Ueber weibliche bildung (1801) tog han till orda för kvinnans rätt till borgerlig och lärd verksamhet. Bland hans öfriga arbeten märkas Lebensläufe in aufsteigender linie nebst beilagen A, B, C (1778—81; bearbetning af Œttingen 1878; 3:e uppl. 1892), Zimmermann I und Friedrich II (1790), Kreuz- und querzüge des ritters A bis Z (1793—94) samt Handzeichnungen nach der natur (1790). Hans samlade skrifter utkommo i 14 bd 1827—38. Jfr Œttingen, "Vor hundert jahren" (1878), och Czerny, "Sterne, H. und Jean Paul" (1904). R—n B. Hippias (grek. Ἱππίας). 1. Forntida härskare i Aten vid sidan af sin broder Hipparchos (se d. o.). Efter dennes död (514 f. Kr.) började H. regera med mera stränghet, men förjagades 510. Han sökte tillflykt bl. a. hos konung Dareios i Persien och åtföljde den persiska hären på krigståget till Marathon (490). Under återfärden afled han på ön Lemnos. — 2. Sofist från Elis, lefde omkr. 400 f. Kr. Han utmärkte sig genom fåfänga och skrytsamhet, hvilket föranledde hans förlöjligande i två under Platons namn bibehållna dialoger, båda med titeln H. På sofisternas vanliga sätt erbjöd han sig att hålla föredrag öfver hvilket ämne som framställdes, men skröt äfven med sin tekniska mångkunnighet, hvilken han ådagalade bl. a. genom att själf förfärdiga allt, som hörde till hans utstyrsel. — 3. Matematiker, antagligen i 5:e årh. f. Kr. Huruvida han är densamme som den ofvannämnde sofisten, torde vara omöjligt att med full visshet afgöra, enär skäl finnas både för och emot en sådan identifikation. H. uppfann, enligt Proklos, en kroklinje, hvarigenom en vinkels tredelning på ett särdeles enkelt sätt kunde verkställas. Medelst denna kroklinje, som sedermera erhöll namnet quadratrix (jfr Deinostratos), reducerades nämligen denna tredelning till tredelningen af en rät linje. 1 o. 2. A. M. A. 3. I. F.) Hippiater (af grek. hippos, häst, och iatros, läkare), hästläkare. — Hippiatri l. Hippiatrik, hästläkekonst. Adj. hippiatrisk. Hipping, Anders Johan, finsk präst och historisk skriftställare, f. 18 dec. 1788 i Perno socken i Nyland, d. 8 nov. 1862. Han prästvigdes 1812 och anställdes s. å. som religionslärare vid gymnasium i Petersburg samt var under sin vistelse där någon tid (i början af 1820-talet) bibliotekarie hos rikskansleren grefve Rumjanzov. 1823 utnämndes han till kyrkoherde i Vichtis församling i Nyland, blef 1842 kontraktsprost samt mottog 1847 Nykyrka pastorat i Viborgs län. Bland H:s utgifna skrifter förtjäna särskildt framhållas hans för sin tid ganska goda Beskrifning öfver Perno socken i Nyland (1817), Neva och Nyenskans (1836), Beskrifning öfver Vichtis socken (1845), Om nyländska språkdialekten (1846) m. fl. smärre uppsatser af historiskt innehåll. R. H. Hippisk agon. Se Agon och Hippodrom. Hippius (Gippius), Zinaida Nikolajevna, rysk författarinna af svensk härkomst, f. 1867, gift med författaren D. S. Merezjkovskij. Hon begynte som realistisk skildrare af hvardagslifvet, men har alltmer fördjupat sig i en konstlad, af franska förebilder (särskildt Rodenbach) påverkad Nietzsche- och skönhetskult med dikter på vers och prosa, som ofta äro oklara i innehållet och svaga i formen. A—d J. Hippo, astron., en af småplaneterna. Hippo l. H. Regius, i forntiden stad i Numidien, vid Medelhafvet, urspr. anlagd af fenicier, sedan tillhörig Kartago. Af Cæsar lades H. jämte hela Numidien under romarna och var sedan en mycket blomstrande handelsstad, stapelplatsen för Roms handel med Afrika. Under den kristna tiden var H. biskopssäte, särskildt bekant genom Augustinus, hvilken dog där 430, under det staden belägrades af vandalerna. Sedan H. intagits och förstörts af muhammedanerna (697), anlade invånarna omkr. 2 km. n. n. ö. därom den nuv. staden Bône (Bona), som räknar omkr. 32,000 inv. Hippobosca, zool. Se Hästflugan. Hippocampus (grek. hippokampos) af hippos, häst, och kamptein, böja). 1. Anat. Se Ammonshorn2. — 2. Zool. Se Hästfiskar. — Jfr Hippokamp. Hippocastanaceæ, bot., växtfamilj af serien Sapindales bland de frikronbladiga dikotyledonerna. Hit hör ett fåtal träd och buskar, spridda öfver den norra tempererade zonen, talrikast i Nord-Amerika, med motsatta, fingrade blad och stora, snedt zygomorfa blommor i terminala ställningar. Det stora växtämnet har tjocka, halfklotformiga hjärtblad och lillroten liggande i en ficka i fröskalet. Flera arter odlas som prydnadsträd, allmännast Æsculus hippocastanum, hästkastanjen. Många arters rötter innehålla saponin och användas i Amerika till tvättning af ylle. Jfr Æsculus. Fossila lämningar af Æsculus och Pavia från Europas, Nord-Amerikas och Japans tertiära aflagringar angifva, att familjen under tertiärtiden hade en nordligare och mera likformig utbredning än nu. G. L—m. A. G. N. Hippocentaurer (af grek. hippos, häst, och kentauros, centaur). Se Centaurerna. Hippocrates. Se Hippokrates. Hippodameia (grek. Ἱπποδάμεια, lat. Hippodamia), grek. hjältes., dotter af konung Oinomaos i Pisa, en stad i det forngrekiska landskapet Elis. Med anledning af en spådom, att hans dotters gemål skulle blifva hans baneman, utmanade han till kappkörning alla, hvilka anmälde sig som friare, hvarvid han upphann och med sin lans dödade alla, till dess att slutligen Pelops besegrade honom, antingen med Poseidons hjälp eller genom att besticka hans körsven. H. blef därefter Pelops' gemål och födde åt honom många söner, bland andra Atreus och Thyestes. I hippodromen i Olympia stod en bronsbild af H., framställande henne i det ögonblick, då hon skall bekransa den segrande Pelops. Kappkörningen mellan Oinomaos och Pelops är afbildad på antika vasmålningar, och de i senare tid återfunna skulpturerna på det olympiska Zeustemplets ena gafvelfält framställa ögonblicket före dess början. A. M. A. Hippodamia. Se Hippodameia. Hippodrom (grek. hippodromos, af hippos, häst, och dromos, lopp), forngrekisk hästlöpningsbana, motsvarande romarnas circus. Ett framstående rum bland de grekiska kämpalekarna (agones) intog den s. k. "hippiska agonen", hvilken bestod dels i kappridning, dels och i synnerhet i kappkörning med två- till fyrspända vagnar. Redan Homeros låter de grekiske hjältarna anställa en sådan kappkörning på fältet utanför Troja, och den därtill valda platsen betecknas som en "hippodromos". Under den