Förteckning öfver några i Sverige förekommande hemliga medel af grupp V (de med * betecknade äro närmare beskrifna i "Sv. farmaceutisk tidskr."): *Aphitoxin (ohyresmedel). *Bilzessence (ingrediens i läskedryck). Bird's konc. äggpowder (för matlagning). *Hagman's respass för råttor. Harden's eldsläckningsgranat. *Homozon (konserveringsmedel). *Hvitglödljusframbringaren Excelsior. *Ideol (konserveringsmedel). *Kinesiska insektspulvret Pfo-Pfo. *Mannamor (födoämne). Meat preserv (konserveringsmedel). *Mortalin (ohyresmedel). *Mortaphis » *Preservalin (konserveringsmedel). *Royal (konserveringsmedel). Wahlström's smörpulver (att tillsättas vid smörkärning). C. Th. M—r. Hemliga rådet, eng. statsr. Se Privy council. Hemliga sigillet, eng. statsr. Se Privy seal. Hemliga utgifter, för särskilda obestämda behof medgifna, vanlig kontroll undandragna utbetalningar af allmänna medel. Å riksstatens tredje hufvudtitel finnes f. n. uppfördt ett ordinarie anslag af 80,000 kr. till hemliga utgifter. I staterna för 1876—96 upptogs anslaget till 14,000 kr., men då norska stortinget förklarade sig icke vilja bidraga till anslaget, såvida icke medlens användning underkastades kontroll af norsk myndighet, ett villkor, som från svensk sida ansågs oantagligt, uppfördes i utrikesbudgeten fr. o. m. 1897 för ifrågavarande ändamål allenast 9,400 kr., motsvarande den svenska andelen af berörda 14,000 kr. Anslaget, som därefter utgått enbart af svenska medel, höjdes 1901 till 20,000 kr., 1906 till 40,000 kr. och 1909 till 80,000 kr. Medlen redovisas inför konungen genom föredragning af utrikesministern i närvaro af statsministern och en annan af statsrådets ledamöter. Äfven Generaltullstyrelsen har till sitt förfogande ett från tullmedlen utgående årligt anslag af 9,000 kr. till hemliga utgifter. R. V. Hemligt utskott är den gängse benämningen på de "särskilda deputerade" konungen enligt R. F. § 54 och R. O. § 50 kan äska af riksdagen för att "med honom öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas". De skola utgöras af 12 ledamöter, som utses till hälften af hvardera kammaren. Dessa deputerade skola, om konungen så fordrar, aflägga tysthetsed. De ega icke makt att fatta beslut, "utan endast att till konungen afgifva yttranden öfver de mål konungen dem meddelar". I T. F. § 2 mom. 4, stycket 2 kvarstår namnet "hemliga utskottet", och i 1809 års R. F. benämndes ursprungligen dessa deputerade "ett särskildt utskott". Genom den öfver dess förhandlingar hvilande sekretessen erinrar detta utskott i viss mån om frihetstidens sekreta utskott, men eger i motsats mot detta ingen beslutanderätt. Det har oftast anlitats för yttrandens afgifvande rörande ömtåliga utrikespolitiska frågor samt om unionsförhållandet till Norge. Om de sekreta l. hemliga utskott, hvilka i äldre tider — första gången 1627 — förekommit i svenska riksdagen, se närmare Sekreta utskottet. Hemlockbarken, tekn. Se Garfmedel, sp. 746, och Tsuga. Hemlockgranen. Se Tsuga. Hemlockläder. Se Läder. Hemlängtan, med. Se Nostalgi. Hemman, kam., är den jordbesittning, som till följd af sin förmåga att bära ett visst minimum af skatter och allmänna besvär blifvit satt i mantal, i motsats till lägenhet, en jordlott, som ej eger detta minimum af förmåga att skatta. Sveriges hemman indelades efter jordnaturen i krono-, frälse- och skattehemman. Efter de ändamål, till hvilka deras afkastning varit eller ännu är använd, ha de fått en mängd olika benämningar: akademi-, hospitals-, prebendehemman o. s. v. Kbg. Hemmansdel, jur., kvotdel af ett hemman. Hemmansdelar äro sålunda de lotter, i hvilka — medelst hemmansklyfning eller egostyckning — den till ett hemman hörande jorden utlägges. Dessa lotter kallas emellertid också hemman. Men äfven en viss andel i ett odeladt hemman, t. ex. — om hemmanet ärfts af tre syskon till lika andelar — hvarje syskons tredjedel, benämnes hemmansdel. I motsats till afsöndrade lägenheter ("parceller" enligt finländskt språkbruk) tillkomma hemmansdelarna proportionella andelar i sådana hemmanets förmåner och rättigheter som rätt till allmänning, oskiftad skog, gemensamt fiske m. m. C. G. Bj. Hemmansklyfning, jur., ett hemmans fördelande i mindre delar, hvilka erhålla proportionerlig andel i hemmanets egor samt deltaga uti alla från hemmanet utgående skatter och besvär efter åsatt mantal. Hvarje genom hemmansklyfningen uppkommen hemmansdel blir ett själfständigt helt, brukas och häfdas såsom särskildt hemman. — Likasom man i äldre tider företrädesvis af politiska skäl sökte förhindra jordegendomens sammanhopande hos ett fåtal egare, så har också lagstiftningen i flera länder länge och ihärdigt fasthållit vid sin sträfvan att hindra en alltför långt drifven sönderstyckning af jorden. Såväl omvårdnaden om kronans inkomster som ock hänsynen till jordbruksnäringens egen förkofran har man ansett fordra en begränsning af jordstyckningen, vare sig i form af hemmansklyfning eller jordafsöndring (se d. o.). Mot dessa åsikter om nödvändigheten att hindra jordens utstyckning har särskildt i senare tider en motsatt grundsats gjort sig allt mera gällande, hvilken uppbäres af det sociala syftet att sätta så många som möjligt i tillfälle att förvärfva en egen jordbit. Frankrike, Belgien, Württemberg, Preussen m. fl. länder ha också sedan lång tid tillbaka och i synnerhet efter franska revolutionen erbjudit exempel på, att jordegendomens fördelande på många händer kan medföra stora såväl sociala som ekonomiska fördelar. Vår tids lagstiftning synes också allt allmännare börja tillämpa frihetens grundsats på detta område, och de sociala sträfvandena gå allt mera i den riktningen att genom statens och kommunens mellankomst möjliggöra för den enskilde att till egna hem förvärfva smärre jordbruksfastigheter och att främja småbruk (se Egna hem och Småbruk). I Sverige har full frihet att klyfva hemman medgifvits först genom k. förordn. 6 aug. 1881. — I den äldre lagstiftningen verkade redan släktens intresse till bibehållande af jordegendomen någorlunda odelad. Enligt flera stadgar från 1400-talet skulle en afliden skattebondes hemman ej få skiftas, utan efter värdering lösas af närmaste bördeman, som själf ej egde