motsv. den nuv. Vadi er-Rahabe, börjar som en svag sänkning v. om staden, blir därpå en tämligen bred dalgång, men i den mån den vrider sig mot ö., aftager bredden, och väggarna bli brantare. Den utmynnar i Kidrondalen, s. ö. om Jerusalem. I denna dal skall man under konung Ahas' och Manasses tider ha offrat barn åt Molok (se d. o.), tills konung Josia afskaffade denna grymhet (2 Kon. 23: 10; Jer. 7: 31; 19: 6; 2 Krön. 28: 3; 33: 6). Denna råa gudsdyrkan skaffade dalen senare en sådan afsky hos judarna, att den gaf upphof till namnet på de fördömdes pinorum, Gehenna (se d. o.), den grekiska öfv. af Gehinnom. E. S—e. Hinnoms dal, Hinnoms sons dal. Se Hinnom. Hinnö, Se Hindö. Hinojosa del Duque [inåchå'sa del du'ke], distriktshufvudstad i spanska prov. Córdoba (Andalusien), på högslätten Los Pedroches i Sierra Morena. 10,673 inv. (1900). Spannmåls-, vin- och olivodling. Tillverkning af lerkrus. J. F. N. Hin onde, religionsh. Se Djäfvul och Hin. <img l>

Hinschius, Franz Karl Paul, tysk kyrkorättslärare, f. 1835, d. 1898, var 1863—65 e. o. professor i Halle, 1865—68 i Berlin, 1868—72 professor i Kiel (hvars universitet han 1871—72 representerade i preussiska herrehuset) och sedan 1872 professor i juridiska fakulteten vid Berlins universitet (dess rektor 1889—90). 1872—78 och 1880—81 var han medlem af tyska riksdagen samt sedan 1889 Berlinuniversitetets representant i preussiska herrehuset. 1897 blef han teol. doktor. H:s stora vetenskapliga anseende grundar sig företrädesvis på hans omsorgsfulla upplaga af de "pseudo-isidoriska dekretalen" (1863) och hans Kirchenrecht der katoliken und protestanten in Deutschland (6 bd, 1869—78), hvilket blef en torso (blott den katolska kyrkorätten, och ej ens denna helt, är behandlad), men som dock utgör en af den juridiska och historiska vetenskapens största prestationer under 19:e årh., utarbetad med oerhörd lärdom och noggrannhet i detaljerna, stark objektivitet, följande den historiska utvecklingen och samlande resultaten med stor systematisk kraft. H. var äfven mycket anlitad i praktiska rättsfrågor. I den tyska kulturkampens kyrkopolitik spelade han en framskjuten roll och medverkade bl. a. vid det tekniska utarbetandet af de bekanta majlagarna m. fl. Han tillhörde den kyrkliga och dogmatiska liberalismen; hans historiska uppfattning var påverkad af Ritschl. Klarast framträder hans ståndpunkt i boken Staat und kirche (1883). Hj. H—t. Hinseberg, egendom i Näsby socken, Örebro län, omfattande med Frövi (2 mtl) och underlydande omkr. 13 1/4 mtl, tax. till 766,700 kr. (1906), jämte såg, 6,000 kr. Den prydliga hufvudbyggnaden, i italiensk renässans (uppförd 1803), ligger å ett utskjutande näs vid nordligaste viken af sjön Väringen i en synnerligen vacker omgifning. Den innehåller ett rikt bibliotek och flera handskrifter, bl. a. en af amiral Tersmeden under 60 år förd dagbok i 14 bd. H. egdes under ett par århundraden (1400—1600-talet) af den s. k. Hinsebergssläkten, tillhörde sedan bl. a. M. G. De la Gardie och har sedan 1790 egts af släkten Tersmeden. Nuv. egaren är Aug. Tersmeden. Hinsekind, landtegendom i Värnamo socken, Jönköpings län, synnerligen vackert belägen vid sjön Hinsen, 2 19/64 mtl, tax. till 166,000 kr. (1907), hvaraf 16,000 å skolbyggnader. Länets landtbruksskola var förut förlagd till H.; mejeri och ångsåg. Gården egdes på 1600-talet af grefliga släkten Lillie och kom genom gifte till släkterna Palmfelt, Mörner och Eckerman (början af 1800-talet). Sedan dess har den flera gånger bytt egare. Nu (1909) eges den af ingenjör S. Berglund. Hinter-Glärnisch. Se Glärnisch. Hinterpommern (af ty. hinter, bakom, nämligen Oder), den del af preussiska prov. Pommern, som ligger ö. om Oder. Se Pommern. (J. F. N.) Hinterrhein [-ra'jn], en af Rhens båda källarmar. Se Rhen. Hintertyg. Se Hindertyg. Hintzëit, miner., monoklint, surt borat af sammansättningen H₃ Mg B₅ O₁₀+6H₂O, funnet i Stassfurt. A. Hng. Hinzpeter, Georg, tysk pedagog, kejsar Vilhelm II:s lärare, f. 9 okt. 1827 i Bielefeld, d. där 29 dec. 1907, blef 1850 filos. doktor efter filologiska studier i Halle och Berlin och verkade sedan som informator i förnäma familjer till 1866, då kronprins Fredrik Vilhelm (sedermera kejsar Fredrik III) antog honom till lärare åt sin då sjuårige äldste son Vilhelm. Han ledde dennes undervisning till 1877 och var därunder äfven hans handledare under gymnasietiden i Kassel. Kejsar Vilhelm utnämnde 1888 H. till geheimeregeringsråd och 1903 till medlem af preussiska herrehuset. H. åtnjöt städse i hög grad kejsarens förtroende och rådfrågades under dennes första regeringsår ofta i sociala och pedagogiska frågor. Han utgaf 1888 en mycket uppmärksammad karaktärsbild af sin lärjunge, Kaiser Wilhelm II, eine skizze nach der natur gezeichnet (9:e uppl. 1889). V. S—g. Hiob. Se Job. Hiogo. Se Hyogo. Hiolle [iå'll], Ernest Eugène, fransk skulptör, f. 1834, d. 1886, utförde mästerliga porträttbyster (Robert-Fleury, Viollet le Duc m. fl.) och idealfigurer (Narcissus, Arion på delfinen, Luxembourg, m. fl.). Hiong-nu. Se Hunner. Hiort, Daniel. Se Hjort. Hiortdahl, Thorstein Hallager, norsk kemist, f. 4 maj 1839 i Bergen, blef student 1857, vann 1863 kronprinsens guldmedalj för en skrift om den utsatta prisuppgiften i kemi, blef s. å. amanuens vid universitetets mineraliekabinett och 1868 vid kemiska laboratoriet, 1866 universitetsstipendiat i kemi samt 1872 professor och föreståndare för kemiska laboratoriets afdelning B. Han har utgifvit Kortfattet lærebog i chemie (1870; många uppl.), skrifvit en mängd afhandlingar i geologi och kemi (kemiens historia) och publicerat Historik om bergseminariet (1907). O. A. Ö.