Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasenclever, Wilhelm - Hasgalla. Se Has - Hashab. Se Arabiskt gummi, sp. 1287 - Hasjimiter - Hasjisj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning för Sozialistische arbeiterpartei
Deutschlands) samt som led. af Nordtyska
riksdagen (1869—70) och Tyska riksdagen
(1874—87). Han blef 1888 sinnessjuk.
Hasgalla, veter. Se Has.
Hashab. Se Arabiskt gummi, sp. 1287, farm.
Hasjimiter. Se Haschimiter.
Hasjisj l. Haschisch (arab., ört, särskildt
hampväxten, såsom den yppersta af alla
örter, på grund af dess njutning beredande,
smärtstillande och rogifvande egenskaper, och
slutligen preparat af denna ört), farm. Den i
Persien och Ostindien växande och odlade formen
af hampväxten, Cannabis sativa f. indica,
hvilken icke är botaniskt skiljbar från
den i Europa odlade C. sativa L., lämnar
materialet till Orientens som njutningsmedel
högt värderade hasjisj. Den europeiska hampan
saknar nästan alldeles de narkotiska egenskaper,
som utmärka den indiska formen. Af den indiska
hampan finnas flera handelsformer med hinduiska
namn, såsom guaza, gunjah (ganjah l. gandsja)
och bang (sabji, sidhi), af hvilka särskildt
den förstnämnda af araberna kallas hasjisj och
förr varit upptagen i Sv. farmakopén under namn
af Herba Cannabis indicæ till beredande af det
numera uteslutna Extractum Cannabis indicæ. De
torkade, något sammanpressade, hartsrika,
blommande smågrenarna af hampans honstånd
utgöra guaza, och däraf beredas olika slag
af hasjisj. Det från drogen isolerade hartset
kallas charas eller churus och nyttjas äfven
som berusningsmedel. Vanligen beredes hasjisj
på det sätt, att guaza kokas i vatten och
en tillblandad mindre mängd färskt, osaltadt
smör, hvilket upplöser hartset i drogen och
utdrager dess halt af flyktig olja, hvilka båda
beståndsdelar anses vara de verksamma ämnena
i hasjisj. Särskildt tillskrifves verkan det
hartsartade ämnet kannabinol. Afkoket silas
sedan genom en grof duk och afdunstas,
tills det får tjock siraps stadga. Sålunda
beredt extrakt har en gröngulaktig färg och
en obehaglig lukt, hvarför man, i afsikt
att förbättra denna, tillsätter rosen- eller
jasminolja. Af sådant extrakt intages 3 till 4
gr., vanligen i en liten kopp svart kaffe, då man
vill förskaffa sig ett behagligt sinnesrus. Af
detsamma beredes genom tillsättande af socker,
mandel, pistaciekärnor o. d. ett slags
konfekt, i Kairo benämnd daouamesk, hvaraf
fordras större dos för att framkalla de för
hasjisj egendomliga verkningarna. Många andra
beredningar eller uppblandningar af hasjisj,
med t. ex. fikon, dadlar, honung, peppar, ambra,
mysk, förekomma under olika namn i Orientens
basarer. De säljas ofta endast i smyg, emedan
hasjisj-njutningen i de flesta länder icke
är tillåten. I sanning underbara äro i många
fall verkningarna af hasjisj, men de yttra sig
ofta olika hos olika individer och till följd
af olika doser. Efter förtärandet af hasjisj
inställer sig alltid tyngd i hufvudet, stundom
äfven värk, förnimmelse af stegrad värme och
svindel samt öronsusning. Pupillerna utvidgas,
och långsynthet är därmed förbunden. För många
synas under hasjisj-rus alla föremål få en
ofantlig utsträckning, som aldrig tager något
slut; en väg, på hvilken man vandrar, förefaller
oändligt lång, och målet viker ständigt undan
i fjärran. Målade bilder synas stereoskopiska
eller tyckas antaga ett förkroppsligadt tillstånd
och därjämte rörlighet, så att de framstå
fritt och lefvande från taflans duk. Sinnenas
skärpa förslöas, under det att förnimmelserna
förefalla den förgiftade synnerligen
lifliga. Vanligen inträda en subjektiv
uppfattning af ökad intensitet och kraft hos
själsförmögenheterna och därjämte merendels en
mycket glad stämning, betydlig skrattlust och
obetvingliga utbrott af skallande skratt, såsom
det tyckes utan bestämd orsak, men vanligen
föranledda genom bisarra syner eller rättare
sinnesvillor, illusioner. Under inflytande
af den lifligt stegrade fantasien blifva
illusionerna ofta både till former och färger
synnerligen praktfulla och hänryckande. (Ett än
praktfullare färgspel framkallar ett hos en kakté
förekommande gift. Se Cactaceæ). Medvetandet
är ibland fullkomligt orubbadt, i andra fall
mer eller mindre omtöcknadt, så att minne
af det under ruset erfarna efteråt alldeles
saknas. Tidsuppfattningen är i hög grad rubbad:
allt förnimmes jagande och momentant, och likväl
förefalla minuterna långa som timmar. Marken
kännes försvinna under fötterna, man erfar en
icke obehaglig känsla af sväfvande i luften,
och man genomflyger vida himmelsrymder. Hos
åtskilliga iakttages dock en stor tröghet i
rörelserna, osäker gång och darrning i händerna,
hvaremot hos många visar sig en häftig benägenhet
att larma, rasa och förstöra, allt under
åtminstone delvis bibehållet medvetande. —
Benägenhet för ro och sömn inställer sig
småningom. Dock leder hasjisjruset ofta icke
direkt till sömn, utan medför blott, att sömnen
under följande natt blir synnerligen djup,
med eller utan påfallande drömmar. Hos alla
framkallar hasjisj efteråt en betydlig stegring
af matlusten; f. ö. uppträda inga eller högst
obetydliga efterverkningar. Hasjisj förorsakar
icke förstoppning. I Ostindien har man funnit,
att hasjisj kan framkalla s. k. katalepsi,
under hvilket tillstånd lederna låta böja
sig, nästan som vore de af vax, och lemmarna
bibehålla oförändradt, i trots af tyngdlagen,
den ställning man gifver dem. Af denna anledning
lär hasjisj begagnas af Indiens som heliga
ansedda botgörare, fakirerna, af hvilka somliga
under långa tider intaga underliga ställningar;
hampan kallas där äfven "fakirernas ört". En
förfärlig roll spelade hasjisj under korstågens
tid (jfr Assasiner). Hasjisjverkans väsen
synes bestå i nedsättning eller upphäfvande
af hjärnans normala kontroll öfver förnimmelser
och fantasi — något liknande det, som momentant
förekommer vid insomnandet, men utdraget på
längre tid — samt därjämte (antagligen) i en
retning af vissa delar af hjärnan, hvarigenom
dennas lägre funktioner blifva så intensiva och
egendomliga. Ibland kvarstå omdöme och förmåga
att minnas det erfarna, och den förgiftade
kan då, när han vill, rycka sig bort från
illusionerna för en stund, för att sedan åter
hängifva sig åt dessa. – Personer, som ofta och
rikligt använda hasjisj som berusningsmedel,
s. k. hasjisjätare, kunna naturligen skada sig
allvarsamt därmed. Särskildt lära somliga blifva
sinnessjuka, medan däremot dödsfall af akut
hasjisjförgiftning äro mycket sällsynta. I
jämförelse med opium är hasjisj vida mindre
farligt; särskildt saknar det senare giftet
opiets egenskap att ruinera digestionsorganen och
det allmänna näringstillståndet. — För beredande
af hasjisj, som äfven begagnas blandad med tobak
till rökning, odlas den indiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
