<img l>

Michigan och Wisconsin) arbetade han med mycken energi för smittkoppornas och superiets bekämpande bland indianerna samt afslöt med några stammar (1809) flera betydelsefulla fördrag, genom hvilka åt staten förvärfvades 220,000 kvkm. land vid Wabash och White river. Därigenom framkallades emellertid bland andra stammar stark jäsning, och en farlig indianresning utbröt under ledning af Tecumseh (se d. o.) och dennes broder "Profeten", men indianerna ledo vid Tippecanoe ett förkrossande nederlag (7 nov. 1811). H. deltog 1812—14 i kriget mot England, inföll i Canada och vann 27 sept. 1813 den betydelsefulla segern vid floden Thames öfver brittiske öfversten Proctor och dennes indianske bundsförvant Tecumseh. H. blef s. å. generalmajor, var 1816—19 kongressmedlem, valdes 1819 till medlem af Ohios senat och satt 1824—28 i unionssenaten. H. sändes 1828 som sändebud till Colombia, men återkallades redan 1829, sedan hans politiske motståndare Andrew Jackson blifvit president. H. slog sig nu ned på sin farm North Bend i Ohio och tog för att försörja sin talrika familj anställning som skrifvare vid grefskapets domstol. Han uppställdes af whigpartiet som presidentkandidat mot van Buren 1836 och 1840 samt valdes sistnämnda år efter en bullersam agitation. Blott en månad efter det han tillträdt sitt ämbete afled H. Jfr biografi af H. Montgomery (1853). <img l>

3. Benjamin H., den föregåendes sonson, Förenta staternas tjugutredje president, f. 20 aug. 1833 i North Bend, Ohio, d. 13 mars 1901 i Indianapolis, Indiana, slog sig 1854 ned i Indianapolis som advokat, deltog med utmärkelse på nordstatssidan i inbördeskriget som öfverste vid Indianas frivilliga och avancerade 1865 till brigadgeneral. H. återtog efter krigets slut sin advokatverksamhet, var 1881—87 medlem af senaten och nominerades 1888 till republikansk presidentkandidat. Han segrade vid valet öfver demokraten Cleveland, men besegrades vid 1892 års presidentval i sin ordning af Cleveland. Under sin ämbetstid (4 mars 1889—4 mars 1893) anslöt han sig helt till sitt partis långt gående protektionistiska tariffpolitik och tog till följd af utrikesministern Blaines sjuklighet liflig del i utrikesärendenas skötsel, bl. a. vid uppgörandet af skiljedomsaftalet med England i Beringshafsfrågan. Sedan H. nedlagt presidentvärdigheten, var han 1893—94 anställd som föreläsare i författningskunskap vid Leland-Stanford-universitetet i Kalifornien och tjänstgjorde 1899 som Venezuelas ombud inför skiljedomstolen om dess gränskonflikt med Brittiska Guyana. H. utgaf bl. a. Speeches 1888—92 (1892), The constitution and administration of the United states (1897) och Views of an expresident (1901). 1—3. V. S—g. Harrison [hä'risən], Frederic, engelsk skriftställare, positivistisk filosof, f. 18 okt. 1831 i London, blef 1858 advokat och var 18770—89 juris professor vid Inns of court i London. H. var 1867—69 medlem af den kungliga kommissionen för utredande af fackföreningarnas rättsliga ställning och har sedan alltjämt som skriftställare lifligt deltagit i diskussionen om arbetarfrågorna. 1869—70 var han sekreterare i en kunglig lagsamlingskommission. Som filosof är han anhängare af Comte, har deltagit i stiftandet af flera positivistiska läroanstalter i England och är sedan 1880 president för det engelska positivistsamfundet samt en af de främste medarbetarna i den 1893 grundlagda "Positivist review". Bland H:s många arbeten märkas The meaning of history (1862; ny uppl. 1894), Order and progress (1875), Oliver Cromwell (1888), Studies in early victorian literature (2 bd, 1894—97), Life of Ruskin (1902), Memories and thoughts (1906) och The creed of a layman (1907). H. har äfven skrifvit en mängd tidskriftsessayer samt utgaf 1875 "Social statics", en engelsk öfv. af Comtes "Politique positive", del II. V. S—g. Harrison [hä'risən], Thomas Alexander, amerikansk målare, f. 1853 i Philadelphia, har studerat därstädes och hufvudsakligen i Paris, målar i fransk anda figurer i det fria, landskap, sjöstycken. H. är representerad i Luxembourgmuseet (Ensamhet, Marin) och i Dresdengalleriet (Afton vid vattnet). G—g N. Harrisse [hä'ris] Henry, fransk-amerikansk historiker och bibliograf, f. omkr. 1830 i Paris, af nordamerikansk härkomst, var en tid advokat vid öfverdomstolen i New York, men har i många år varit bosatt i Paris, där han företrädesvis egnat sig åt forskningar rörande Amerikas upptäcktshistoria. Han har offentliggjort bl. a. Bibliotheca americana vetustissima (på eng. 1866, en bibliografi öfver alla 1492—1550 utgifna arbeten öfver Amerika), Fernand Colomb, sa vie, ses œuvres (1872), Jean et Sébastien Cabot, leur origine et leurs voyages (1882), Les Corte-Real et leurs voyages au nouveau monde (1883), Chr. Colomb, son origine, sa vie, ses voyages, sa famille et ses descendants (2 bd, 1884—85), hans förnämsta verk, det bibliografiska arbetet Excerpta Colombiniana (1887), The discovery of North America (1892), Chr. Colomb devant l'histoire (s. å.), Jean Cabot, the discoverer of North America, and Sebastian, his son (1896). Till ett annat område höra L'Abbé Prevost. Histoire de sa vie et de ses œuvres (1896) och L. L. Boilly, sa vie et son œuvre (1898). Harrit, miner., ett paraffinliknande mineral, som kristalliserar efter triklina systemet och har sammansättningen C₅ H₈, smälter vid 74° C.; förekommer i brunkol i Steiermark. A. Hng. Harrogate [hä'rəgət], stad i engelska grefsk. York, West Riding. 28,423 inv. (1901). 55 m. ö. h. Det är Englands förnämsta svafvelbad och mest besökta kurort; kalla svafvelkällor (12°—15° C.) och äfven järnkällor samt utmärkta badinrättningar. Ln.