Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 893-894 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoepli ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den eller den suveränen. — Hofvets utveckling
har i Sverige följt samma lagar som i det
öfriga Europa. Enligt 1809 års regeringsform
står det under konungens enskilda styrelse,
och han eger efter behag till- och afsätta
alla beställningar vid detsamma. Hofvet
underhålles af konungen medelst anslagen
å riksstatens första hufvudtitel. Hvar och
en af de till myndig ålder komna kungliga
personerna har vanligen sin hofstat. Till
konungens tjänstgörande hofstat räknas
f. n. riksmarskalken, öfverste kammarherren,
öfverhofstallmästaren, öfverhofjägmästaren,
öfverstekammarjunkare, förste hofmarskalken,
chefen för konungens hofförvaltning, ståthållaren
på Stockholms slott, öfverceremonimästare,
kabinettskammarherrar, ceremonimästare,
vice ceremonimästare, bibliotekarie,
kammarjunkare, kammarpager, kammartjänare samt
riksmarskalksämbetet och hofexpeditionen,
hofkleresistaten med hofkonsistorium, de vid
hofvet anställde läkarna, hofmarskalksämbetet,
hofstallstaten, hofjägeristaten,
hofförvaltningen, ståthållarämbetena på
Stockholms, Drottningholms och Svartsjö,
Ulriksdals och Haga, Gripsholms samt Strömsholms
slott, Djurgårdens förvaltning, förvaltningen af
borgrättsfonderna samt styrelsen för hofstatens
gratialkassa. Enligt det af Johan III 1571 för
hofvet utfärdade reglementet stodo två chefer,
rikshofmästaren och hofmarsken, i spetsen för
hofvet, men Karl IX uppdrog chefskapet åt en
person, riksmarskalken, hvilkens titel af Karl
XI ändrades till öfverste marskalk. Gustaf III
återställde riksmarskalksvärdigheten. F. n (1909)
är riksmarskalken chef för samtliga hofstaterna
och särskildt för konungens hofstat. Chefskapet
för drottningens och änkedrottningens hof
tillkommer en öfverkammarherre, för kronprinsens
en hofmarskalk. Till deras k. majestäters
hofstat räknas därjämte en mängd "kavaljerer
och damer", som dels ha tjänstfrihet, dels
äro eller ha varit tjänstgörande hos någon af
det kungliga husets medlemmar. Hofämbeten ha,
enligt häfd, besatts endast med adelsmän, men
på senare tid har i Sverige äfven en och annan
ofrälse erhållit högre hoftjänst. Vid hoffester
nyttjas en särskild föreskrifven dräkt,
efter omständigheterna praktfullare eller enklare
(s. k. stora och lilla hofuniformen), samt, då
dödsfall inträffar inom den kungliga familjen
eller bland dess anförvanter, en särskild,
noga reglementerad, i mån af den k. familjens
skyldskap till den aflidne mer eller mindre
"djup" sorgdräkt. — 3. Benämning under medeltiden
på danehof (se d. o.) i Danmark. — 4. Under
medeltiden stundom benämning på större kungliga
fester, såsom tornerspel och ringränningar.
V. K—r.*

Hof [hωv], lat. ungula, den nedersta,
ytterst af horn omgifna delen af foten hos
hästen och andra djur tillhörande hästsläktet
(se fig. 1). De ben, som bilda grundlaget för de
nedre delarna af hästens lemmar, äro kotbenet, B,
hvilket med det ofvan belägna skenbenet, A, och
de två baktill liggande sesambenen, C, bildar
kotleden; nedom kotbenet finnas kronbenet,
D, och slutligen hofbenet, E, som baktill
är förenadt med ett litet spolformigt ben,
kalladt strålbenet, F. Dessa ben sammanhållas
genom senband, och framtill löpa de senor, som
utgöra fortsättning af fotens sträckmuskler, a,
samt baktill senorna från böjmusklerna, b. Från
hofbenets bakre
ända utgå två långsträckta, något kupiga brosk,
hofbrosken l. traktbrosken, som tjäna till
att förstora hofbenet bakåt och på samma gång
genom sin böjlighet och elasticitet möjliggöra
en utvidgning och sammandragning i bakre delen af
hofven. Mellanrummet mellan hofbrosken
fylles af en mjuk, elastisk väfnad, strålputan
l. elastiska putan (fig. 1, f), hvars uppgift är
att tjänstgöra som ett slags trampputa för att
bryta stöten vid rörelsen och bidraga till att
öka rörligheten i hofvens bakre del; strålputan
bildar underlaget för den bakre, mjukare delen
af hofven, ballarna (fig. 2, i).

Fig. 1. Benen i hästens hof.

De nu omnämnda delarna beklädas af huden, som
å den del af extremiteten, som räknas till
hofven, är något olika mot huden å öfriga delar
af kroppen. Läderhuden är nämligen försedd med
en mängd trådliknande utväxter eller på vissa
delar tunna lameller eller blad, och öfverhuden
är förhornad, bildande den s. k. hornkapseln
l. hornhofven. Den del af läderhuden, som
omsluter den till hofven hörande delen af
extremiteten, kallas kötthofven, på hvilken
urskiljas 5 olika delar: köttsömmen, köttkronan,
köttväggen, köttsulan och köttstrålen. Köttsömmen
bildar öfre gränsen för hofven och löper
som ett smalt, omkr. 2 mm. bredt band rundt
om hofven framtill och på sidorna, men blir
bakåt bredare och öfvergår i köttballarna
(den del af läderhuden, som bekläder bakre och
öfre delen af strålputan och på undre sidan
Öfvergår i köttstrålen). Köttsömmen liknar
till utseendet sammet, emedan läderhuden är
försedd med en mängd trådfina papiller, och
från denna del utväxer hornhofvens yttre lager,
det s. k. glasyrlagret. Köttkronan (fig. 1 c)
utgöres af en fingertjock vulst, som löper
rundt om hofven, omedelbart nedanför köttsömmen,
och är likasom denna beklädd med en mängd här
något gröfre och längre papiller, hvarifrån den
egentliga väggen i hornhofven, skyddslagret
(fig. 1, g), bildas. Köttväggen (fig. 1 d)
är den del, som ligger nedanför köttkronan och
bekläder själfva hofbenet och baktill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>