Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemliga medel - Hemliga rådet. Se Privy Council - Hemliga sigillet - Hemliga utgifter - Hemligt utskott - Hemlockbarken. Se Garfmedel, sp. 746 och Tsuga - Hemlockgranen. Se Tsuga - Hemlockläder. Se Läder - Hemlängtan. Se Nostalgi - Hemman - Hemmansdel - Hemmansklyfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förteckning öfver några i Sverige förekommande
hemliga medel af grupp V (de med * betecknade äro
närmare beskrifna i "Sv. farmaceutisk tidskr."):
*Aphitoxin (ohyresmedel).
*Bilzessence (ingrediens i läskedryck).
Bird’s konc. äggpowder (för matlagning).
*Hagman’s respass för råttor.
Harden’s eldsläckningsgranat.
*Homozon (konserveringsmedel).
*Hvitglödljusframbringaren Excelsior.
*Ideol (konserveringsmedel).
*Kinesiska insektspulvret Pfo-Pfo.
*Mannamor (födoämne).
Meat preserv (konserveringsmedel).
*Mortalin (ohyresmedel).
*Mortaphis »
*Preservalin (konserveringsmedel).
*Royal (konserveringsmedel).
Wahlström’s smörpulver (att tillsättas vid smörkärning).
C. Th. M—r.
Hemliga rådet, eng. statsr. Se Privy council.
Hemliga sigillet, eng. statsr. Se Privy seal.
Hemliga utgifter, för särskilda obestämda
behof medgifna, vanlig kontroll undandragna
utbetalningar af allmänna medel. Å riksstatens
tredje hufvudtitel finnes f. n. uppfördt ett
ordinarie anslag af 80,000 kr. till hemliga
utgifter. I staterna för 1876—96 upptogs
anslaget till 14,000 kr., men då norska
stortinget förklarade sig icke vilja bidraga
till anslaget, såvida icke medlens användning
underkastades kontroll af norsk myndighet, ett
villkor, som från svensk sida ansågs oantagligt,
uppfördes i utrikesbudgeten fr. o. m. 1897
för ifrågavarande ändamål allenast 9,400 kr.,
motsvarande den svenska andelen af berörda
14,000 kr. Anslaget, som därefter utgått enbart
af svenska medel, höjdes 1901 till 20,000 kr.,
1906 till 40,000 kr. och 1909 till 80,000
kr. Medlen redovisas inför konungen genom
föredragning af utrikesministern i närvaro
af statsministern och en annan af statsrådets
ledamöter. Äfven Generaltullstyrelsen har till
sitt förfogande ett från tullmedlen utgående
årligt anslag af 9,000 kr. till hemliga utgifter.
R. V.
Hemligt utskott är den gängse benämningen på de
"särskilda deputerade" konungen enligt R. F.
§ 54 och R. O. § 50 kan äska af riksdagen för att
"med honom öfverlägga om ärenden, dem han
pröfvar böra hemliga hållas". De skola utgöras
af 12 ledamöter, som utses till hälften af
hvardera kammaren. Dessa deputerade skola,
om konungen så fordrar, aflägga tysthetsed. De
ega icke makt att fatta beslut, "utan endast
att till konungen afgifva yttranden öfver
de mål konungen dem meddelar". I T. F. § 2
mom. 4, stycket 2 kvarstår namnet "hemliga
utskottet", och i 1809 års R. F. benämndes
ursprungligen dessa deputerade "ett särskildt
utskott". Genom den öfver dess förhandlingar
hvilande sekretessen erinrar detta utskott i viss
mån om frihetstidens sekreta utskott, men eger
i motsats mot detta ingen beslutanderätt. Det
har oftast anlitats för yttrandens afgifvande
rörande ömtåliga utrikespolitiska frågor samt
om unionsförhållandet till Norge. Om de sekreta
l. hemliga utskott, hvilka i äldre tider — första
gången 1627 — förekommit i svenska riksdagen,
se närmare Sekreta utskottet.
Hemlockbarken, tekn. Se Garfmedel, sp. 746, och Tsuga.
Hemlockgranen. Se Tsuga.
Hemlockläder. Se Läder.
Hemlängtan, med. Se Nostalgi.
Hemman, kam., är den jordbesittning, som till
följd af sin förmåga att bära ett visst minimum af
skatter och allmänna besvär blifvit satt i mantal,
i motsats till lägenhet, en jordlott, som ej eger
detta minimum af förmåga att skatta. Sveriges
hemman indelades efter jordnaturen i krono-,
frälse- och skattehemman. Efter de ändamål,
till hvilka deras afkastning varit eller ännu
är använd, ha de fått en mängd olika benämningar:
akademi-, hospitals-, prebendehemman
o. s. v.
Kbg.
Hemmansdel, jur., kvotdel af ett hemman.
Hemmansdelar äro sålunda de lotter, i hvilka — medelst
hemmansklyfning eller egostyckning
— den till ett hemman hörande jorden
utlägges. Dessa lotter kallas emellertid också
hemman. Men äfven en viss andel i ett odeladt
hemman, t. ex. — om hemmanet ärfts af tre syskon
till lika andelar — hvarje syskons tredjedel,
benämnes hemmansdel. I motsats till afsöndrade
lägenheter ("parceller" enligt finländskt
språkbruk) tillkomma hemmansdelarna proportionella
andelar i sådana hemmanets förmåner och rättigheter
som rätt till allmänning, oskiftad skog, gemensamt
fiske m. m.
C. G. Bj.
Hemmansklyfning, jur., ett hemmans fördelande
i mindre delar, hvilka erhålla proportionerlig
andel i hemmanets egor samt deltaga uti alla
från hemmanet utgående skatter och besvär efter
åsatt mantal. Hvarje genom hemmansklyfningen
uppkommen hemmansdel blir ett själfständigt helt,
brukas och häfdas såsom särskildt hemman. —
Likasom man i äldre tider företrädesvis af
politiska skäl sökte förhindra jordegendomens
sammanhopande hos ett fåtal egare, så har
också lagstiftningen i flera länder länge och
ihärdigt fasthållit vid sin sträfvan att hindra
en alltför långt drifven sönderstyckning af
jorden. Såväl omvårdnaden om kronans inkomster
som ock hänsynen till jordbruksnäringens
egen förkofran har man ansett fordra en
begränsning af jordstyckningen, vare sig i form
af hemmansklyfning eller jordafsöndring (se
d. o.). Mot dessa åsikter om nödvändigheten att
hindra jordens utstyckning har särskildt i senare
tider en motsatt grundsats gjort sig allt mera
gällande, hvilken uppbäres af det sociala syftet
att sätta så många som möjligt i tillfälle att
förvärfva en egen jordbit. Frankrike, Belgien,
Württemberg, Preussen m. fl. länder ha också
sedan lång tid tillbaka och i synnerhet efter
franska revolutionen erbjudit exempel på,
att jordegendomens fördelande på många händer
kan medföra stora såväl sociala som ekonomiska
fördelar. Vår tids lagstiftning synes också allt
allmännare börja tillämpa frihetens grundsats
på detta område, och de sociala sträfvandena gå
allt mera i den riktningen att genom statens
och kommunens mellankomst möjliggöra för den
enskilde att till egna hem förvärfva smärre
jordbruksfastigheter och att främja småbruk (se
Egna hem och Småbruk). I Sverige har
full frihet att klyfva hemman medgifvits först genom
k. förordn. 6 aug. 1881. — I den äldre lagstiftningen
verkade redan släktens intresse till
bibehållande af jordegendomen någorlunda odelad.
Enligt flera stadgar från 1400-talet skulle en afliden
skattebondes hemman ej få skiftas, utan efter
värdering lösas af närmaste bördeman, som själf ej egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
