som civil tjänsteman i Indien 1853—78, där han 1859 upptäckte fingeraftryckens betydelse för identifiering af brottslingar. H. införde detta system i Indien efter långa och noggranna prof. Se vidare Daktyloskopi. — 5. Alexander Stewart H., den föregåendes broder, engelsk astronom, f. 1836 å Goda Hoppsudden, d. 18 juni 1907 i Slough, studerade 1855—59 i Cambridge, blef 1866 professor i fysik vid universitetet i Glasgow och var 1871—86 professor i Durham. Hans arbeten i ("Monthly notices of the Royal astronomical society", British astronomical associations publikationer m. fl. facktidskrifter) öfver meteorer och stjärnfallssvärmar äro högt skattade. 1872 påvisade han det sannolika sambandet mellan vissa stjärnfallssvärmar och den upplösta Bielaska kometen och förutsade på grund häraf det stora stjärnfallsregn, som inträffade i nov. s. å. 1—3. A. L—n. (B—d). 5. B—d. Herschelit A. Levy, miner., ett vattenhaltigt aluminium-kalcium-natriumsilikat, som är att anse som en varietet af chabasit. A. Hng. Herschell [hə̄'ʃl], Farrer, lord H., engelsk rättslärd, f. 1837, d. 1899, blef 1860 praktiserande advokat och 1872 queen's counsel, satt 1874—85 i underhuset och tillhörde där Gladstones trognaste anhängare inom det liberala partiet. H. blef 1880 generaladvokat (solicitor general) i Gladstones ministär och erhöll samtidigt knight-värdighet, afgick med Gladstone i juni 1885 och var, upphöjd till baron H., lordkansler i dennes tredje (febr.—juli 1886) och fjärde (aug. 1892—mars 1894) samt i Roseberys ministär (mars 1894—juni 1895). 1898 utsågs H. till medlem af en brittisk-amerikansk skiljedomstol (rörande gränsen mellan Canada och Förenta staterna m. m.); midt under dess förhandlingar i Washington afled han till följd af ett olycksfall. H. räknades som en af den engelska domarkårens skarpsinnigaste medlemmar. V. S—g. Herschels teleskop [hə̄'ʃls]. Se Astronomiska instrument, sp. 290. Herse (grek. Ἕϱση), grek. myt., en af den attiske sagokonungen Kekrops' tre döttrar (hennes systrar voro Aglauros och Pandrosos). I deras vård lämnade gudinnan Athena sin i ett skrin inneslutna skyddsling, den nyfödde Erichthonios l. Erechtheus (se d. o.). Då Aglauros och Herse mot gudinnans förbud öppnade skrinet, drabbades de af vansinne och störtade sig ned från Akropolismuren. A. M. A. Herse kallades i Norge under äldsta tider den, som både i världsligt och prästerligt hänseende var ärftlig höfding för sitt härads bönder. I förhållande till fylkeskonungen var hersen själfständig; han betalade ej konungen någon skatt och mottog ej af honom sin värdighet, utan innehade denna till följd af arfsrätt. Han var ej heller skyldig att på konungens uppbåd göra krigstjänst, såvida det ej gällde fylkets försvar mot ett befaradt anfall. Med de af Harald Hårfager införda förändringarna i samfundsordningen blef äfven hersarnas ställning en annan; de blefvo nu konungens handgångne och edsvurne män samt underordnades konungens jarlar. De jordagods, som de innehade, ansågos de numera ha tagit i förläning af konungen och kallades därför hans länstagare (lendir menn). Slutligen fingo dessa hersar eller "lendir menn" äfven ett annat namn, då konung Magnus Lagaböte 1277 förlänade dem titel af baroner. Under de föregående inre oroligheterna i landet hade emellertid hersarnas eller länstagarnas makt förlorat det väsentligaste af sin betydelse, och slutligen blef genom en k. förordn. 1308 denna värdighet för framtiden alldeles afskaffad. Th. W.* Hersek. Se Drepanon 2 och Hercegovina. Hersent [ärṡã'], Louis, fransk målare, f. 1777, d. 1860, lärjunge af Regnault, följde i början Davids och Girodets fotspår samt tog sina motiv än från den grekiska myten, än från Chateaubriands "Atala". Följande sin tids riktning, kom han dock snart in på nya banor, i det han framställde bibliska ämnen (Rut och Boas, 1822) och historiska bilder, utmärkta för en viss enkel verklighetssträfvan och klarhet i kompositionen. En sådan var Ludvig XVI, som utdelar penningar åt fattigt bondfolk (kopia i Versailles). H:s förnämsta verk var hans 1819 utställda tafla, Gustaf Vasa tager afsked af Sveriges ständer ("L'abdication de Gustave Vasa"), hvilken utfördes för hertigen af Orléans och förstördes i Palais royal under 1848 års revolution. Taflan är numera känd endast genom ett mästerligt kopparstick af Henriquel-Dupont. H. målade på äldre dagar hufvudsakligast porträtt. C. R. N.* Herserud, villasamhälle å sydvästra sidan af Lidingön, vid Värtan, midt emot Stockholms uthamn Värtan. Areal 245,940 kvm. Ett trettiotal villor har 1898 uppförts af de enligt planen bestämda 107. Hersfeld [-felt], stad i preussiska reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau), vid Fulda och Frankfurt-Bebra-järnvägen. 7,908 inv. (1900). Förnämsta byggnaderna äro det gamla rådhuset, kyrkan (fullbordad omkr. 1320), en vacker gotisk byggnad med utmärkta glasmålningar, samt ruinerna af den 1761 af fransmännen förstörda stiftskyrkan (uppförd i bysantinsk stil, i början af 12:e årh.). Gymnasium med realprogymnasium och krigsskola. Flera klädes-, bomulls- och maskinfabriker, garfverier m. m. Staden har för sitt ursprung att tacka ett benediktinkloster, anlagdt 768, sekulariseradt 1648 och som ett världsligt furstendöme (450 kvkm.) öfverlämnadt till Hessen-Kassel. Till minne af klostrets grundläggare, Lullus (se d. o.), firas 16 okt. hvarje år en folkfest, Lullus markt. Genom arfprinsen Fredriks af Hessen gifte med Ulrika Eleonora kommo H:s furstetitel och vapen (röda patriarkkors å silfver), att under hennes (1719—20) och hennes gemåls (1720—51) regeringstid ingå i svenska konungens titel och vapen. (J. F. N.) Hersilia, astron., en af småplaneterna. <img l>

Hersleb. 1. Peder H., norsk teolog, f. 1689 i Trondhjems stift, d. 1757, student 1703, magister 1713, fältpräst 1714, kyrkoherde i Gunderslev på Falster 1718, konung Fredrik IV:s hofpredikant i Köpenhamn 1725, blef 1730 biskop öfver Kristiania stift. Som sådan arbetade han ifrigt på allmogens upplysning och verkade i synnerhet för konfirmationens införande. 1737 blef han biskop i Själlands