för Nylands länsstyrelse. — H. är naturligtvis hufvudpunkten för landets vetenskapliga, litterära, konstnärliga och praktiska föreningslif; där verka bl. a. Svenska och Finska litteratursällskapen, Filharmoniska sällskapet, Tekniska föreningen, Ekonomiska föreningen, Finska vetenskaps-societeten, Finska fornminnesföreningen, Finsk-ugriska sällskapet, Societas pro fauna et flora fennica och Historiska samfundet. I H. utgifvas öfver 40 finska och mer än 30 svenska periodiska publikationer, däribland månadsskrifterna "Finsk tidskrift" och "Valvoja" samt de dagliga tidningarna "Hufvudstadsbladet", "Nya pressen", "Helsingin sanomat" och "Uusi suometar". Bland H:s vackra omgifningar må nämnas, ehuru rätteligen ännu hörande till själfva staden, Kaisaniemi park, numera i midten af staden, vid Tölöviken, och Brunnsparken, i s. ö., vid öppna hafvet, bägge försedda med restauranger. Den förra, anlagd af staden på 1830-talet, innesluter jämväl universitetets botaniska trädgård med dess växthus och bostad för professorn i botanik. Brunnsparken blef med stora kostnader samtidigt anlagd af ett aktiebolag, som sedermera ofverlämnat området åt staden. En betydlig del af parken (östra delen) är numera afsöndrad till bostadstomter med särskild byggnadsordning. Parken hyser en bad- och brunnsinrättning, som utarrenderas af staden. I ett af parkens villakvarter ligger Cygnæus' villa med dess till staden donerade samlingar (se Cygnæus 1). N. v. om staden, utanför de gamla tullarna, ligger, äfvenledes sträckande sig till Tölöviken, den vackra och vidsträckta Tölö park (Djurgården), som för sin uppkomst och sitt förskönande har, liksom Brunnsparken och andra vackra anläggningar i stadens närhet, att tacka en enskild persons (kommerserådet H. Borgström, hvars bröstbild af W. Runeberg finnes i parken) stora intresse och betydliga penninguppoffringar. I parken finnes en trädgårdsskola, och på ett högt berg är reservoaren för stadens vattenledning uppmurad. Från samma berg har man den präktigaste utsikt öfver hela den nedanför liggande hafomflutna staden. — Bland de vackra holmarna och öarna i stadens närhet förtjäna särskildt att nämnas Degerö, Högholmen och Fölisön, där natur och konst i förening skapat de mest tilltalande taflor. Degerö var fordom skild från fasta landet genom ett sund, men detta är numera igengrundadt. En kanal, som genombryter ett smalt näs, förmedlar ångslupstrafiken till de östra hafsfjärdaraa. Bland på Degerölandet belägna egendomar äro de förnämsta Degerö gård, Turholm och Stansvik. Nya förstäder ha under de två sista årtiondena uppstått, t. ex. det af Sonck planlagda Fjälldal, Hermanstad och Majstad, Åggelby och Grankulla. För öfrigt finnas på en sträcka af flera mil längs de vackra inre farlederna både åt ö. och v. sommarvillor uppförda. Konung Gustaf I:s älsklingsplan att anlägga en stad på Sandhamn, en ö 7 km. utanför det nuv. H., vardt i utförandet sålunda modifierad, att en stad 1550 i själfva verket begynte grundas på fasta landet invid Vanda ås utlopp i Södernäsviken, på Helsingefors kungsgårds mark, af borgare från Borgå, Ekenäs, Raumo och Ulfsvik, de där dels genom öfvertalningar, dels genom öppet våld förmåddes att i massa hit öfverflytta. Den nya staden, som var afsedd att draga till sig den "profiteliga" rysk-holländska handeln samt utestänga denna från Reval och hvilken i sådant afseende erhöll stapelrätt och en hop andra förmåner (privilegier af 3 aug. 1569), förkofrades väl i någon mån genom dessa åtgärder, men syntes dock icke lofva att motsvara de vidtgående förhoppningarna. Läget var i många hänseenden ogynnsamt; och då detsamma icke heller tillät det önskade befästandet af staden, uppstod redan efter några år fråga om dennas förflyttande till lämpligare plats. Sedan man öfvergifvit besluten att förlägga den nya staden först till Sandön (mellan dåv. H. och Borgå), sedan till Södernäs udde, afstacks 1640 den nya staden af landtmätaren Olof Rudbeck efter ingenjör Anders Torstenssons ritning på H:s nuv. plats, den mellan Södernäs udde och Helsingenäs utskjutande Estnäs udde (Estnäs skatan). Nya privilegier tillades staden af förmyndarregeringen och bekräftades af drottning Kristina (k. br. af 17 jan. 1651). Likaså fick staden nytt vapen: en båt, stående i en fors, där ofvanpå en förgylld krona i blått fält. Bland historiska minnen, förbundna med det gamla H., är att anteckna den landtdag, som af Gustaf II Adolf därstädes hölls 1616 och hvarvid finska ständerna beviljade en gärd till afslutandet af då pågående ryska krig. Gammelstaden är fortfarande det gemensamma namnet på en planlös komplex af byggnader från nyare tid, som befinna sig på den förra stadens plats, omkr. 5 km. från den nyas, där emellertid ringa spår antyda den forna tillvaron af en stad. Det är f. ö. därifrån våra dagars H. tager vattnet till sin nya vattenledning. Genom flyttningen hade staden vunnit ett af de fördelaktigaste lägen med två rymliga och förträffliga, af naturen själf skyddade hamnar, men vidriga yttre förhållanden — upprepade vådeldar, hungersår, pest och krigsfaror — afbröto ständigt utvecklingen och hindrade, i förening med andra icke oväsentliga omständigheter, hvarje kraftigare uppblomstring. Planer på H:s befästande hade ett par gånger varit å bane, men förfallit. Men 1711 lät befälhafvande generalen i Finland Nieroth uppkasta några batterier vid inloppet till H., och i april 1713 började gen.-maj. Armfelt till försvar af de stora magasinen befästa staden, men innan befästningarna voro färdiga, angrepo ryssarna, och Armfelt antände 11 maj det af sina invånare öfvergifna H., hvarefter det hölls ockuperadt till fredsslutet (1721) af ryssarna, som byggde en rektangulär bastionsbefästning med 2 midtbastioner rundt om staden m. fl. verk. 1739 års befästningskommission föreslog ett mindre verk på Tullskatan samt skansar på några holmar (se Sveaborg), förberedande arbeten företogos 1740—41, och under kriget byggdes 1742 åtskilliga batterier på Tullskatan, vid staden och på Helsingenäset. Men sedan hela svenska hären 23 aug. 1742 kapitulerat vid H., hölls det besatt af ryssarna till fredsslutet (1743). I sin defensionsplan för Finland föreslog Aug. Ehrensvärd en dubbelfästning Helsingfors-Sveaborg (se Sveaborg). Hvad staden beträffar, fastställde K. M:t en af Ehrensvärd, Liewen och Strussenfelt inlämnad dessein, enligt hvilken H. skulle göras till en place d'armes för hären, ett fäste uppföras på Broberget, n. om staden,