af det giftiga munsekretet, erhållna därigenom, att man urlakar en liten svamp, hvari ödlan bitit, döda efter insprutning under huden kaniner, möss och grodor. Symtomen bestå väsentligen i förlamning. Den giftiga principen i sekretet synes vara af ägghiviteartad natur eller vid utfällning af ägghvitan följa med denna. L—e. C. G. S. Helofila växter, bot., detsamma som helofyter (se d. o.). Helofyter (af grek. helos, träsk, och fyton, växt), bot., sumpväxter i sött vatten, hvilkas blad höja sig öfver vattenytan, t. ex. Butomus, Hydrocotyle, o. s. v. Héloïse [elωīṡ], Abailards (se denne) älskade. — "La nouvelle Héloïse" (1759), roman af J. J. Rousseau (se d. o.). Helos, på de homeriska sångernas tid en stad i Lakonien, ö. om Eurotas' mynning, med en hamn, som tidigt igensandades; på Strabons tid och än i dag en sumpig lågslätt ö. om nedre Eurotas. J. F. N. Helosciadium Koch, bot., ett litet växtsläkte af fam. Umbelliferæ, nära släkt med Apium, hvarmed det kanske rättast bör förenas. I södra Sverige förekommer sällsynt en art, H. innundatum Koch, simmande eller krypande i grundt vatten eller på dy. G. L—m. Heloter (grek. Heilotes l. Heilotai), den ofria, tjänande befolkningen i det forna Lakonien och efter Messeniens underkufvande äfven i detta land. Heloterna kunde icke som vanliga slafvar köpas eller säljas, och endast staten egde rätt att frigifva dem. De äro närmast att beteckna som trälar eller lifegna, fästa vid jordegendomen, hvilken de på sätt och vis brukade för egen räkning mot erläggande af ett en gång för alla bestämdt arrende till de spartiatiske jordegarna. De kunde dock äfven användas till andra förrättningar såväl hemma som i krig, där de ofta tjänade som vapendragare eller lätt beväpnade och, under senare tider, som roddare på flottan. Den hårda behandling, för hvilken heloterna voro utsatta, framkallade gång efter annan upprorsförsök, mot hvilka staten ständigt måste vara på sin vakt. Härtill tjänade i främsta rummet den s. k. krypteian (se d. o.), ett slags, särskildt mot heloterna riktad, säkerhetspolis, till hvilken de unge vapenföre spartiaterna användes. Då Sparta 464 f. Kr. härjades af en våldsam jordbäfning, gjorde heloterna ett uppror, som först efter 10 år kunde fullständigt kufvas. Till belöning för visadt välförhållande, särdeles i krigstjänst, kunde heloter erhålla friheten och kallades då neodamoder. En egen klass af frigifna heloter bildade de s. k. mothakes, oäkta söner af spartiater med helotkvinnor. Dessa uppväxte ofta tillsammans med de i lagligt äktenskap födde sönerna och fingo i sådant fall del af den för spartiatiska medborgare gällande militäriska uppfostran. Genom adoption kunde de t. o. m. erhålla medborgarrätt. Till denna klass hörde flera af Spartas framstående män, t ex. Gylippos och Lysandros. Heloternas ställning kan troligen härledas från den doriska eröfringen, då den jordbrukande befolkningen på landsbygden, som minst var i stånd att göra motstånd eller betinga sig förmånligare villkor, enligt krigets rätt gjordes till trälar. A. M. A. Helparasit, bot. Se Parasit. Helpension [paȵʃωn; fr. pension complète l. internat, eng. boarding-school], läroanstalt, där eleverna ej blott erhålla undervisning, utan äfven bo och inta sina måltider. Sådana skolor äro mycket vanliga i Frankrike, mindre allmänna i England och Tyskland samt sällsynta i Norden. Månget college (se d. o., sp. 529) är likväl inrättadt på detta sätt. Jfr Externat och Internat. Helps, sir Arthur, engelsk författare, f. 1813, d. 1875, var privatsekreterare hos flera liberala statsmän, blef 1859 sekreterare i "privy council" och fick 1872 baronet-titel. Bland hans många arbeten märkas åtskilliga historiska romaner och dramer samt några rätt populära essayer i sociala frågor, t. ex. dialogerna Friends in council (1847—49, 1853 och 1859). H. utgaf äfven History of the spanish conquests in North America (4 bd, 1855—61; ny uppl. i form af biografier öfver Columbus, Las Casas, Cortez och Pizarro, 1868—71), reviderade för offentliggörande prins Alberts "Speeches" (1862) och öfversåg före utgifvandet drottning Viktorias dagbok. V. S—g. Help yourself [-jəse'lf], eng. "hjälp er själf", var så god och tag för er (uppmaning till gäst vid bordet att servera sig); tag er fram i världen genom eget arbete (amerikanskt valspråk). Helreið Brynhildar, d. v. s. Brynhilds färd till Hel, är namnet på en af den äldre Eddans yngre sånger, diktad omkr. 1000, hvari skildras en ordstrid mellan Brynhild och en jättinna, som Brynhild påträffade på färden till Hel. Th. W.* Helsaker. Se Filateli, sp. 196. Helsan, brunnsinrättning. Se Hälsan. Helsapp, befästningsk. Se Sapp. Helsaprofyt, bot. Se Saprofyt. Helsingborg. Se Hälsingborg. Helsingborgs dagblad, daglig morgontidning i Hälsingborg, hvilken i dec. 1884 började utgifvas som fortsättning på den 1867—84 utgifna Helsingborgs tidning. 1884—92 utkommo 6 nummer i veckan, sedan 1892 7. Prenumerationspriset på posten är kr. 7,50. Upplagan är 7,000 ex. Tidningens hållning är moderat. Helsingborgsposten Skåne-Halland, daglig aftontidning i Hälsingborg, hvilken började utkomma dec. 1890 med 3 nummer i veckan som fortsättning på den 1887—90 utgifna Skåne-Halland och 1891 vardt daglig. Den utkommer äfven i landsorts- och halfveckoupplaga. 1897—1906 var Gustaf Ericson redaktör; han efterträddes af J. G. Christensén. Prenumerationspriset på posten är kr. 7,50. Upplagan är 8,000 ex. Tidningens hållning är konservativ. Helsingborgs tidning. Se Helsingborgs dagblad. Helsinge. 1. Härad i Nylands län, Finland, bestående af 9 kommuner, areal 3,341 kvkm. 65,944 inv. (1907). — 2. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar 4 tingslag. Areal 1,550 kvkm. 34,659 inv. (1907). — 3. Socken i ofvannämnda domsaga och härad. Landareal 378,9 kvkm. 10,508 inv. (1907), svenskar. Från H. afhystes mark till både det gamla och nya Helsingfors (se d. o). Flera betydande industriella verk finnas i H., och på socknens område ha uppstått flera förstäder till Helsingfors. H. utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl., hörande till Helsingfors kontrakt, Åbo