ärkestift. — 4. Ort i Åbo län, Finland, vid kusten, 70 km. n. v. om Åbo. Efter den misslyckade landstigningen vid Lokalaks och utan att invänta hufvudstyrkan af de för landstigningen på finska kusten afsedda trupperna befallde Gustaf IV Adolf en ny landstigning, hvilken under befäl af öfverstelöjtnanten G. O. Lagerbring utfördes 26 sept. 1808 vid H. med omkr. 3,400 man. Svenskarna kastade tillbaka de ryska trupperna och framryckte omkr. 10 km. i riktning mot Åbo. 27 s. m. stötte de dock vid Viais på en dubbelt öfverlägsen fientlig styrka, under general Bagration. Svenskarna, öfver hvilka öfverste G. Boije tagit befälet, måste efter en ganska häftig strid draga sig tillbaka och lyckades, ehuru med stora ansträngningar, att inskeppa sig. 1—3. O. I. (A. G. F.) 4. C. O. N. Helsingelagen. Se Hälsingelagen. Helsinge regemente. Se Hälsinge regemente. Helsinge runor. Se Runor. <img l>Helsingfors' vapen.

Helsingfors (fi. Helsinki). 1. Finlands hufvudstad, belägen på en från Helsinge socken långt ut i Finska viken skjutande halfö, förut kallad Estnäs skatan; 60° 9′ 42,6″ n. br. och 24° 57′ 17″ ö. lgd (från Greenw.). Stadens område utgjorde 1900 2,564 har, hvaraf stadsplanen upptog 483 har och den öfriga under staden afhysta arealen 1,287 har. Stadsdelarna voro då 10 förutom särskilda förstadsområden. Sedermera har själfva stadsplanen betydligt utvidgats samt omfattar numera 15 stadsdelar, hvaraf dock 3 ännu äro nästan obebyggda. — Fastigheternas antal var 1900 1,634, bebyggda med 3,837 bonings- och 2,427 uthus m. m., de förra innehållande tills. 56,773 rum med eldstäder. 27,4 proc. af bonings- och 26,8 proc. af uthusen voro uppförda af sten, och dessa procenttal ökas oupphörligt, främst därför, att annat byggnadsmaterial numera icke får användas i de mera centrala delarna af staden. — Folkräkningen 5 dec. 1900 gaf till resultat en faktisk folkmängd af 93,217 pers., hvaraf 43,563 mankön och 49,654 kvinnkön. Till modersmål hade 39,593 svenska, 47,280 finska, 4,399 (till öfvervägande del rysk garnison) ryska o. s. v. Procenten af de i staden födde var 32,3. Folkmängden utgjorde 1820: 7,021, 1840: 16,592, 1870: 28,519, 1890: 61,530 och 1907: 130,844 personer. H:s äldre, centrala del genomlöpes af en bred, med träd planterad promenad, Esplanaden, en af stadens bästa prydnader, där Runebergs staty restes 1885; andra betydande sådana "esplanader" upptagas i den nya, ännu icke fullt genomförda, stadsplanen. Af de större öppna platserna eller torgen är det anmärkningsvärdaste Senatstorget, i stadens midt, omgifvet af monumentala byggnader. Där aftäcktes 1894 Alexandersmonumentet (se afbildn. sp. 532 vid art. Alexander II), kring hvars sockel äro placerade de allegoriska Lex, Lux, Pax och Labor. Gatorna ha i regel en bredd af 18—15 m. (Bulevardsgatan 24 m.). — För sin nya byggnadsplan och den första afgörande gestaltningen af sitt byggnadsväsen, har H. i främsta rummet att tacka J. A. Ehrenström (se denne), som intill 1825 presiderade i den byggnadskommission, hvilken 1812 nedsattes för den nya hufvudstaden, med särskild hänsyn fäst vid det stora behofvet af lokaler för de till H. öfverflyttande styrelseverken och andra allmänna institutioner. Han inkallade 1816 från Petersburg den snillrike arkitekten K. L. Engel, ur hvars mästarhand framgått en mängd af de publika och privata hus, som pryda centrum af staden. Bland de förra må nämnas Senatshuset (fullb. 1822), universitetets hufvudbyggnad (1832; se pl. II) och bibliotekshus (se pl. II; 1836—45; konstruktivt märklig tillbyggnad af Nyström 1903—05), stadshuset — alla dessa belägna vid Senatstorget —, allmänna sjukhuset, kejs. palatset, generalguvernörshuset, astronomiska observatoriet (1833) på Observatorieberget, å hvars närmast hamnen belägna krön den af R. Stigell modellerade bronsgruppen "De skeppsbrutna" uppställts. På bergets västra del ligga kirurgiska sjukhuset och norr om detta f. d. Finska gardets kasern (af Engel). Äfven till nya lutherska kyrkan, Nikolaikyrkan (se pl. I), är ritningen uppgjord af Engel, men sedermera betydligt ändrad och frångången till skada för verket, så att templet, sådant detsamma efter Engels död tedde sig fulländadt, 1852, lämnar blott en förvirrad föreställning om den ursprungliga idén, där det nu reser sig på en 18 m. öfver hafvet belägen terrass, hvartill en bred granittrappa leder upp från Senatstorget. Kyrkan är byggd i korsform och renässansstil, hvilken för öfrigt hos Engel är den förhärskande. Af anmärkningsvärdare allmänna byggnader från senare tid må nämnas riddarhuset (1858—61, i veneziansk stil; af Th. Chiewitz; se pl. II), Nya (Svenska) teatern (Chiewitz & Bénoit; se pl. II; om Svenska teatern se i öfrigt Finland, sp. 301—302), nya ryska katedralen (synlig å pl. I, fig. 1) på Skatudden, studenthuset (H. Dalström; se pl. II), Polytekniska institutets hus, numera Tekniska högskolans (F. A. Sjöström), Finlands banks hus (1883; af Bohnstedt) och folkbibliotekshuset (1881; T. Höijer), statsarkivet och ständerhuset (K. G. Nyström; se pl. I), Ateneum (1887; T. Höijer) och Finska teatern (1902; O. A. Törnqvist-Tarjanne; se pl. II), båda vid Järnvägstorget, där den nybyggda järnvägsstationen (1906—08; E. Saarinen) också ligger, Nationalmuseet (Saarinen), särskilda skolhus, äfvensom Nya kyrkan (1893; Melander; se pl. I), f. d. kaserner för Nylands värnpliktiga bataljon. Bland nyare enskilda byggnader märkas Föreningsbanken (Nyström), Nordiska aktiebanken (Gesellius, Lindgren och Saarinen; se pl. II), Vasa bank (Grahn, Hedman och Wasastjerna), försäkringsbolaget Pohjolas hus (Gesellius, Lindgren och Saarinen; se pl. II), Nyländska studentafdelningens hus (Hård; se pl. II), Telefonaktiebolagets hus (Sonck), lifförsäkringsbolagen Kalevas (Höijer) och Suomis (S. Gripenberg) samt den i modern inhemsk stil bebyggda Skatuddens bostadshus. (Ett flertal bland dessa byggnader är alster af de lifskraftiga reformsträfvanden på den inhemska arkitekturens område, hvilka sedan midten af 1890-talet framträdt i Finland. Jfr Finsk konst, sp. 373—374, G. Strengells uppsats "Finsk arkitektur i våra dagar" i "Ord och bild"