konstgalleri och botanisk trädgård, en teknisk skola och andra bildningsanstalter. För sitt svalare klimat besökes staden om sommaren mycket af befolkningen i Victoria och Nya Syd-Wales. Tillverkning af mjöl, konserver, läder m. m. och stor export af frukt. — H. anlades 1804 och uppkallades efter lord Hobart, dåv. statssekreterare för kolonierna. J. F. N. Hobart-Hampden [hå͡u'bāt hä'mpdən], H. pascha, Augustus Charles, engelsk-turkisk sjöofficer, son till earlen af Buckinghamshire, f. 1822, d. 1886, inträdde 1835 i engelsk örlogstjänst och deltog med utmärkelse under orientaliska kriget som befälhafvare på "Driver" vid Bomarsunds bombardemang (1854). Han blef "commander" 1855 och "captain" 1863 samt lämnade sistnämnda år den aktiva tjänsten i flottan. Hans äfventyrsälskande natur dref honom till deltagande i nordamerikanska inbördeskriget, där han med stor framgång förde blockadbrytare på Wilmington och Charleston. Denna period af sitt lif skildrade han under pseudonymen Captain Roberts i Never Caught (1867). 1867 trädde han i turkisk tjänst, och 1868 erhöll han befälet öfver den för kufvandet af upproret på Kreta utrustade flottan. Efter väl förrättadt värf upphöjdes han af sultanen till amiral och pascha samt tjänstgjorde därefter som generalinspektör öfver turkiska flottan. Vid rysk-turkiska krigets utbrott 1877 erhöll han befälet öfver den på Svarta hafvet opererande flottan, och 1881 utnämndes han till muschir (marskalk). Oaktadt han på grund af sitt deltagande i krig "mot vänskaplig nation" två gånger strukits ur engelska flottans rulla, hade han dock snart nog återinförts där och befordrades i reserven till viceamiral 1885. 1887 utgafs H:s Sketches from my life. (H. W—l.) Hobart Town [hå͡u'bāt-ta͡un]. Se Hobart. Hobbema, Meyndert, holländsk landskapsmålare, f. 1638 i Amsterdam, d. där 1709. Om H:s yttre omständigheter känner man föga mer än att han lefde och dog i fattigdom. Daterade målningar af hans hand finnas från 1662; de äldre, som gå tillbaka till 1649, anses kunna hänföras till förfalskningar, eller ock är signeringen orätt tolkad. Hans landskap höra till den holländska skolans yppersta skapelser; ja han står som landskapsmålare måhända högst af alla genom sin förmåga att framställa verkligt förtrollande ljuseffekter, och han är oefterhärmlig i luftperspektivet. H. var ej så melankolisk som J. Ruisdael, hvilken troligen var hans lärare, utan älskade sol och värme. Ett ämne, som han särskildt tyckte om att framställa, var en vattenkvarn i den ensamma skogen, med ett härligt perspektiv öfver fält och kullar. Staffaget i hans taflor antages vara utfördt af flera olika mästare, såsom Berchem, Adrian v. d. Velde, Lingelbach, Wouverman m. fl. De flesta och förnämsta af hans verk finnas i England, t. ex. i sir Rob. Peels och lord Grosvenors samlingar samt i Nationalgalleriet (se planschen). Två bilder af honom pryda grefve Moltkes galleri i Köpenhamn. Äfven Sveriges nationalmuseum eger en tafla, betecknad med H:s namn. C. R. N.* <img l>

Hobbes [hå'bṡ], Thomas, engelsk filosof och naturrättslärare, f. 5 april 1588 i Malmesbury, d. 4 dec. 1679 i Hardwicke, var son till en landtpräst, kom vid 15 års ålder till universitetet i Oxford, men stöttes tillbaka af den puritanska och skolastiska andan där. Han blef snart guvernör åt en ung lord, kom därigenom ut på långvariga resor på Europas fastland och gjorde i Frankrike bekantskap med Mersenne och Descartes, i Italien med Galilei. Emellertid följde han med vaket intresse de politiska händelserna i England och utgaf 1629 en öfversättning af Thukydides, sannolikt för att varna sina landsmän för de politiska oroligheter, som hotade i början af Karl I:s regering. Hans hufvudintresse drogs vid denna tid åt annat håll. Tillfälligtvis hade han studerat Euklides' geometri, där han lärde känna en deduktiv vetenskap, som blef hans mönster för försök att behandla världsåskådningens mera personliga problem. Den första fråga inom sådant område, som ådrog sig hans uppmärksamhet, var den om sinnesförnimmelsens natur. Han insåg, att, om tingen vore i hvila eller i ständigt likformig rörelse, skulle all åtskillnad mellan föremålen försvinna och därmed sinnesförnimmelsen blifva omöjlig, hvaraf följde, att ändring i rörelsen (diversitas motuum) var orsaken till allt, som vi uppfatta. Denna uppfattning af allt som rörelse syntes ock möjliggöra en i deduktiv form utvecklad fysik, och Galilei fäste hans uppmärksamhet på möjligheten att i samma form utveckla en etik. Därmed voro hufvudproblemen för hans filosoferande gifna och äfven den riktning, hvari han sökte deras lösning. 1637 återkom H. till England och tänkte nu om materiens, människans och samhällets lagar sammanarbeta sina idéer till ett stort verk i tre delar (om "corpus", "civis" och "homo"). Som en förelöpare till detta verk och till försvar för det alltmer hotade kungadömet skref han 1640 Elements of law, natural and politic (tryckt först 1650 utan hans vetskap och med förändrad titel; i sin ursprungliga form utg. af Tönnies 1888), som spreds i afskrifter. Då det nya parlamentet började strängt gå till rätta med konungens anhängare, flydde H. s. å. öfver till Frankrike, där han omarbetade sista delen af "Elements of law" till en själfständig skrift, De cive (1642; utvidgad form 1647). Däri skärper han motsättningen mellan naturtillståndet och lifvet i staten och framhåller nödvändigheten af statsmaktens envälde äfven i religiösa angelägenheter. Samma åsikter fingo ännu skarpare form i den uppseendeväckande Leviathan or the matter, form and power of a commonwealth (1651). Det är statsmakten, som han liknar vid det i Jobs bok nämnda hafsvidundret. H., som från 1645 undervisat den landsflyktige kronprinsen, sedermera Karl II, förlorade nu sin gunst vid hofvet, på samma gång som hans antihierarkiska uttalanden skaffat honom ovänner inom de katolska kretsarna. Han fann det därför säkrast att återvända till London; från slutet af 1651 lefde han dels där, dels på sin vän Cavendishs gods, upptagen af studier och författarskap. Han hade aldrig lämnat tankarna på sitt stora verk, hvars sista del redan förelåg i "De cive". Första delen, De corpore, som