<img l>

började sina konstnärliga studier i Berlin under Schadow, hvilken han 1826 följde till Düsseldorf, och blef en af den där grundade skolans mest framstående lärjungar. 1825 framträdde han med Faust, 1826 med Cordelia och kung Lear och 1828 med Tankred döpande Klorinda. Ännu större popularitet vann han 1835 för Mordet på kung Edvards söner. Bland hans genrebilder har i synnerhet Krigaren och hans son (1832, Berlins nationalgalleri, ett annat ex. i Kaiser-Friedrichmuseum i Posen, graverad af M. Mandel) blifvit en älsklingsbild för tyska folket. H., som för öfrigt utförde illustrationer och porträtt, kallades på sin tid realist, men var knappast fri från den melodramatiska ton och det sentimentala tycke, som tillhöra skolan. C. R. N.* <img l>

Hildebrandt, Eduard, tysk målare, f. 1818 i Danzig, d. 1868 i Berlin, utbildade sig under Isabey i Paris och slog sig sedan ned i Berlin. Han gjorde flera långa resor till Brasilien, Österlandet, Nordkap och slutligen jorden rundt och målade med förkärlek tropiska landskap med starka luft- och belysningseffekter. H. är rikt representerad med oljemålningar och akvareller i Berlins nationalgalleri. Ett urval af hans akvareller, Reise um die erde, utgafs i färgtryck. Sedan följde 4 andra samlingar. Jfr F. Arndt, "E. H., der maler des Kosmos" (2:a uppl. 1869). — H:s yngre broder, Fritz H. (f. 1819, d. 1855), var marinmålare, representerad i Berlins nationalgalleri. C. R. N. (G—g N.) Hildefonsus. Se Ildefonsus. Hildegaersberch [-gars-], Willem van. Se Holländska litteraturen. Hildegalt, nord. myt., namnet på en hjälm, som egdes af Uppsalakonungen Adils. Denna hjälm samt brynjan Finnsleif och ringen Sviagris voro konungens yppersta klenoder, hvilka han lofvat skänka sin styfson Rolf Krake för dennes hjälp i Adils' strid mot norske konungen Ale. Adils bröt likväl sitt löfte, och Rolf måste med sina kämpar draga till Uppsala för att tvinga Adils att utlämna gåfvorna. Hjälmen omtalas äfven under benämningen Hildesvin. Th. W.* Hildegard. Karl den stores andra (eller tredje) gemål, d. 783, härstammade från schwabiska hertighuset och förmäldes vid tretton års ålder, antagligen 771, med Karl, åt hvilken hon födde nio barn, bland dem sönerna Karl, Pippin och Ludvig (den fromme). Hildegard den heliga, tysk sierska, f. 1098, d. 1178, uppfostrades i klostret Disibodenberg (vid Kreuznach), där hon 1136 blef abbedissa. Ryktet om hennes helighet ditlockade flera nunnor, än klostret kunde emottaga, hvarför hon 1147 stiftade ett nytt, Rupertsberg (vid Bingen), hvilket hon förestod till sin död. Hon började 1141 uppteckna sina syner och uppenbarelser, rådfrågades från när och fjärran i både andliga och världsliga angelägenheter och uppträdde kraftigt emot kyrkans världslighet och förfall. Hilden, stad i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen). 13,948 inv. (1905). Tillverkning af siden- och bomullsvaror, maskiner, bleck, läder- och britanniavaror m. m. J. F. N. Hildesheim [-hajm]. 1. Fordom tyskt biskopsstift och furstendöme, grundlagdt omkr. 817 och lydande under Mainz. Den mest berömde bland biskoparna var Bernward (993—1022). Genom den s. k. hildesheimska stiftsfejden (1519—23) förlorade biskopen större delen af stiftet till hertigarna af Braunschweig-Wolfenbüttel, men 1643 fick biskop Ferdinand, prins af Bajern (1612—50), tillbaka större delen af de förlorade besittningarna. 1803 sekulariserades stiftet, och dess besittningar förenades med Preussen, men lades 1807 till konungariket Westfalen. 1815 tillerkändes de Hannover och kommo 1866 med detta till Preussen. Det omedelbara biskopsstiftet H. omfattar sedan 1824 Hannover höger om Weser, sedan 1834 äfven Braunschweig. — 2. Regeringsområde i preussiska prov. Hannover, består af en nordlig hufvuddel (f. d. furstendömet H.), en därifrån skild sydlig (f. d. furstendömena Göttingen och Grubenhagen) samt en enklav i prov. Sachsen. 5,352 kvkm. 554,040 inv. (1905). Området är indeladt i 17 kretsar. — 3. Hufvudstad (stadskrets) i nämnda regeringsområde, vid Innerste, ett tillflöde till Leine. 47,061 inv. (1905), hvaraf omkr. 1/3 katoliker. Den inre staden bär en mycket ålderdomlig prägel med trånga, krokiga gator, gamla hus, hvilkas öfre våningar skjuta ut öfver de nedre. Af stadens 4 evangeliska och 5 katolska kyrkor är den förnämsta den katolska domen (grundad i 11:e årh., sedermera flera gånger ändrad och nyligen restaurerad), en romansk basilika, med en samling af antikviteter och konstföremål, bl. a. biskop Bernwards bronsdörrar, med reliefer framställande Adams och Kristus' historia. I ett sidorum i kyrkan står den under Bernwards ledning efter Trajanus' kolonn bildade s. k. Kristuskolonnen, som innehåller 28 reliefgrupper ur Kristus' historia, och utanför grafkapellet står den ryktbara tusenåriga rosenbusken (8 m. hög och 10 m. i omkrets). Bland de andra kyrkorna förtjäna omnämnas S:t Godehardskyrkan (byggd 1133—72), ett mästerverk i romansk stil, Mikaeliskyrkan (se fig.; invigd 1033), en storartad basilika, med Bernwards graf, och S:t Martinskyrkan (nu museum och bibliotek). För öfrigt märkas det gamla tempelherrehuset, rådhuset (1440), slaktarskråets hus (1529), wedekindska huset (1598), det s. k. kaiserhaus (1586), med medaljonger och statyer af romerska rikets kejsare på fasaden, samt många andra med rika plastiska prydnader. Staden har järngjuterier och maskinverkstäder, sockerraffinaderi, tillverkning af glas, tapeter, choklad, tobak, cigarrer, gummivaror, konserver, kvarnstenar m. m. Handel med socker, spannmål, gödselämnen och