upptager vattnet från Stora och Lilla Kedjen,
Öfre och Nedre Fernasjön, Långsvan och Lillsvan
samt faller ut i Mälarens vik Galten strax s. om
Köpingsåns mynning. Vattenområdet beräknas till
1,110 kvkm.
Hedvattnet, kronopark i Åsele socken och
tingslag, Åsele revir af Västerbottens län,
bildades därigenom, att Domänstyrelsen
13 dec. 1906 förordnade, att de delar af
öfverloppsmarkerna n:r 2 och 7 i Åsele socken,
som förut varit upplåtna som stockfångstskog
åt Utansjö sågverk i Västernorrlands län,
skola förvaltas som kronopark under
ofvanstående namn. Areal 4,756 har.
G. Sch.
Hedvig, astron., en af småplaneterna.
Hedvig (po.
Jadwiga), drottning af Polen,
dotter till konung Ludvig af Ungern och Polen,
f. 1370, d. 1399, hyllades efter sin faders död
(1382) af polackerna som regerande drottning,
medan ungrarna till sin härskarinna redan förut
korat hennes äldre syster Maria. Då den hedniske
storfursten Jagiello af Litauen begärde H:s
hand och lofvade sin egen och sina undersåtars
omvändelse till kristendomen, måste H., som
sedan barndomen var trolofvad med hertig Vilhelm
af Österrike, 1386 förmäla sig med Jagiello,
hvilken under namnet Vladislav s. å. kröntes
till konung i Polen.
Hedwig, Johann, tysk botanist, f. 1730
i Siebenbürgen, d. 1799 i Leipzig, 1786
e. o. professor i medicin och 1789 professor
i botanik i Leipzig, sysselsatte sig med
kryptogamerna, särskildt bladmossorna, och
är grundläggare af den nyare bryologien
samt författade bl. a.
Fundamentum historiæ
naturalis muscorum frondosorum (1782),
Theoria generationis et fructificationis
plantarum cryptogamicarum (1784),
Descriptio
et adumbratio microscopico-analytica muscorum
frondosorum etc. (1787—97; 4 bd) samt
Species
muscorum frondosorum (1801). H. kallades 1790
till led. af Vet. akad.
T. K.
Hedvig Eleonora (förut
Ladugårdslands) församling
i Stockholm. 1672 skildes en del från Jakobs
församling och blef ett särskildt pastorat, dock
så, att hela Ladugårdslandet skulle höra till
amiralitetskyrkan, med amiralitetspredikanten
som kyrkoherde, under inseende af kyrkoherden
i Jakob, som tillika var superintendent vid
amiralitetet. 1696 erhöll församlingen egen
kyrkoherde med säte och stämma i Stockholms
stads konsistorium. För amiralitetsförsamlingens
behof beslöts 1656 en kyrkobyggnad, hvartill
stadsarkitekten Jean de la Vallée uppgjort
ritning, och grunden lades 1658. Arbetet
afstannade dock snart af brist på medel, och en
provisorisk kyrka af trä uppfördes 1670. Först
1724, sedan Amiralitetskollegium nödgats återbära
de penningar, som insamlats för kyrkobyggnaden,
kunde denna med allvar påtänkas. Arbetet
återupptogs 1730, och kyrkan fullbordades af
G. J. Adelcrantz, som jämte Tessin förbättrat den
ursprungliga planen. Kyrkan invigdes 21 aug. 1737
samt uppkallades efter grundläggarens, Karl X:s
gemål. Den nuv. kupolen uppfördes 1866—68 efter
en af intendenten F. V. Scholander uppgjord
ritning, hvilken omarbetades af hofarkitekten
B. C. Malmberg. Kyrkans inre renoverades 1892. —
Församlingen, till hvilken 1868 och 1870 lades
Djurgården, blef 1 maj 1906 enligt k. bref 15
april 1904 delad i tre församlingar: Hedvig
Eleonoras förs., omfattande den mellersta delen
af den odelade församlingen,
Oskars förs., bildad af dennas östra
del, och
Engelbrekts förs., bildad af
de västra och norra delarna, hvarigenom Djurgården delades
å de två sistnämnda församlingarna. 20,815
inv. (1908). H. E. utgör ett regalt pastorat.
Hedvig Eleonora kyrka ("Östermalms kyrka").
Hedvig Eleonora (skref sig "
H. Eleonore", hvadan
Eleonora torde varit hennes tilltalsnamn),
svensk drottning, dotter till hertig Fredrik
III af Holstein-Gottorp och Maria Elisabet af
Sachsen, f. 23 okt. 1636 på Gottorps slott,
d. 24 nov. 1715 i Stockholm. Af politiska
skäl blef hon 24 okt. 1654 i Stockholm förmäld
med Karl X Gustaf; och genom detta giftermål
grundlades mellan Sverige och Holstein-Gottorp
en förbindelse, som skulle blifva ödesdiger för
de nordiska rikena. På grund af Karl X Gustafs
testamente (1660) insatt som ordf. med två röster
i sin son Karl XI:s förmyndarstyrelse — en
bestämmelse, som ständerna godkände, — deltog hon
i alla regeringens viktigare öfverläggningar, men
utöfvade ej något större inflytande på ärendenas
gång. "Hon var förnämligast betänkt på sin sons
väl, hvilket hon mera synes ha sökt befrämja
genom en öm vård om hans hälsa och nöjen än genom
härdande af hans själskraft eller genom vaksamhet
öfver gången af rikets angelägenheter, till
dess deras ledning en gång skulle läggas i hans
egen hand". När förmyndarräfsten anställdes,
erhöll hon af Karl XI befrielsebref för alla
efterräkningar. Förhållandet mellan Karl XI
och hans moder var det bästa, och äfven efter
konungens giftermål (1680) intog hon främsta
platsen vid hofvet. Fiendskapen mellan de danska
och holstein-gottorpska furstehusen och måhända
äfven änkedrottningens fruktan att förlora
sitt inflytande gjorde H. E:s förhållande till
sin sonhustru, Ulrika Eleonora, stundom ganska
spändt. Äfven i den förmyndarstyrelse, som
vid Karl XI:s död (1697) öfvertog regeringen,
erhöll H. E. säte
