6), i senare framåt (fig. 7). Bockhof är en starkt utpräglad trubbvinklig hof, då hofväggen står nästan vinkelrätt mot marken, och utmärkes vidare däraf, att sulan är starkt konkav och trakterna mycket höga, så att väggen i trakten är nästan lika hög som i tån. Bockhof kan förorsakas genom försummad hofskötsel hos föl och unghästar, som gå oskodda, då hofvarna alltid nötas mest i tån, men förorsakas vanligen genom sjukligheter i extremiteterna, såsom böjseneinflammation, spatt, ringkota m. fl., då hästen undviker att trampa igenom i kotleden och på grund däraf hufvudsakligen stöder på tån och spar trakterna. Vid vissa felaktiga benställningar, såsom raka kotor, öfverkotning och björnfotad ställning, förekommer bockhof normalt. Olägenheterna af bockhof afhjälpas genom lämpligt beslag, nämligen, om bockhof uppkommit genom för stark afnötning af tån, användning af skor, som bli tunnare bakåt, och afverkning af trakterna för hvarje omskoning, eller af s. k. halfmånformig sko, som skyddar endast tån; om bockhof uppkommit som följd af vissa sjukdomar i extremiteten, bör man underlätta hästens bemödande att förekomma genomtrampning i kotan genom användning af skor med höga hakar. Platthof utmärkes däraf, att sulan är plan i st. f. konkav och att väggen bildar spetsigare vinkel mot marken än normalt, så att hofven blir låg och på samma gång betydligt vidare i omkrets vid bärranden i förhållande till kronan än en regelbunden hof; trakterna äro låga och ofta invikta, och hornet är ofta mört, så att bärranden är trasig. Platthof uppstår vanligen därigenom, att hofvarna under hästens uppväxt utsättas för fuktighet, och förekommer därför mest hos låglandsraser; den kan uppkomma äfven genom för stark afverkning af bärranden eller därigenom, att sulan förtunnas. Platthof är olämplig för hästar, som skola användas på hård mark och i synnerhet i hastigare takter; den kan icke genom beslaget återfå normal form och bör helst skos med bred, djupt afskålad slät sko eller ringsko. Fullhof l. bullhof är en högre grad af platthof, där sulan t. o. m. är något buktig nedåt eller konvex. Hästar med fullhof äro nästan oanvändbara på hård mark; beslaget bör helst utgöras af en bred, djupt afskålad ringsko, som, om sulan är starkt nedbuktad, förses med grepp och hakar, för att hindra sulans beröring med marken, eller bärranden får höjas genom s. k. konstgjordt horn (se Defays hofkitt). Fånghof är en missbildad hof, som stundom uppkommer som följd af fång (se Hoflidanden) och kännetecknas däraf, att väggen i tån är starkt förtjockad och något insvängd under kronan, trakterna höga och sulan plan eller något nedbuktad framför strålspetsen; på väggen förekomma dessutom karakteristiska ringar, som äro smala och ligga tätt tillsammans i tån, men blifva bredare och aflägsna sig från hvarandra i trakten. Fånghofven kan aldrig återfå normal form, och hästar med starkt utbildad fånghof äro användbara nästan endast som jordbrukshästar, d. v. s. på mjuk mark i långsam takt. Lämpligaste beslaget är en i tådelen kort, men bred och starkt afskålad ringsko, försedd med två sidokappor i tån, och bör hofven afverkas så, att tådelen ej ligger till skon. Trånghof är sammandragen i trakterna eller i hela sin nedre del, så att omkretsen vid bärranden ar betydligt mindre i förhållande till den vid kronan än på en normal hof. Sulan är starkt konkav och strålen förkrympt eller i svårare fall nästan h. o. h. försvunnen, så att trakthörnen stöta intill hvarandra. Trånghof kan uppstå genom felaktig skötsel af hofvarna och genom felaktig afverkning eller beslag. Trånghofven gör, att de inre, mjuka och känsliga delarna komma att tryckas mot den trånga och oeftergifliga hornkapseln, och rörelsen blir ömmande. Behandlingen består däri, att man söker befrämja hofvens utvidgning i trakterna genom att hålla hornet i hofvarna mjukt, gifva hästen riklig motion på mjuk mark eller genom lämpligt beslag, t. ex. halfmånformig sko, ringsko med lämpligt inlägg, t. ex. af hofläderkitt (se Defays hofkitt), kork eller gummisulor, eller i svårare fall användning af s. k. utvidgningssko, som tid efter annan genom en särskild skruf kan vidgas i trakterna, utan att skon behöfver fråntagas. En välformad hof är af största betydelse för hästens användning och värde, och man bör därför se till, att hofvarna skötas på ett sådant sätt, att de kunna utvecklas normalt och bibehålla sin regelbundna form. Försummad hofskötsel är den vanliga anledningen till felaktiga benställningar, oregelbundna rörelser och felaktiga eller sjukligt förändrade hofvar. Riklig motion på fast mark under uppväxttiden befrämjar bäst hofvarnas normala utveckling; dessutom bör man hvar femte eller sjätte vecka undersöka hofvarna och genom lämplig afverkning återge dem den rätta formen, om nötningen ej varit fullt jämn. Ju mera fölet eller unghästen får stå inne, desto viktigare är det, att hofvarnas tillväxt regleras genom lämplig afverkning (åtminstone en gång i månaden) och att de hållas väl rena genom tvättning flera gånger i veckan och torrt strö i spiltan eller boxen. Unghästarna böra gå oskodda så länge som möjligt, d. v. s. så länge hofvarnas afnötning icke är starkare än horntillväxten, då skoningen alltid i någon mån hämmar hofvens utveckling. Till skötseln af skodda hofvar hör först och främst noggrann renhållning; vidare bör man förekomma hornets uttorkning genom att tvätta hofvarna och därefter torka och ingnida dem med fett för att hindra afdunstningen af den i hornet förekommande fuktigheten; äro hofvarna starkt uttorkade, ställes hästen lämpligast en half dag i s. k. vattenspilta, eller omlindas hofvarna med våta trasor. Omläggning af beslaget i rätt tid, vanligen hvar femte vecka, och riktig afverkning äro naturligtvis en hufvudregel vid skötseln af skodda hofvar. E. T. N. Hof [håv]. 1. Socken i Kristianstads län, Bjäre härad. 2,558 har. 1,070 inv. (1908). H. bildar med Båstad ett regalt pastorat i Lunds stift, Bjäre kontrakt. — 2. Socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 3,547 har. 534 inv. (1908). Annex till Skölfvene, Skara stift, Ås kontrakt. — 3. Socken i Östergötlands län, Göstrings härad. 3,005 har. 819 inv. (1908). H. bildar med Appuna ett regalt pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt. Hof [håf] l. Stadt zum H,, stad i bajerska reg.-omr. Oberfranken, vid Saale. 38,907 inv. (1905). Järnvägsknut för de bajerska och sachsiska banorna. Ylle- och bomullsindustri, färgerier samt järn- och maskinverkstäder, kvarnar, tillverkning af porslin, kemikalier, läder m. m. H. har ett gymnasium och en realskola, en rikt doterad försörjningsanstalt. Staden, som förr kallades Regnitzhof, anlades 1080. (J. F. N.)