langue hindoustani" (1889), G. S. A. Ranking, "An english-hindustani dictionary" (1900). K. F. J. Hindås, station i Björketorps socken, Älfsborgs län, vid Göteborg—Borås järnväg, 35 km. från Göteborg. Där har Göteborgs idrottsförbund sedan 1903 skapat en hufvudort för vinteridrotten i västra Sverige. Förbundet, som disponerar omkr. 4 har mark, bruten terräng, belägen vid Västra Nedsjön, har där låtit uppföra en idrottsgård (i gammalnordisk stil) i två våningar, innehållande matsalar, sofsalar, styrelserum, kök, bostad för husmoder och vaktmästare m. m., samt anlagt skid- och kälkbackar. Förbundet har ock för afsikt att inrätta platsen äfven för sommaridrott genom att anlägga tennisplaner, golfbana m. m. Vid stationen finnes äfven ett stort turisthotell (sedan dec. 1906) och sanatorium (133 m. ö. h.) öppet året om och mycket besökt under vintermånaderna. Hindö (Hinnö), Norges största ö, till en del belägen i Nordlands och till en del i Tromsö amt, är den sydligaste i Västeraalens ögrupp och skiljes från Öst-Vaagö i Lofoten genom det smala Raftsund och från fastlandet genom Tjeldsundet. Areal 2,238 kvkm. Omkr. 12,000 inv. Ön har många vackra partier med jämna stränder, skogklädda höjder och praktfulla fjäll i egendomliga formationer. Den högste toppen är Mösadelen, 1,300 m., med en vacker snöbrä. O. A. Ö. Hingham [hi'ȵəm], ort i nordamerikanska staten Massachusetts, vid sydöstra delen af Boston Harbor, 22 km. från Boston. 5,059 inv. (1900). Omtyckt sommarvistelseort, fiske. J. F. N. Hing-king (Hsin-king) eller Jenden, stad i Mandschuriet, 112 km. ö. om Mukden, med de forne mandschuhärskarnas grafvar. J. F. N Hingst. Se Hästafvel. Hingstdepå. Se Hästafvel och Stuteri. Hingstridare. Se Besoldningsryttare och Förridare. Hin håle. Se Hin. Hinkean (l. Unghinke), anhängare till den anarkistiske agitatorn Hinke Bergegren; anarkist. Hinkmar, ärkebiskop af Reims, en af medeltidens märkligaste kyrkofurstar, f. omkr. 806 af förnäm frankisk släkt, d. 882 i Épernay, uppfostrades i klostret S:t Dénis, där han ingick som munk. 822 följde han dess abbot Hilduin till kejsar Ludvig den frommes hof i Aachen, blef där snart förtrogen med den världsliga politiken och förvärfvade den diplomatiska rutin och det uppöfvade skarpsinne, som han senare lade i dagen. När Hilduin 830, på grund af sina förbindelser med Ludvigs genstörtige son Lothar, förvisades till Corvey, följde H. honom i landsflykten samt utverkade hans benådning och återinsättande i abbotsvärdigheten. Den stormiga tiden efter 833 tillbragte H. under studier i S:t Dénis. Hos Karl den skallige, till hvars hof han kallades, åtnjöt H. stor ynnest och utöfvade ett vidsträckt inflytande samt erhöll genom honom den efter Ebos förjagande lediga ärkestolen i Reims (845). Som ärkebiskop utöfvade H. en vidtomfattande verksamhet på både den världsliga och kyrkliga politikens fält. Kort efter sitt uppstigande på ärkestolen invecklades han i den häftiga strid rörande predestinationen, som då rasade inom den frankiska kyrkan. Han lät på en synod döma och inspärra munken Gottschalk, som skrifvit en afhandling om nådavalet, samt författade själf i ämnet flera dogmatiska skrifter med semipelagiansk färg och fastslog genom synodalbeslut sin läromening. Af ännu större världshistorisk betydelse är den strid, hvari han invecklades med sin afsatte företrädare Ebos anhängare, hvilka på grundval af de nu först framdragna pseudoisidoriska grundsatserna fordrade Ebos återinsättande i sin värdighet. H. afsatte detta partis ledare, biskop Rothad af Soissons (862), men saken drogs inför påfven Nikolaus I, som sanktionerade de pseudoisidoriska principerna och återinsatte Rothad och en del andra likaledes afsatta klerker i deras ämbeten. Ännu en gång råkade H. i kamp med de pseudoisidoriska grundsatserna, denna gång företrädd af biskop Hinkmar af Laon, som 871 afsattes, men 878 delvis restituerades i sin forna ställning. Äfven i konung Lothars bekanta äktenskapstvist ingrep H. skarpt bestraffande konungens osedlighet. På den världsliga politikens område stod H. utan att uppgifva den kyrkliga maktens själfständighet troget vid konungamaktens sida och ingrep mer än en gång räddande vid de faror, som hotade riket. Han bidrog sålunda väsentligen att omintetgöra Ludvig den tyskes försök att inkräkta på det frankiska riket. Som kyrkofurste sträfvade H. att upprätthålla den frankiska kyrkans nationella själfständighet gentemot påfvedömets på de pseudoisidoriska grundsatserna stödda centraliserande tendenser — däri ligger den världshistoriska betydelsen af hans strid. Äfven som författare utvecklade H. en betydande verksamhet. Nämnda äro hans skrifter rörande predestinationsläran. Dessutom förtjänar att framhållas hans stora skrift Opusculum LV capitulorum emot de pseudoisidoriska principerna; däri vänder han sig emot dekretalens giltighet, ehuru han ej utom i vissa enstaka fall fått upp ögonen för deras oäkthet. För öfrigt må påpekas de af H. författade partierna af riksannalerna ("Annales Bertiniani", i "Monumenta Germaniæ historica") samt skriften De regis persona et de regis ministerio ett slags "konungaspegel", framställande en konungs kall och plikter. Monografier öfver H. af von Noorden (1863) och Schrörs (1884). T. H—r. Hinlopen-sundet, ett sund, som skiljer Spetsbergens hufvudö (Västra Spetsbergen) från Nordostlandet, i hvilket Murchison bay och Wahlenberg bay intränga. I sundets södra del ligga Syd-Vajgatjöarna, Vilhelms-ön och Bastianöarna. J. F. N. Hinnerjoki, finsk socken i Ulfsby härad, Eura domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Landareal 108,1 kvkm. 1,862 inv. (1907). H. utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Vehmo prosteri och Åbo ärkestift. O. I. (A. G. F.) Hinneryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. 23,143 har. 2,297 inv. (1908). H. utgör ett regalt pastorat i Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. Hinnfrukt, Karyops, Caryopsis, bot., det slags nötfrukt, som förekommer hos gräsen, är enfröig och har fröskalet sammanvuxet med den hinnaktiga fruktväggen. Hos korn och andra gräs äro dessutom blomfjällen sammanvuxna med fruktväggen. G. L—m. Hinnom, Hinnoms dal, fullständigare Hinnoms sons (söners) dal, en dal s. v. om Jerusalem,