honom i England till en folkhjälte; en staty öfver honom restes på Trafalgar square i London. Jfr biografier af Brock (1858, 12:e uppl. 1882), Headley (1859), Marshman (1860, 4:e uppl. 1870) och Forbes (i serien "Men of action", 1890). V. S—g. Havelock the dane [hä'vilåk thə de͡in], engelsk medeltidsdiktning om en nordisk eröfrare af Northumberland (i verkligheten Olof Kvaran, se Olof, norska konungar, 2). Se H. E. Heyman, "Studies on the Havelock-tale" (Uppsala, 1903). Havemann [hafe-], Wilhelm, tysk historiker, f. 1800 i Lüneburg, d. 1869 i Göttingen, hölls 1825—30 i fängelse i Köpenick för "demagogische umtriebe" och blef 1838 professor i historia i Göttingen. Där redigerade han 1841—48 "Göttingische gelehrte anzeigen". Bland hans historiska arbeten märkas Geschichte der kämpfe Frankreichs in Italien 1494—1515 (2 bd, 1833—35) och Geschichte der lande Braunschweig und Lüneburg (2 bd, 1837—38; 2:a uppl., i 3 bd, 1853—57). Haverfordwest [hä'vəfəd ωe'st], wales. Hwlffordd, hufvudstad i engelska grefsk. Pembroke (södra Wales), vid West Cleddy, som är segelbar för mindre fartyg. Gammalt slott och flera gamla kyrkor. 6,007 inv. (1901). (J. F. N.) Haverhill [hä'vəhil]. 1. Stad i engelska grefskapet West Suffolk. 4,862 inv. (1901). — 2. Stad i nordamerikanska staten Massachusetts, på norra sidan af floden Merrimac, midt emot städerna Bradford och Groveland. 37,175 inv. (1900). Stora skofabriker (1900: 296 fabriker med 8,334 arbetare och 19,6 mill. doll. i produktionsvärde). (J. F. N.) Haveri (ty. haverei, fr. avarie, eng. average), under sjörättens utveckling af skiftande innebörd, betecknar numera öfver hufvud skada och förlust, som härleda sig från olycka under sjöresa. Inom haveriet särskiljas två arter: gemensamt haveri (ty. grosse haverei, gemeinschaftliche haverei, fr. avarie grosse, avarie commune, eng. general average, da. o. no. almindeligt havari, groshavari, fælleshavari) och enskildt haveri (ty. besondere haverei, fr. avarie simple, avarie particulière, eng. particular average, da. o. no. særligt l. partikulært havari). Sjöresans faror äro ofta af den natur, att de hota både fartyg och last. Gentemot sådana faror utgöra redare och lastegare en intressegemenskap. Räddning från en dylik fara kan stundom vinnas genom en uppoffring, som närmast drabbar fartyget eller lasten eller någon del af denna. Lagstiftningen om det gemensamma haveriet hvilar på den grundtanken, att en uppoffring, som sker i fleras gemensamma intresse, bör bäras af samtliga de intresserade. Den, som i första hand drabbas af uppoffringen, skall efter vissa grunder erhålla ersättning af de öfriga. Svenska sjölagen af 12 juni 1891 meddelar i kap. 7 bestämmelser om haveri. Som gemensamt haveri räknas all skada, som till räddning ur en fartyg och last gemensamt hotande fara med afsikt tillfogas fartyg eller last, äfvensom all annan uppoffring, som göres för sådant ändamål, så ock skada och kostnad, som vållas eller uppkommer till följd af dylik åtgärd. Det gemensamma haveriet erbjuder inom ramen för nämnda allmänna karakteristik särdeles växlande former. Som gemensamt haveri ersättes sålunda i synnerhet bl. a.: gods och fartygs tillbehör, som man kastar öfverbord för att lätta fartyget i sjönöd eller för att undkomma fiende eller sjöröfvare; master, segel och annat redskap, som kapas, samt ankare och kätting, som frånstickas, för att rädda fartyg och last ur en dem gemensamt hotande fara; skada, som tillfogas fartyg eller last för att afvärja eldfara eller släcka utbruten eld; kostnad för biträde, som i nöd anlitas för räddning; skada, som tillfogas fartyg eller last därigenom, att fartyget med afsikt sättes på grund för att undgå större gemensam fara; skada, som tillfogas fartyg eller last, och kostnad, som sker för att taga fartyget af grund samt föra det och lasten i säkerhet; kostnad, som uppkommer till följd däraf, att fartyget måste söka nödhamn för räddning af fartyg och last; skada och förlust, som uppstår därigenom, att i nöd lasten användes till att bereda utväg för resans fortsättande eller annorledes till räddning af fartyg och last. Från ofvannämnda begrepp gemensamt haveri ha genom positiv föreskrift gjorts vissa undantag, väsentligen på grund af praktiska hänsyn. Man har velat förebygga, att enskilda skador eller t. o. m. den ordinära slitningen af redskap och maskiner utgifves för gemensamt haveri. Som gemensamt haveri ersättes sålunda exempelvis icke gods, hvilket föres som däckslast, när det kastats eller genom annan dylik åtgärd uppoffrats eller skadats, såvida icke kastningen skett för att lätta fartyget, när det kommit på grund; skada, uppkommen genom pressning med segel, äfven om denna företagits för att undgå strandning eller undkomma fiende eller sjöröfvare; skada, som af annan orsak uppkommit å segel, eller skada å ångfartygs pannor eller maskin, där ej skadan uppkommit vid försök att taga fartyget af grund; skada å fartygets pumpar, uppkommen vid pumpning för att hålla fartyget läns. För haverifördelning är det ej ett villkor, att det med uppoffringen afsedda ändamålet verkligen uppnåtts. Haverifördelning kan likaledes ega rum, äfven om fartyg eller last för ändamålet fullständigt uppoffrats eller om efter haveriet endast fartyg eller endast last, helt eller delvis, bärgats. Däremot är det alltid ett villkor för haverifördelning, att något bärgats. För skadans närmare beräkning ha särskilda regler meddelats. Gemensamt haveri skall gäldas af fartyg, frakt och last i förhållande till hvarderas värde, på sätt i sjölagen närmare angifves. Haverifördelningen afser att proportionsvis uppdela skadan på samtliga de värden, hvilka hotats af den gemensamma faran. Härvid skola icke blott de räddade, utan äfven de offrade värdena bära sina respektiva andelar af förlusten. Äfven det offrade värdet har varit utsatt för faran; därest det ej skulle bära sin andel af förlusten, skulle dess egare oberättigadt komma i en bättre ställning än öfriga intressenter. För bidrag till gäldande af gemensamt haveri svarar den betalningsskyldige icke personligen, d. ä. med hela sin förmögenhet. Haveribidragen påhvila blott de räddade värdena. Å andra sidan är fordran på haveribidrag säkerställd genom sjöpanträtt. Utredning och fördelning af gemensamt haveri verkställas af därtill förordnade tjänstemän, dispaschörer (se d. o.). — Det gemensamma haveriets grundprincip har i olika länders sjörätter genomförts under många skiftningar beträffande enskilda punkter. Fördelningen sker principiellt på