sista stund ville afpressa G. A. en skriftlig
förbindelse, att hans blifvande gemål skulle
fritt få utöfva sin grekiska religion i Sverige,
vägrade G. A. bestämdt, trots alla påtryckningar,
att underskrifva den äskade förklaringen. Den
för förlofningens eklatering redan igångsatta
festen måste inställas, och G. A. återvände till
Sverige, där strax därefter hans myndighetsålder
inträdde. Reuterholm afsattes i onåd från alla
sina ämbeten, och hertig Karl skildes från allt
inflytande på regeringen. 31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>