Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedenborg, Johan - Hedendom - Hedengren, Olof Gabriel - Hedenhös - Hedenius, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksmuseum o. s. v. 1851 besökte H. Stockholm med
anledning af naturforskarmötet, men återvände
s. å. till Rhodos. Vid den stora jordbäfningen
där 12 okt. 1856 ödelades hans hem. 1857
öfverflyttade han till Kairo, men beslöt på
grund af dess osunda klimat att återvända till
Rhodos. På färden dit sprang fartyget läck,
och turkarna började plundra och mörda. Med
knapp nöd räddades H. med sin familj, men allt
hvad de egde gick förloradt. Rikets ständer
beviljade honom ett anslag af 4,000 rdr, och
äfven en insamling föranstaltades till hans
förmån. 1861 utnämndes H. till svensk och norsk
vice konsul på Rhodos, och 1863 flyttade han till
Florens. H. blef 1833 led. af Vet. akad. och fick
1834 professors titel. Af hans arbeten må nämnas
Turkiska nationens seder, bruk och klädedrägter
(1839—42) samt Resa i Egypten och det inre
Afrika åren 1834 och 1835, del I (1843). H:s
historia öfver Rhodos är färdig i manuskript.
R. T—dt.
Hedendom, Hedningar. De namn, i hvilka folken
sammanfattade främmande stammar och folk i
motsats mot sig själfva, innebära i de flesta
fall ingen egentlig religiös motsats, i det att
de främmande gudarna under gifna förutsättningar
kunna upptagas i den inhemska kulten och i
hvarje fall betraktas som likartade med de
egne gudarna eller den egna gudomen. Endast i
profetreligionerna, med deras förbud mot andra
gudars dyrkan, det är, inom mosaismen och i
viss mån äfven inom Zoroasters religion, blef
beteckningen för de andra folken på samma gång
uttryck för religiös ringaktning, i G. T. gojim,
"folk", "hednafolk", i "Septuaginta" återgifvet
med grek. ethne, hvaraf adjektivet ethnikos,
"hedning", "hednisk" (jfr Matt. 18: 17). När
kristendomen var utbredd inom romerska riket,
betecknades den gamla religionens (eller de
gamla religionernas) anhängare med orden för
"landtbor" pagani, campani, på de germanska
språken heiden, "hedbor", hedningar.
Den historiskt gifna betydelsen af hedendom
innefattar sålunda alla andra religionsformer
än den bibliska religionsutvecklingen,
till hvilken numera äfven gemenligen räknas
islam, såsom ursprungligen och till sin högre
innebörd utgörande en af Muhammed skapad
arabisk afart af kristendomen. Motsatsen
till hedendom kan då också uttryckas som
principiell eller egentlig monoteism (till
skillnad från blott faktisk en-guds-dyrkan
och från en sådan mer eller mindre spekulativ
monism i uppfattningen af det gudomliga, som
framgått ur en sammanslagning af polyteismens
gudar eller som tänker sig en abstrakt enhet
bakom dessa). Ur saklig synpunkt kan hedendomen
användas i en mer inskränkt bemärkelse om de
öfverallt förefintliga lägre, etniska kultbruken
och religionsföreställningarna i motsats mot
historisk eller stiftad religion, som räknar
sitt ursprung eller sin reformation från en
eller flera personligheter och skrifalster,
såsom Laotses troslära, konfusianism, bramanism,
jinism, buddism, zoroastrism, orfism, pytagorism,
mosaism, kristendom, manikeism, islam.
N. S.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
