<img l>

föreståndare för det nyupprättade meteorologiska observatoriet. — 1865—68 deltog H. i den af R. Rubenson påbegynta meteorologiska verksamheten vid Uppsala observatorium, och 1869 företog han en resa till Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, England och Norge för att studera den meteorologiska verksamheten därstädes. Reseberättelsen, Om organisationen af den meteorologiska verksamheten i utlandet, samt förslag till dess ordnande i Sverige (Ups. univ:s årsskr., 1870), lades till grund för upprättandet af det meteorologiska institutet i Köpenhamn (1871), och äfven den meteorologiska centralanstalten i Stockholm inrättades (1873) i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag. Beträffande väderleksutsikter och särskildt stormvarningar kunde emellertid på meteorologiens dåvarande ståndpunkt de i förslaget uttalade förhoppningarna icke förverkligas. Stormvarningar anordnades i Danmark först år 1904 och i Sverige först år 1905, väderleksutsikter utsändes visserligen tidigare, men ha icke uppfyllt de på 1860-talet hysta förväntningarna. I likhet med hvad som utförts i Frankrike (sedan 1864) anordnade H. 1871 i samarbete med länens hushållningssällskap i Sverige iakttagelser öfver frostnätter, åskväder samt isförhållanden i sjöar och strömmar vid omkr. 400 stationer, hvartill 1873 lades de fenologiska iakttagelserna af växt- och djurvärlden. Detta observationssystem upprätthölls af H., till dess arbetet med början af 1882 enligt öfverenskommelse öfvertogs och fortsattes af Meteorologiska centralanstalten i Stockholm. De insända iakttagelserna ha bearbetats och utgifvits i ett stort antal afhandlingar, författade dels af H. själf, dels af andra personer, enligt hans anvisningar. 1873 ordnade H. ännu ett observationssystem, för undersökningen af de öfre luftströmmarnas rörelser, hvilka bestämdes genom iakttagelser af fjädermolnens gång på ett antal stationer i olika delar af landet. Resultaten, som äro af vikt för studiet af stormarnas natur, offentliggjordes i Essai sur les courants supérieurs de l'atmosphère dans leur relation aux lignes isobarométriques (1874). Med anledning däraf upprättades redan samma år stationer för dylika iakttagelser i nästan alla europeiska länder, hvilka stationer insände sina rapporter direkt till Uppsala. De vunna resultaten utgåfvos med statsbidrag i arbetet: Atlas des mouvements supérieurs de l'atmosphère (1877). 1886 uppgjorde han tillsammans med Abercromby en ny klassifikation af molnformerna, hvilken antogs som internationell af den meteorologiska konferensen i München 1891, då äfven en s. k. "molnkommission" under H:s ordförandeskap tillsattes för ordnande och ledande af molnobservationer och molnmätningar på ett stort antal stationer öfver hela jorden. Den af H. gjorda bearbetningen af dessa observationer ledde till en ny insikt i atmosfärens allmänna rörelse, hvilket resultat sedermera bekräftats af observationer med friballonger i olika trakter af jorden. H. blef 1882 adjungerad led. och 1891 ord. led. af samt var 1900—07 generalsekreterare i den permanenta internationella meteorologiska kommissionen, hvars uppgift det är att leda och ordna den meteorologiska verksamheten i alla länder efter en gemensam plan. Han var ock en af cheferna för den fransk-skandinaviska expeditionen för undersökning af de högre luftrymderna, hvilken 1902—03 verkade på Hald i Danmark. För öfrigt har H. egnat sina krafter åt den meteorologiska institutionen i Uppsala samt i synnerhet åt internationella undersökningar af de öfre luftlagrens meteorologi. Af hans talrika arbeten må vidare anföras Sur la classification des nuages (med fotografier öfver molnformerna af H. Osti; 1879), Marche des isothermes au printemps dans le Nord de l'Europe (1880), Några blad ur vår tids meteorologi (1881), Observations météorologiques faites par l'expédition de la Véga (1882), Samling af bemärkelsedagar, tecken, märken, ordspråk och skrock rörande väderleken (1883), Sur la distribution des éléments météorologiques autour des minima et des maxima barométriques (s. å.), Les orages dans la péninsule scandinave (tills. med H. Mohn, 1888), Wolken-Atlas (1890, tills. med Köppen och Neumayer), Atlas international des nuages (1896, tills. med Riggenbach och Teisserenc de Bort), Quelques recherches sur les centres d'action de l'atmosphère (1897--99), Les bases de la météorologie dynamique. Historique; État de nos connaissances (tills. med Teisserenc de Bort 1898—1907), ett arbete, som äfven innehåller H:s bearbetning af de 1896—97 utförda internationella molnmätningarna, Remarks concerning the nomenclature of clouds (i eng. meteor. sällsk:s kvartalsskr., bd 13) samt Rapport sur les observations internationales des nuages (1903—05). — H. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1876), Vet. akad. (1888), Göteborgs Vet. o. vitt. samh. (1800), Landtbruksakad. (1902) och flera utländska samfund samt hedersled. af Royal meteorological society i London (1888) och Royal institution i London (1906). Af Vet. akad:s fysiska Nobelkommitté är han led. sedan 1900. Han har varit censor vid mogenhetspröfningarna 1885—1907 och är led. af Ultuna landtbruksinstituts styrelse sedan 1889 samt v. ordf. däri sedan 1905. 1. A. L.* 2. (N. E—m.) Hildebrandstrofen (ty. Hildebrandston), en från Hildebrandslied (se d. o.) härstammande ombildning af nibelungenstrofen. Hildebrandt, Georg Friedrich, tysk anatom, f. 1764, d. 1816, blef 1786 professor i anatomi i Braunschweig, kallades 1793 till professor i medicin och kemi i Erlangen samt öfvertog några år senare lärostolen i fysik därsammastädes. H:s skrifter beröra anatomi, fysiologi, medicin och kemi. Bland dem äro de viktigaste De pulmonibus (1783), De motu iridis (1786), Geschichte der unreinigkeiten im magen und den gedärmen (1789—90), Lehrbuch der physiologie (1795; 5:e uppl. 1828), Encyclopädie der gesammten chemie (1799—1818) samt Lehrbuch der anatomie des menschen (1789—92; 4:e uppl. 1830—32), hans hufvudarbete, som genom sin grundlighet, öfverskådlighet och klarhet öfverträffar alla tidigare framställningar af anatomien. R. T—dt. Hildebrandt, Ferdinand Theodor, tysk målare, f. 1804 i Stettin, d. 1874 i Düsseldorf,