Frederikshavn, Sæby och Skagen) samt omfattar 6 härad och ön Læsö. E. Ebg. Hjörungavåg, eller, såsom den numera kallas, Liavåg, är en liten vik af Storfjorden och skär in på nordöstra kusten af Hareidland, en 172 kvkm. stor ö på Söndmöre, Romsdals amt (Norge). Där stod (986) det berömda slaget mellan Haakon jarl och jomsvikingarna. O. A. Ö. Hjörvard. Se Hjorvard. Hk., vid växtnamn förkortning för sir William Jackson Hooker (se Hooker 1). Hk. f., vid växtnamn förkortning för Joseph Dalton Hooker (se Hooker 2). H. K. H., förkortning för Hans (Hennes) kunglig (kejserlig) höghet. H. K. T.-verein [-fera'jn], eg. Deutscher Ostmarkverein. Se Hakatist. hl., officiell svensk förkortning för hektoliter. h. l., förkortning för lat. hoc loco, på detta ställe, här, och hac lege, enligt denna lag. H. L., förkortning för eng. House of lords (se d. o.), öfverhuset. Hlaðir, fnod. Se Lade. Hlasiwetz, Heinrich, tysk kemist, f. 1826 i Reichenberg, d. 1875 i Wien, där han var professor i allmän kemi vid tekniska högskolan. H:s många arbeten ligga i synnerhet på den organiska kemiens område och behandla t. ex. boktjärkreosot, hartser, garfsyror, floroglucin, alkaloider. H. E. Hlassa, hufvudstad i Tibet. Se Lhasa. Hlávka, Josef, bömisk arkitekt, f. 1831, d. 1908, var Ferstels medhjälpare vid byggandet af Wiens Riksbank och Votivkyrkan samt medverkade vid uppförandet af Operahuset där. Sedermera utförde han den ortodoxa kupolkatedralen m. fl. monumentala byggnadsföretag i Czernowitz, vann därigenom rikedom och kunde utöfva storartad välgörenhet i det slaviska Böhmen. Han grundade ett studenthem i Prag och stiftade 1890 den tjechiska Frans-Josef-akademien för vetenskap, vitterhet och konst, hvars förste president han var. Han var medlem af österrikiska herrehuset. A—d J. Hlér, isl. Se Lä. Hlésey. Se Læsö. Hliðskjálf, nord. myt., var ett högt vakttorn i eller vid Odens boning Valaskialf (se d. o.). Från H. kunde Oden blicka ut öfver hela världen och se, hvad som hände. Frigg sitter ock jämte Oden i H. En gång hade Frej satt sig i H. och fick därifrån syn på den sköna jättedottern Gerd, men straffades med en trånadsfull kärleks alla kval. Ordet förekommer äfven appellativt med betydelsen vakttorn eller spejartorn; så omtalas det ock, att konung Atles borg var försedd med sådana lidskjalfar. I Snorres Edda säges H. vara ett högsäte (hásæti). Ordet är sammansatt af hlíð, bergkulle, fjällsida, fjälltopp, och skjálf, bänk, sittplats (jfr eng. shelf, hylla, bänk). Th. W.* Hlin, nord. myt. Se Frigg. Hling-dsju l. Schindu (Schendu), en till burmanska folkgruppen hörande stam, som jämte en annan stam, Lung-khe, innehar landet kring öfre loppet af Kuladan (Kaladin), en af Arakans källfloder. Jfr Lewin, "Hill tracts of Chittagong" (1869). H. A. (K. F. J.) hlj., förkortning för hefnerljus. Hlodyn. Se Jord, nord. myt. Hlórriði, nord. myt., ett af guden Tors binamn, hvilket betecknar honom såsom körande den af blixtar omhvärfda vagnen. Th. W.* h. l. q. c. (l. s.), förkortning för lat. hora locoque consueto (l. solito), på vanlig tid och ort. Hlubczyce [-ʃytse], det tjechiska namnet på Leobschütz. h. m., förkortning för lat. hoc mense 1. hujus mensis, i denna månad. H. M. l. H. M:t, förkortning för Hans (Hennes) majestät. H moll (fr. si mineur, eng. b minor), mus., den molltonart, som har h till grundton och företecknas med ♯ framför f och c (parallelltonart: d dur). A. L.* H. M. P., förkortning för lat. hoc monumentum posuit, (N. N.) reste denna minnesvård. Hnikarr och Hnikuðr, nord. myt., två af Odens binamn. Th. W.* Hnoss, nord. myt., en dotter af Od och Freja samt syster till Gersime, hvilka ord båda betyda "smycke". Dessa Frejas döttrar voro så fagra, att alla sköna och dyrbara smycken och klenoder fått sitt namn efter dem. Th. W.* Ho. Se Fiskredskap, sp. 453. Ho l. Larka-Kolh, en till det ur-indiska kolh-folket hörande stam, som jämte sina närmaste fränder, mundari och bhumidj, är bosatt på Chota-Nagpurs högslätter, n. v. om Calcutta. Förr voro de vilda och för europeiskt inflytande otillgängliga hedningar, men genom protestantiska missionärers arbeten ha de blifvit driftiga jordbrukare i Chota-Nagpur-, Manbhum- och Singbhum-distrikten af prov. Bengalen. De tre närmast besläktade stammarna, hvaraf ho (eg. "människorna") är den minsta, torde räkna omkr. 1 mill. människor. Deras språk är ännu oskrifvet, men ett af evangelierna har öfversatts af Nottrott på mundari-dialekten och tryckts med nagari-typer (1877). F. ö. ega vi en grammatik öfver denna dialekt af Whitley (1873) samt "Grammatical notes" och "Vocabulary" öfver ho-målet af Tickell i "Journ. of Beng. As. soc." (1866). Jfr f. ö. Jellinghaus, "Sagen, sitten und gebrauche der mundakolh" (i "Zeitschrift für ethnologie", 3 bd, 1871), och Nottrott, "Die Gossnersche mission unter den kolh" (1874). K. F. J. Ho, kinesisk astronom. Se Hi och Ho. Hoang-cheow. Se Hwang-cheow. Hoang-ho. Se Hwang-ho. Hoax [hå͡u'ks; af omtvistad härledning], eng., skälmstycke eller narri, särskildt börsspelsfint. Hoaälfven, ett omkr. 65 km. långt tillflöde till Ljusnan i Härjedalen. Hobart [hå͡u'bāt], före 1881 Hobart Town, hufvudstad i Tasmania, Australien, vid floden Derwent, 22 km. ofvanför dess utlopp, och vid foten af det 1,270 m. höga Mount Wellington. 24,654 inv. (1901; med förstäderna 34,182). Staden, som har en ypperlig hamn och är modernt byggd med många parker och monument, har flera vackra byggnader, såsom guvernörens residens, rådhuset, parlamentsbyggnaden och den katolska Mariakatedralen. Inalles finnes ett 40-tal kyrkor. H. är säte för en anglikansk biskop och en katolsk ärkebiskop (sedan 1888), har ett universitet (endast examensanstalt), flera colleges, Tasmanian-museum samt