Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 875-876 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärtstöt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstgalleri och botanisk trädgård, en teknisk
skola och andra bildningsanstalter. För sitt
svalare klimat besökes staden om sommaren
mycket af befolkningen i Victoria och Nya
Syd-Wales. Tillverkning af mjöl, konserver,
läder m. m. och stor export af frukt. —
H. anlades 1804 och uppkallades efter lord
Hobart, dåv. statssekreterare för kolonierna.
J. F. N.

Hobart-Hampden [hå͡u’bāt hä’mpdən], H. pascha,
Augustus Charles, engelsk-turkisk sjöofficer,
son till earlen af Buckinghamshire, f. 1822,
d. 1886, inträdde 1835 i engelsk örlogstjänst
och deltog med utmärkelse under orientaliska
kriget som befälhafvare på "Driver" vid
Bomarsunds bombardemang (1854). Han blef
"commander" 1855 och "captain" 1863 samt
lämnade sistnämnda år den aktiva tjänsten i
flottan. Hans äfventyrsälskande natur dref honom
till deltagande i nordamerikanska inbördeskriget,
där han med stor framgång förde blockadbrytare
på Wilmington och Charleston. Denna period af
sitt lif skildrade han under pseudonymen Captain
Roberts i Never Caught (1867). 1867 trädde han
i turkisk tjänst, och 1868 erhöll han befälet
öfver den för kufvandet af upproret på Kreta
utrustade flottan. Efter väl förrättadt värf
upphöjdes han af sultanen till amiral och pascha
samt tjänstgjorde därefter som generalinspektör
öfver turkiska flottan. Vid rysk-turkiska krigets
utbrott 1877 erhöll han befälet öfver den på
Svarta hafvet opererande flottan, och 1881
utnämndes han till muschir (marskalk). Oaktadt
han på grund af sitt deltagande i krig "mot
vänskaplig nation" två gånger strukits ur
engelska flottans rulla, hade han dock snart
nog återinförts där och befordrades i reserven
till viceamiral 1885. 1887 utgafs H:s Sketches
from my life.
(H. W—l.)

Hobart Town [hå͡u’bāt-ta͡un]. Se Hobart.

Hobbema, Meyndert, holländsk landskapsmålare,
f. 1638 i Amsterdam, d. där 1709. Om H:s yttre
omständigheter känner man föga mer än att han
lefde och dog i fattigdom. Daterade målningar
af hans hand finnas från 1662; de äldre, som gå
tillbaka till 1649, anses kunna hänföras till
förfalskningar, eller ock är signeringen orätt
tolkad. Hans landskap höra till den holländska
skolans yppersta skapelser; ja han står som
landskapsmålare måhända högst af alla genom sin
förmåga att framställa verkligt förtrollande
ljuseffekter, och han är oefterhärmlig i
luftperspektivet. H. var ej så melankolisk som
J. Ruisdael, hvilken troligen var hans lärare,
utan älskade sol och värme. Ett ämne, som
han särskildt tyckte om att framställa, var en
vattenkvarn i den ensamma skogen, med ett härligt
perspektiv öfver fält och kullar. Staffaget i
hans taflor antages vara utfördt af flera olika
mästare, såsom Berchem, Adrian v. d. Velde,
Lingelbach, Wouverman m. fl. De flesta och
förnämsta af hans verk finnas i England, t. ex. i
sir Rob. Peels och lord Grosvenors samlingar
samt i Nationalgalleriet (se planschen). Två
bilder af honom pryda grefve Moltkes galleri i
Köpenhamn. Äfven Sveriges nationalmuseum eger
en tafla, betecknad med H:s namn.
C. R. N.*


Hobbes [hå’bṡ], Thomas, engelsk filosof och
naturrättslärare, f. 5 april 1588 i Malmesbury,
d. 4 dec. 1679 i Hardwicke, var son till
en landtpräst, kom vid 15 års ålder till
universitetet i Oxford, men stöttes tillbaka af
den puritanska och skolastiska andan där.
Han blef snart guvernör åt en
ung lord, kom därigenom ut på långvariga resor
på Europas fastland och gjorde i Frankrike
bekantskap med Mersenne och Descartes, i
Italien med Galilei. Emellertid följde han
med vaket intresse de politiska händelserna
i England och utgaf 1629 en öfversättning
af Thukydides, sannolikt för att varna sina
landsmän för de politiska oroligheter, som
hotade i början af Karl I:s regering. Hans
hufvudintresse drogs vid denna tid åt annat
håll. Tillfälligtvis hade han studerat Euklides’
geometri, där han lärde känna en deduktiv
vetenskap, som blef hans mönster för försök
att behandla världsåskådningens mera personliga
problem. Den första fråga inom sådant område,
som ådrog sig hans uppmärksamhet, var den om
sinnesförnimmelsens natur. Han insåg, att, om
tingen vore i hvila eller i ständigt likformig
rörelse, skulle all åtskillnad mellan föremålen
försvinna och därmed sinnesförnimmelsen blifva
omöjlig, hvaraf följde, att ändring i rörelsen
(diversitas motuum) var orsaken till allt,
som vi uppfatta. Denna uppfattning af allt som
rörelse syntes ock möjliggöra en i deduktiv
form utvecklad fysik, och Galilei fäste hans
uppmärksamhet på möjligheten att i samma form
utveckla en etik. Därmed voro hufvudproblemen
för hans filosoferande gifna och äfven den
riktning, hvari han sökte deras lösning. 1637
återkom H. till England och tänkte nu om
materiens, människans och samhällets lagar
sammanarbeta sina idéer till ett stort verk i
tre delar (om "corpus", "civis" och "homo"). Som
en förelöpare till detta verk och till försvar
för det alltmer hotade kungadömet skref han
1640 Elements of law, natural and politic
(tryckt först 1650 utan hans vetskap och med
förändrad titel; i sin ursprungliga form utg.
af Tönnies 1888), som spreds i afskrifter. Då
det nya parlamentet började strängt gå till rätta
med konungens anhängare, flydde H. s. å. öfver
till Frankrike, där han omarbetade sista delen af
"Elements of law" till en själfständig skrift,
De cive (1642; utvidgad form 1647). Däri skärper
han motsättningen mellan naturtillståndet och
lifvet i staten och framhåller nödvändigheten
af statsmaktens envälde äfven i religiösa
angelägenheter. Samma åsikter fingo ännu
skarpare form i den uppseendeväckande Leviathan
or the matter, form and power of a commonwealth
(1651). Det är statsmakten, som han liknar
vid det i Jobs bok nämnda hafsvidundret. H.,
som från 1645 undervisat den landsflyktige
kronprinsen, sedermera Karl II, förlorade
nu sin gunst vid hofvet, på samma gång som
hans antihierarkiska uttalanden skaffat honom
ovänner inom de katolska kretsarna. Han fann
det därför säkrast att återvända till London;
från slutet af 1651 lefde han dels där, dels på
sin vän Cavendishs gods, upptagen af studier och
författarskap. Han hade aldrig lämnat tankarna på
sitt stora verk, hvars sista del redan förelåg i
"De cive". Första delen, De corpore, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>