till högra centern och bekämpade häftigt
Ferrys skolreformer. Som historieskrifvare
af stor förtjänst fick han 1869 en plats
i Franska akademien. Hans förnämsta arbeten
äro
Histoire de la politique extérieure du
gouvernement français de 1830 à 1848 (2 bd,
1850),
Histoire de la réunion de la Lorraine
à la France (4 bd, 1854—59; 2:a uppl. 1860)
samt
L'église romaine et le premier empire
(5 bd, 1868—70). — Äfven H:s maka, grefvinnan
Louise d'H., dotter af hertig Victor de Broglie,
f. 1818, d. 1882, uppträdde som författarinna,
först anonymt med romanen
Robert Emmet (1858)
och därefter, under pseudonymen
l'Auteur
de Robert Emmet, med
Marguerite de Valois
(1870),
La jeunesse de lord Byron (1872) och
Les dernières années de lord Byron (1874). —
2.
Gabriel Paul Othenin de Cléron, vicomte d'H.,
den föregåendes son, författare, f. 1843,
fick 1871 en plats i deputeradekammaren, där
han, trots sina högt predikade republikanska
tänkesätt, alltid röstade med den monarkiska
majoriteten, men föll igenom vid valen 1876 och
1877. Han var 1891—94 (efter Bocher) ledare af
det orleanska partiet. H:s viktigaste arbeten
äro
C. A. de Sainte-Beuve, sa vie et ses œuvres
(1875) och
Les établissements pénitentiaires
en France et aux colonies (s. å.),
Études
biographiques et littéraires (2 bd, 1879—88),
Le salon de m:me Necker (2 bd, 1888) och
Madame
de La Fayette (1891),
La duchesse de Bourgogne et
l'alliance savoyarde (3 bd, 1898—1903) och
Varia
(1904). H. blef 1888 invald i Franska akademien.
Haussoullier [åsoliē'],
Bernard, fransk arkeolog
och epigrafiker, f. 1853 i Paris, professor vid
École pratique des hautes études vid Sorbonne,
har tagit verksam del i de franska utgräfningarna
i Delfi samt själf jämte arkitekten E. Pontremoli
ledt utgräfningarna i Apollontemplet i Didymi,
Mindre Asien (jfr
Didymes. Fouilles de 1895 et
1896, 1904, och
Études sur l'histoire de Milet
et du Didumeion, 1902). Särskildt har han egnat
sig åt studiet af de grekiska inskrifterna (det
tills. med R. Dareste och Th. Reinach utgifna
värdefulla verket
Recueil des inscriptions
juridiques grecques, 2 bd, 1901—05, m. m.).
E. N—n.
Hausstock, topp i Glarneralperna, 3,152 m.
Haustellum, myggors och flugors rörformiga
snabel. Se
Diptera.
Haustlong, en dikt af Harald Hårfagers berömde
skald Tjodolf från Hvin om bilderna på en
sköld, som han fått af Torleif Spake. Af
H. finnas två större fragment i behåll, af hvilka
det första beskrifver Iduns bortförande af jätten
Tjasse och dennes dråp, det andra skildrar Tors
kamp med jätten Rungner. Dikten är full af
konstiga omskrifningar och delvis ganska dunkel.
Th. W.*
Haustorier (af lat.
haustor,
som dricker l. hämtar),
bot., äro
organ, som utbildats för att upptaga organisk
näring från en lefvande växt. De förekomma
först och främst hos parasiter. Hos de lägre,
såsom svamparna, utgöras de af en rikt förgrenad
eller stundom klotformigt uppsvälld hyftråd,
som lefver inne i den växtcell, hvarifrån
näringen tages (se fig. 1). Hos de fanerogama
parasiterna utgöras haustorierna af korta grenar,
oftast rotgrenar, som sammanväxa med de organ,
hvarifrån näringen hämtas. Härvid inträder
en närmare förening mellan de näringsledande
väfnadselementen i värdplantan och parasiten,
i det att kärlsträngen i haustoriet sammanväxer
med kärlsträngen i värdplantan (se fig. 2).
Hos icke parasitiska
växter uppträda haustorier under embryots (se
d. o.) utveckling, hvarjämte under groningen
hjärtbladsspetsen ofta är utvecklad som ett
haustorium, i och för uppsugandet af näringen
i fröhvitan (se
Groning).
H. Hn.
Fig. 1. Peronospora calotheca i märgen af Asperula
odorata, visande svampens haustorier, som från
myceliet (m) intränga i värdväxtens
celler (c).
Fig. 2. Haustorium (snyltrot) af Cuscuta
Epilinum (C), som intränger i stjälken af lin
(L); halfschematisk genomskärning.
Hautbois [åbωa'], fr. (af
haut, hög, och
bois,
trä). Se
Oboe. —
Hautboist [åbωi'st], eg. den
som spelar oboe, kallas i flera arméer hvarje
musikant (oafsedt hvilket instrument han spelar),
som har underofficers rang.
Haut-Brion [å-briå̃']. Se
Bordeaux-viner.
Haut-dessus [å-dəsȳ], fr.,
mus., hög sopran.
Haute-Combe [åt-kå̄'b], fordom cistercienskloster
i franska dep. Savoie, vid sjön Bourget,
n. om Chambéry, grundlagdt 1125 af grefve
Amadeus III af Savojen och fullständigt
återuppbyggdt 1743. Under revolutionen såldes
det som nationalegendom samt förvandlades till
fajansfabrik. 1824 återköptes det af konung Karl
Felix af Sardinien, hvilken lät detsamma undergå
en fullständig restaurering. Kyrkan innehåller
en mängd märkliga målningar och grafvårdar.
Haute-contre [åt-kå̃'tr],
mus., fransk benämning
på
alt. Jfr
Contralto.
Haute cour de justice [åt kor də ʃystīs], Se
Cour och
Frankrike, sp. 1133.
Hautefeuille [åtfö'j],
Laurent Basile,
fransk jurist, f. 1805, d. 1875, känd
som folkrättsförfattare, särskildt på den
internationella sjörättens område. Bland hans
arbeten må nämnas
Législation criminelle
maritime (1839),
Code de la pêche maritime
(1844),
Des droits et des devoirs des nations
neutres, en temps de guerre maritime (1848—49;
3:e uppl. 1868),
Histoire des origines, des
progrès et des variations du droit maritime
international (1858) och
Quelques questions
du droit international maritime (1861).
Rld.
Hautefeuillit [åtföjīt] Michel,
miner.,
vattenhaltigt kalcium-magnesiumfosfat.
A. Hng.
