material till framtida undersökningar öfver rörelserna och förändringarna i dessa aflägsna delar af rymden. Till H:s märkligaste undersökningar hör bestämningen af den riktning, i hvilken solsystemet fortskrider i rymden. Ehuru åtskilliga senare undersökningar öfver samma ämne stödja sig på långt flera och bättre data, ha de dock ej i nämnvärd grad förändrat H:s resultat. Dels genom de nämnda arbetena, dels ock genom en ny observationsmetod, kallad "star-gauging" (på sv. möjligen "stjärn-lodning"), kom H. till åtskilliga resultat, på hvilka han kunde uppbygga sina storslagna hypoteser om "världsbyggnaden" ("construction of the heavens"). En utmärkt redogörelse för dessa har W. Struve lämnat ("Études d'astronomie stellaire", 1847), och han yttrar däri: "Säkert är, att det är omöjligt att göra några framsteg inom stellarastronomien utan ett ihärdigt och djupgående studium af H:s arbeten". — I fysikens historia måste H. ihågkommas som den där upptäckt de mörka värmestrålarna och bestämt deras läge i spektrum. — H. var icke särskildt framstående som teoretiker, han bildar i detta afseende den största motsats till Laplace, som var uteslutande teoretiker. Alla för en praktisk astronom viktiga egenskaper, såsom iakttagelseförmåga, skarpsinne, uppfinningsförmåga, uthållighet och ifver besatt han däremot i högsta grad, och dessa egenskaper, som han fick använda vid af honom själf förfärdigade instrument af dittills ouppnådd fulländning, gjorde honom till en af alla tiders största astronomer. Att han samtidigt har blifvit en bland de ryktbaraste, därför har han sina många upptäckter att tacka. Emellertid har han i sina skrifter aldrig nöjt sig med ett torrt uppräknande af sina observationsresultat, utan städse sökt att, i synnerhet på stellarastronomiens område, förena de funna resultaten under högre synpunkter och att öfverblicka världsalltet som ett helt. — Nästan alla H:s observationer, experiment och forskningar äro nedlagda i omkr. 70 afhandlingar i "Philosophical transactions" från 1780 till 1818. Hans lifsgärning är utförligt skildrad i Holden, "Sir William Herschel, his life and works" (1881). — 2. Caroline Lucretia H., den föregåendes syster, engelsk astronom, f. 16 mars 1750 i Hannover, d. 9 jan. 1848, flyttade 1772 till sin broder i Bath och biträdde honom under hela hans lif med den största hängifvenhet, dels i hans musikaliska, dels och framför allt i hans astronomiska arbeten, i det hon hjälpte honom vid byggandet af teleskop, förde observationsjournalerna, gjorde reduktionsräkningar, utskref hans afhandlingar och verksamt deltog i uppgörandet af hans kataloger. 1786—97 upptäckte hon 8 kometer, och för 5 af dessa upptäckter tillhör henne prioriteten. Därjämte utgaf hon en förbättrad upplaga af Flamsteeds "Historia coelestis". Efter broderns död flyttade hon åter till Hannover och biträdde tidtals sin brorson, den yngre H., vid hans räkningar öfver dubbelstjärnor. — <img l>

3. Sir John Frederick William H., son till H. 1, engelsk astronom, f. 7 mars 1792, d. 11 maj 1871 på godset Collingwood i Kent, verkade redan som student i Cambridge ifrigt för en reformation af de matematiska studierna i England, där man på grund af ensidig beundran för Newton nästan alldeles försummat att taga kännedom om de framsteg, som matematiken efter hans tid gjort på kontinenten. Nominellt skulle han utbilda sig till jurist, men i själfva verket blef det matematiken och astronomien, hvaråt han egnade större delen af sina studier. Efter en kort verksamhet som jurist vände han sig helt till de fysikaliska vetenskaperna och, sedan han vid faderns död blifvit egare till dennes storartade instrument, till den rent praktiska astronomien. Efter att (sedan 1821) ha fortsatt faderns undersökningar öfver nebulosor och dubbelstjärnor på norra himmelen (själf upptäckte han mer än 500 nebulosor och många dubbelstjärnor) vistades han 1834—38 på Goda Hoppsudden i ändamål att utsträcka sin faders och sina egna stellarastronomiska forskningar äfven till södra himmelen. Han utförde där en stor mängd ytterst värdefulla observationer, och man torde kunna säga, att H. genom dessa arbeten öppnat vetenskapens öga för den dittills nästan okända sydliga himmelshemisfären. Jämte undersökningarna öfver dubbelstjärnor och nebulosor företog han bestämningar af fixstjärnornas ljusstyrka, undersökte stjärnornas fördelning på södra hemisfären och anställde äfven observationer på olika till solsystemet hörande himlakroppar, särskildt den Halleyska kometen. Resultaten af alla dessa observationer och forskningar äro nedlagda i det 1847 utkomna storartade verket Results of astronomical observations made 1834—1838 at the Cape of Good Hope. För sina under denna resa utvecklade förtjänster upphöjdes han vid hemkomsten till baronet. Genom en rad betydelsefulla arbeten inom astronomien och fysiken, särskildt optiken, förvärfvade han sig en ryktbarhet, som gjorde honom till en af sin tids största astronomiska auktoriteter. Under flera år var han sekreterare i Royal society och president i Royal astronomical society, till hvars stiftare han hörde. Han ligger begrafven i Westminster abbey, vid sidan af Newton. — H. var icke blott en lycklig upptäckare och observatör; ovanligt fysikaliskt skarpsinne och sträng matematisk skolning gjorde honom mäktig att lösa uppgifter, som voro hans autodidaktiskt bildade fader otillgängliga. Därjämte var han kanske den bäste populärastronomiske skrifställare England egt; hans populära bok Outlines of astronomy (1849) har också utgått i en stor mängd upplagor. — Frukterna af hans dubbelstjärn- och nebulosobservationer äro nedlagda i 11 dubbelstjärnkataloger i "Memoirs of the Royal astronomic society" och i en stor i "Philosophical transactions" 1833 publicerad katalog öfver nebulosor. Den sista af hans nebuloskataloger, den s. k. General catalogue (1864), innehåller alla dittills kända nebulosor och stjärngrupper, till antalet 5,079. Af hans öfriga många arbeten må här nämnas endast de till flera språk öfversatta On the theory of light (1828), Treatise on sound (1830) och A preliminary discourse of the study of natural philosophy (1831). — 4. Sir William James H., den föregåendes son, daktyloskopiens uppfinnare, f. 1833, var anställd