1856 docent i teoretisk medicin och medicinens historia samt var 1859—95 professor i patologi, patologisk anatomi och allmän hälsovård vid ofvannämnda universitet. 1871—72 och 1889—93 var han universitetets rektor, 1877—89 dess prorektor. Vid universitetets jubelfest 1877 blef H. hedersdoktor i den filos. fakulteten. Han var led. af Vet. soc. i Uppsala (1873) och af Vet. akad. (1883). Bland H:s skrifter märkas, förutom en mängd förnämligast i Uppsala läkarförenings förhandlingar och "Nordiskt medicinskt arkiv" intagna smärre afhandlingar, hans akademiska specimina John Hunter, medicinskt historiskt försök (1855), Om opium i historiskt och farmakodynamiskt afseende (1859), vidare hans Tvenne profföreläsningar (1859), Om den Hippokratiska medicinen (s. å.) samt hans, ursprungligen som akademiprogram utgifna, på omfattande historiska studier grundade framställning Om upptäckten af blodomloppet (1892). En hängifven beundrare af I. Hwasser, utgaf H. 1868—70 dennes "Valda skrifter", hvilka han inledde med en karakteristik af honom. Som ordf. i Uppsala läkarförening 1860—85 inlade H. stora förtjänster. Äfven för skön konst hyste H. varmt intresse; ett bevis härpå föreligger i hans artikelserie En blick på italienska måleriets utveckling till och med Rafael (i "Upsalaposten", 1859). (R. T—dt.)

Hedenlunda (under medeltiden Hendalunda l. Hendelunda), gods i Vadsbro socken, Södermanlands län, beläget vid sjön Väckelns norra strand. Godset består af 12 3/4 mtl i Vadsbro, 9/16 mtl i Flens samt 3 mtl i Blacksta socken, allt tax. till 582,900 kr. (1908), därtill såg och tegelbruk, 3,500 kr. Redan i handlingar från förra hälften af 1300-talet är gården nämnd. Hertig Karl (sedermera k. Karl IX) skänkte den 1582 till generalkvartermästaren H. Stuart, men från dennes sondotter Brita Maria, gift andra gången med kaptenen M. J. Rosenschantz, indrogs det 1683 till kronan. 1684 tillbytte sig landshöfdingen frih. H. Falkenberg af regeringen godset, som sedermera tillhörde hans måg, fältmarskalken frih. H. J. Hamilton, och grefliga ätten Bonde, från hvilken det genom köp 1849 öfvergick till grefve H. Hamilton. Denne sålde det 1856 till öfverstekammarjunkaren frih. S. Adelsvärd, hvilkens dotter Maria, gift med öfverstekammarjunkaren grefve Fr. von Rosen, nu (1909) eger godset. Den nuvarande tre våningar höga hufvudbyggnaden uppfördes i slutet af 1700-talet, men restaurerades och inreddes fullständigt först i senare tid. B. S.* Hedensberg l. Hedensberga, fideikommissegendom i Västmanlands län, Tillberga, Hubbo, Björksta, Tortuna, Tärna och Sevalla socknar, tillsammans 21 7/8 mtl, med verk och inrättningar taxerad till 475,700 kr. (1905). Vid hufvudgården, 7 mtl, som ligger i Tillberga socken, vid Tillbergaån, finnas bibliotek samt en större samling taflor (hufvudsakligen holländska, tyska och italienska samt en porträttsamling med dukar af Ehrenstrahl, Pasch, von Breda m. fl.), utgörande en del af Hornska samlingen på Fågelvik och Ekebladska samlingen på Stola, hvarjämte den nuv. innehafvaren bildat en mycket dyrbar och rikhaltig fornsakssamling och andra samlingar. (Se N. Sjöbergs förteckning öfver porträttsamlingen å H., i "Personhist. tidskr.", 1905.) Den förste kände egaren till H. var Matts Kettilmundsson, som omnämner det i sitt testamente (1306). Det tillhörde sedan bl. a. Kristina Gyllenstierna och hennes sondotter Anna Svantesdotter Sture. Efter dennas mans, Hogenskild Bielkes, afrättning (1605) kom det till kronan samt förlänades 1607 till hertig Johan af Östergötland. 1776 köptes det af frih. Karl de Geer, som däraf upprättade ett fideikommiss för sin dotter Charlotta, gift med generallöjtnanten frih. A. R. Du Rietz. F. n. (1909) innehafves fideikommisset af den sistnämndes dotterdotters son grefve G. M. Hamilton. Hedensberga. Se Hedensberg. <img l>

Hedenstierna, Karl Josef Alfred, humorist och novellförfattare, märket Sigurd, f. 12 mars 1852 på Skeda i Ryssby socken, Kronobergs län, d. 12 okt. 1906 i Stockholm, egnade sig 1872—79 åt landtbrukaryrket, var 1879—84 redaktionssekreterare och därefter medredaktör i Växjötidningen "Smålandsposten", i hvilken han efter hand vardt förnämste delegare, och innehade 1890—98 befattningen som hufvudredaktör af nämnda tidning, som ifrigt förfäktar tullskyddsvänliga och konservativa syften. Sistnämnda år bosatte han sig i Stockholm som landsortskorrespondent. H:s med signaturen Sigurd undertecknade, muntra veckokrönikor ("kaleidoskop") väckte sådant bifall, att tidningens upplaga på några år mångdubblades. Dessa kåserier präglas af ett ystert omtumlande och burleskt skämtlynne, en ganska närgången, men i det hela harmlös kvickhet, som verkar med det öfverraskandes komik, och en manligt sund satir. I åtskilliga allvarliga stycken på vers och prosa framträdde å andra sidan en varm känsla. H. skref äfven folklifsbilder med förtrogen kännedom om Smålandsallmogen samt skildringar af medelklassens lif på landsbygden och i småstäder. Dessa berättelser ega väl icke något högre ideellt eller konstvärde, men verka vinnande genom förf:s karakteristiska egendomligheter och hans öppna sinne för gammaldags kärnfullhet. I bokform utgaf H. sedan 1884 ett arbete hvarje år ungefär, bl. a. Kaleidoskop, qväden och oqväden (1884; 4:e uppl. 1887), I svenska bondehem (1885; 6:e uppl. 1904), Ljud och oljud (1886), Vid hemmets härd (1889; 2:a uppl. 1892), Fru Westbergs inackorderingar (1890; 4:e uppl. 1893), Fröken Jennys konditioner (1893), Patron Jönssons memoarer (1894), Marie på "Gyllene hästen" (1896), Stuta-Perssons Josua (1899), Septembersol (1900), Svenssons (1903), Olof i Fornebo