Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haveri - Haverkamp, Siegbert - Haver, Schmidt François - Haversianska kanaler - Hawes - Havet, Ernest Auguste Eugène - Havet, Pierre Louis - Havet, Julien Pierre Eugène - Havgus - Hawick - Háwija - Havila - Hawke, Edward, lord H. - Hawkesbury - Hawkesbury, lord - Hawkins l. Hawkyns, Sir John H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den plats, där fartyg och last skiljas åt,
och efter där gällande rätt. Lagstiftningarnas
divergenser ha i praktiken medfört afsevärda
olägenheter. Till skiljaktigheternas utjämnande
ha därför inom intresserade kretsar uppställts
internationella regler för haverifördelning. De
nu gällande äro de s. k. York-Antwerpen-reglerna
af 1890. Dessa få sin stora praktiska betydelse
därigenom, att de genom klausuler i certepartier
och konossement bruka erkännas som bindande;
vanligt är ock, att sjöförsäkringsbolagen
förplikta sig att respektera en haverifördelning,
företagen i enlighet med nämnda regler.
Det enskilda haveriet bestämmes af svenska
sjölagen väsentligen på negativt sätt:
all skada och kostnad, som uppkommer genom
olyckshändelse under sjöresa och hvilken ej är
att hänföra till gemensamt haveri (§ 218). För
det enskilda haveriet gäller som allmän regel,
att skadan bäres af den, som närmast drabbats
däraf. Beträffande vissa kostnader, som ej
i och för sig äro att anse som gemensamt
haveri, har af billighetsskäl föreskrifvits,
att de skola fördelas enligt dettas regler
(Sjöl. §§ 161, 218). Jfr Dispasch.
A. E—g.
Haverkamp, Sigebert, holländsk filolog,
f. 1684, d. 1742, som professor i Leiden,
utgaf kritiska och kommenterade upplagor af
Tertullianus (1718), Lucretius (1725), Josefos
(1726), Eutropius (1729) och Sallustius (1742)
samt författade flera arbeten i numismatik.
Haver Schmidt, François, holländsk
författare, f. 1835, d. 1894 i Schiedam, där
han varit reformert predikant sedan 1864. H:s
studentdikter, Snikken en grimlachjes, poëzie
uit den studententijd van Piet Paaltjens (1867;
8:e uppl. 1904) voro mycket populära. Se biogr.
af J. ten Brink i "Elsevier’s geilustreerd
maandschrift" (1894).
Haversianska kanaler, anat. (uppkallade efter
engelske anatomen Clopton Havers, d. 1702). Se
Benväf, sp. 1386.
Hawes [hå̄’ṡ], Stephen, engelsk skald,
d. omkr. 1523, skref allegoriserande dikter i
Lydgates maner, men mera torrt och pedantiskt;
omfångsrikast är Passetyme of pleasure (nytryck
1845).
Havet [avǟ’]. 1. Ernest Auguste Eugène H.,
fransk lärd, f. 1813, d. 1889, var 1855—85
professor i latinsk vältalighet vid Collège
de France, skref bl. a. Le christianisme
et ses origines (4 bd, 1872—84), som
starkt framhöll hellenismens inflytande på
kristendomen. H. utgaf Pascals "Pensées" (1852;
flera uppl.) i autentisk text med kommentarer.
2. Pierre Louis H., den föregåendes son,
fransk filolog, f. 1849, efterträdde 1885
sin far som professor vid Collège de France,
invaldes 1893 i Institutet och har varit verksam
som textutgifvare och metrisk forskare (Cours
élémentaire de métrique grecque et latine,
1886; 3:e uppl. 1893).
3. Julien Pierre Eugène H., den
föregåendes bror, f. 1853, d.
1893 som biträdande konservator vid
Nationalbiblioteket, utgaf flera historiska
och litteraturhistoriska arbeten. I hans
Œuvres (2 bd, 1896) märkas särskildt hans
undersökningar om merovingerna.
Havgus, da., kallas i Jylland en kall dimma,
som från Västerhafvet (Nordsjön) drifves in
öfver landet.
Hawick [hå̄’ik], stad i skotska grefsk. Roxburgh,
vid Teviot, en biflod till Tweed. 17,303 inv.
(1901). Stor tillverkning af ylleväfnader,
strumpor, filtar, schalar och handskar.
(J. F. N.)
Háwija (Hauija), en i sydöstra delen af
Somalilandet utmed Indiska oceanen boende
stam. Den omfattar stammarna Gurgate, Abgal
och Udjuran, och dess område sträcker sig från
staden Marka (2° n. br.) till staden Obbia (6°
n. br.).
H. A.*
Havila. 1. Enligt den i Genesis meddelade andra
skapelseurkunden det land, som omkringflöts
af Pison, en af de fyra floder, i hvilka den i
Eden (se d. o.) upprinnande strömmen delade sig
(1 Mos. 2: 11, 12).
2. En del af de joktanidiske arabernas område,
hvilket bildade östra gränsen mot ismaeliterna
(1 Mos. 10: 29; 25: 18).
3. Ett af kuschiternas områden (1 Mos. 10: 7).
Möjligt är dock, att 2 o. 3 beteckna ett och
samma folk, som af olika förf. eller på olika
tider räknats till olika större folkgrupper.
E. S—e.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
