Haute-finance [åt-finã's], fr., börs-, penningadel, de förnämste bank- och affärsmännen i ett samhälle. Haute-Garonne [åt-garå'nn]. Se Garonne 2. Haute-lisse [åt-li'ss], fr., eg. väfnad med stående, lodrät varp, där således varpbommen, på hvilken varpen eller ränningen under väfningen är upprullad, sitter lodrätt, d. v. s. högt (fr. haut) öfver väfbommen, på hvilken den färdiga väfven efter hand upprullas. Dessa bommar heta på franska lisses. Däraf väfnadens namn. I själfva verket förstår man dock med haute-lisse en vanligen till väggbonad afsedd, med figurframställningar, landskap, blomsterstycken o. d. prydd, i väfstol af nyssnämnda slag förfärdigad praktväfnad. Mönstrets hufvuddrag inprickas, vanligen med figurerna i liggande ställning, å den uppspända varpen (af redgarn, bomull eller silke), bakom hvilken arbetaren har sin plats, med en färgskiss af den komposition, som skall utföras, fäst öfver sitt hufvud. Inslaget (ylle eller silke) införes, under ständigt rådfrågande af färgskissen, med en liten skottspole, hvarvid väfskelet åstadkommes medelst en enkel solfinrättning. Spolen kastas emellertid i allmänhet icke, som vid vanlig väfning, för hvarje slag tvärs öfver hela varpen, utan blott öfver så många trådar däraf, som det under arbete varande färgpartiet omfattar och mönstret angifver. Vid ett större enfärgadt bottenparti, t. ex. en himmel eller dylikt, kan sålunda inslagstråden korsa större delen af varpen; vid ett smalare parti, t. ex. en kvist, en bladnerv, ett smycke, kan den räcka öfver blott ett par varptrådar, hvarefter för det bredvidliggande partiet upptages en ny spole, med inslagstråd af annan färg. Afvigsidan af väfven visar därför en mängd ojämnheter, knutar, hängande trådar o. d. i hoptagningarna mellan hvarje särskildt form- och färgparti. Ehuru tekniken sålunda, teoretiskt taget, är, likasom den använda mekaniken, synnerligen enkel, så blifva haute-lisse-väfnader dock ganska dyrbara, enär arbetet med inslagstrådarnas inplockande, till följd af det täta ombytet af färg, d. v. s. inslagsspole, går ganska långsamt. Därjämte erfordras mångårig öfning och vana för att få väfven jämn, för att undvika förskjutningar af mönstret, men framför allt för att åstadkomma fina och harmoniska öfvergångar mellan nyanserna af samma färg, något som nästan uteslutande måste bero af arbetarens omdöme och endast i allmänhet kan antydas på mönsterskissen. — Nära besläktad med haute-lisse är basse-lisse-väfnaden, som endast af ett tekniskt bildadt öga kan skiljas från den förra och som förfärdigas i stol med liggande, d. v. s. i det närmaste vågrät varp, där således de båda bommarna, ungefär som i en vanlig väfstol, befinna sig i nästan samma horisontalplan. Inslagstrådarna införas på ungefär samma sätt som vid haute-lisse-väfnad, mönstren pläga vara enahanda, äfven här är afvigsidan vänd åt arbetaren; dock plägar detta väfnadssätt användas hufvudsakligen för mindre saker, såsom möbelbeklädnader, borddukar o. d. — Som ett slags haute-lisse-väfnad kan man anse äfven de sammetsliknande s. k. savonnerieväfnaderna (se Savonnerie), så till vida som åtminstone de franska utföras i stol med stående varp. Den gemensamma benämningen för väggbonader, mattor o. d. af nu antydda slag eller med broderade figurer och ornament är tapisseri (se d. o.), på äldre svenska tapetseri. Haute-lisse-väfnaden kan, på grund af den enkla och ursprungliga tekniken, antagas vara af mycket hög ålder. Redan på 1100-talets slut öfvades denna konstslöjd i Flandern; på 1200-talet synas haute-lisse-väfnaderna ha börjat att i Frankrike undantränga de tidigare figurbroderierna på enfärgad väf, de s. k. sarasenska tapisserierna. Under senare delen af medeltiden blefvo de flandriska städerna hufvudorter för tillverkningen, som i synnerhet blomstrade i Arras. Arras-tapeter (eng. arras, it. arazzi) blef till följd däraf den gemensamma benämningen på haute-lisse-väfnad i allmänhet. Sedan Arras på 1400-talet för någon tid kom under de franske konungarnas spira, uppblomstrade i stället tapetväfnadskonsten i Bruxelles, där den fortlefde ända fram till den stora franska revolutionens dagar. — De väfda tapeternas konstnärliga karaktär står hela tiden i det närmaste i samband med den allmänna konsthistoriska riktningen. Under medeltiden och 1500-talets början bära figurer och ornering ännu gotikens sirliga, naiva karaktär, hvars raka, något stela figurer synnerligen väl lämpa sig för haute-lisse-väfveriets teknik; senare blandas denna med starka inflytelser af renässansen och den italienska konsten. Under 1600-talets förra hälft är Rubens' och hans skolas inverkan tydlig, därefter vidtager den franska smakriktningens herravälde. Flertalet af de väfda tapeter, som finnas i svenska statens (Jeftas historia, Æneas' saga, scener ur romerska historien, Månaderna m. fl.) och enskildas (den förnämsta på Skokloster) ego, härrör från flandriska verkstäder på 1600-talet, hufvudsakligen dem i Bruxelles, hvilkas märke, en liten röd sköld mellan två B (egentligen en flinta mellan två eldstål, de burgundiske hertigarnas tecken), ofta förekommer. Världsberömda äro de i Bruxelles på 1500-talet efter Rafaels kartonger utförda tapeterna för Sixtinska kapellet i Vatikanen. I Frankrike, där haute-lisse-väfnaden hade blomstrat på 1200-talet, men sedermera aftynat, voro flera verkstäder verksamma under 1500-talet, till en del med understöd af konungarna. De centraliserades 1667 genom Colbert i den berömda ännu fortlefvande statsinstitution, som kallas Les Gobelins (se Gobelängtapeter med fig.). Fabriker funnos äfven å andra orter: i Beauvais, i Reims, i Aubusson och Felletin. Under skydd af konstälskande furstar upprättades alltifrån 1400-talet haute-lisseverkstäder i flera italienska städer. En af dem, den påfliga i Rom, var verksam ännu in på 1870-talet. I Spanien existerade tapetväfveriet från medeltiden ända till början af 1800-talet. För öfrigt gjordes försök med upprättande af haute-lisse-verkstäder jämväl på andra ställen i Europa: i Tyskland, i England, i Danmark, i Konstantinopel och i Ryssland. — Äfven i Sverige har haute-lisse-väfveriet varit öfvadt. Redan under Gustaf Vasa, på 1500-talet, inkallades flandriska väfvare, och åtskilligt "tapetseri" utfördes här under de följande årtiondena. I k. husgerådskammaren finnas rester af en tapetsvit "De gamla nordiska sagokonungarna", däribland "Konung Sveno" (se fig.), som efter "patroner" (mönster) af den inkallade flandraren Dominicus ver Wilt 1561—69 utförts i Sverige. En annan (likaledes antagligen af svenskt ursprung), "Kristus uppenbarar sig för sin moder",