NORDISK FAMILJEBOK

KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI

Harrisburg [hä'risbə̄g], hufvudstad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Pennsylvania-kanalen och Susquehanna, som där är 1,6 km. bred och öfver hvilken gå fyra broar. 50,167 inv. (1900). H. är en af de vackraste inlandsstäderna i unionen, är säte för en katolsk biskop och har ett vackert kapitolium (nybyggdt efter 1897), ett statsbibliotek på 140,000 bd, många kyrkor, arsenal och dårhus. I närheten kol- och järngrufvor. Liflig industri (1900: 446 verk med 7,362 arbetare och 16 mill. doll. i produktionsvärde), särskildt stora vals- och stålverk, maskin- och järnvägsverkstäder samt skofabriker. H. har sitt namn efter en John Harris, ortens förste bebyggare (på 1720-talet), blef stad 1785 och 1812 statens hufvudstad. (J. F. N.) Harrisit Shepard, miner., en pseudomorfos efter blyglans af kopparglansens sammansättning. A. Hng. Harrison [hä'risən], stad i nordamerikanska staten New Jersey, vid Passaic river, som skiljer densamma från Newark, till hvilket H. utgör förstad. 10,596 inv. (1900). Stålverk, trådfabriker. Harrison [hä'risən], engelskt rederibolag. Se Ångfartygslinjer. Harrison [hä'risən], Thomas, engelsk krigare och politiker, kallad "konungamördaren H.", f. 1606, afrättad 13 okt. 1660, ingick 1644 som major vid Fleetwoods rytteri, utmärkte sig vid Marston moor och blef en af den nyorganiserade puritanska härens inflytelserikaste ledare. Dess talan förde han äfven i långa parlamentet, dit han invalts 1646. Vid officersmöten framställde H. redan 1647 krafvet på, att Karl I som "en blodsman" skulle ställas till räkenskap för inbördeskriget. Han förhandlade 1648 med Lilburne, ledaren för de sociale omhvälfningsmännen (levellers), och hade stor andel i tillkomsten af det berömda författningsprogrammet Agreement of the people. H. var en af de obevekligaste bland Karl I:s domare och blef efter dennes afrättning (jan. 1649) medlem af statsrådet samt förde 1650—51 högsta befälet i England under Cromwells irländska och skotska fälttåg. Sedan verkade han som de stridbaraste sekteristernas ledare för "långa parlamentets" upplösning 1653 och var en af de mest framträdande medlemmarna i det kortlifvade s. k. Barebone-parlamentet. Cromwell, som länge öfversett med H:s fanatiska nit, lät (febr. 1655—mars 1656) hålla honom i fängelse till följd af hans ideliga stämplingar med "Femte monarkiens män" och andra omstörtningsifrare. Vid restaurationen 1660 vägrade H. att sätta sig i säkerhet; han fängslades, dömdes till döden som kungamördare och behöll äfven på afrättsplatsen sin lugna frimodighet. V. S—g. Harrison [hä'risən], John, engelsk mekaniker, f. 1693 i Foulby i Yorkshire, d. 24 mars 1776 i London, idkade först timmermansyrket, men blef sedan urmakare och gjorde som sådan högst betydande uppfinningar. Sålunda konstruerade han 1725, före Graham, den första kompensationspendeln, hvarigenom pendelns längd blef oberoende af växlingar i värmegraden. Han tillverkade redan 1729 den första kronometern för bestämningen af longituden till sjöss; på denna uppfinnings förbättrande arbetade han i många år. 1761 framställde han det exemplar, för hvilket han ändtligen fick ett af regeringen utfäst pris, 20,000 pd st. H. författade Principles of timekeeper (1767) och Description concerning such mechanism as will afford a nice or true mensuration of times (1775). (B—d.) Harrison [hä'risən]. 1. Benjamin H., nordamerikansk politiker, f. omkr. 1740 i Berkeley, Virginia, d. 1791, var 1773 medlem i den "korrespondenskommitté", som för Virginia förberedde oafhängighetskriget, satt sedan i koloniernas första gemensamma representation, den kontinentala kongressen, och var en tid på 1780-talet guvernör i Virginia, där han sökte motverka unionsförfattningens antagande. 2. William Henry H., den föregåendes son, Förenta staternas nionde president, f. 9 febr. 1773 i Berkeley, Virginia, d. 4 april 1841 i Washington, ingick 1791 som fänrik i nordamerikanska armén och deltog sedan med stor utmärkelse till 1798 i kriget mot indianerna, blef 1797 kapten och kommendant på Fort Washington, utsågs 1798 till sekreterare för nordvästterritoriet och blef 1799 dess ombud i kongressen, där han framgångsrikt verkade för statsjordens uppdelning i smålotter till nybyggarinvandringens främjande. Som guvernör i territoriet Indiana (omfattande de nuv. staterna Indiana, Illinois,