H. K. Berghaus), hvilket innehåller det rikaste material af fakta ang. jordytans naturliga förändringar och ännu i dag är ensamt i sitt slag. Där uttalas bl. a. uttryckligen den åsikten, att de flesta geologiska företeelser kunna under antagande af långa tidrymder förklaras ur ännu i vår tid skeende processer. Hoff, Konrad, tysk målare, f. 1816 i Schwerin, d. 1883, målade förträffliga arkitekturbilder från Tyskland och Italien. Hoff, Karl, tysk målare, f. 1838 i Mannheim, d. 1890 i Karlsruhe, utbildade sig i Karlsruhe, i Düsseldorf under Vautier samt på resor i Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland, bodde sedan i Düsseldorf, till dess han 1878 kallades till professor i Karlsruhe. I sina ämnen höll han sig mest till 17:e och 18:e årh. Till hans förnämsta arbeten torde få räknas Hvila under flykten (1866, med ämne från Ludvig XIV:s tid), Hemkomsten (1869, galleriet i Philadelphia), Den faderlöses dop (1870, nationalgalleriet i Berlin) och Före utmarschen (1880). H. målade äfven porträtt (en porträttgrupp af den badensiska storhertigliga familjen finns i Berlins nationalgalleri). ^{C. R. N.}* <img l>

Hoff, Jakob Hendrik van't, holländsk-tysk fysiker och kemist, f. 1852 i Rotterdam, studerade först ingenjörsvetenskap vid polyteknikum i Delft, sedan kemi vid universiteten i Leiden, Utrecht, Bonn (hos Kékulé) och Paris (hos Berthelot). Han blef 1876 lärare vid veterinärinstitutet i Utrecht, 1877 lektor och 1878 professor i kemi vid Amsterdams universitet samt 1895 professor vid Berlins universitet. Han blef led. 1892 af svenska Vet. akad. och 1900 af Fysiogr. sällsk. i Lund. 1901 erhöll han det först utdelade Nobelpriset i kemi. — Redan 1875 ådrog sig H. uppmärksamhet genom sin Chimie dans l'espace (2:a uppl. 1885, med titel "Dix années dans l'histoire d'une théorie"; 2:a tyska uppl. 1894 under titel "Die lagerung der atome im raume"). De i detta verk, eller riktigare i en tysk af d:r Herrmann 1877 utförd bearbetning däraf, uttalade åsikterna, genom hvilka H. sökte förklara s. k. fysikaliska isomerier medelst hypotesen om atomernas ställning i rummet (däraf namnet stereokemi, rums-kemi), bemöttes först med likgiltighet eller hån (Kolbe), oaktadt fransmannen Le Bels samtidiga uppträdande med likartade åsikter visade, att tiden var mogen för desamma. De fördes emellertid snart till seger, hufvudsakligen genom Wislicenus' bemödanden. Inom den organiska kemiens område falla liksom de stereokemiska arbetena H:s Ansichten über die organische chemie (1878—81). Ännu mera vidtomfattande och vida mera storartad var den vetenskapliga utveckling, som grundlades genom van't H:s Études de dynamique chimique (1884) och utvecklades i Lois de l'équilibre chimique (i sv. Vet. akad:s Handlingar, 1886, i "Zeitschr. f. phys. chemie" återgifven 1887 under titel "Die rolle des osmotischen druckes etc."). Dessa arbeten betingade i högst väsentlig grad den storartade nya utvecklingen af den fysikaliska kemien. Hans teoretiska åsikter äro sammanfattade i hans mästerliga Vorlesungen über theoretische und physikalische chemie (1900; 2:a uppl. 1903; öfv. till en mängd främmande språk) och i Acht vorträge über physikalische chemie (1902). H. och hans skola ha f. ö. nedlagt mycket fruktbringande arbete på frågan om dubbelsalterna (Vorlesungen über bildung und spaltung von doppelsalzen, 1897). Sedan H. bosatte sig i Berlin, har han hufvudsakligen egnat sitt arbete åt frågan om afsättningen af salt i ett långsamt afdunstande hafsbäcken, på hvilket sätt man antager, att de viktiga fossila saltlagren, t. ex. de i Stassfurt och Wieliczka bildats. Talrika uppsatser i denna fråga ha offentliggjorts i Berlins vet. akad:s skrifter samt i sammandrag uti arbetet Zur bildung der ozeanischen salzablagerungen (1905). Sedan 1887 utgifver H. tills. med Ostwald den fysikaliska kemiens hufvudorgan "Zeitschrift für physikalische chemie" (Leipzig), som först utkom med ett och numera utgifves med 4 bd om året. ^{S. A—s.} Hoffa, Albert, tysk läkare och ortopedisk kirurg, f. 1859 i Richmond vid Goda-Hoppsudden, d. 1907, förestod sedan 1886 en privatklinik för ortopedisk kirurgi, gymnastik och massage i Würzburg, blef 1897 e. o. professor där och 1902 professor i ortopedisk kirurgi i Berlin samt direktor för universitetspolikliniken. H. grundlade den moderna vetenskapliga ortopedien i Tyskland. Han gjorde sig särskildt förtjänt om utvecklingen af läran om skolios och medfödd höftledsluxation samt behandlingen af kroppens olika deformiteter och utvecklade med framgång den hessingska apparatterapien. H. tillämpade ortopediens grundsatser äfven på läran om nerv- och ledgångssjukdomarna (i synnerhet knäåkommor). Han lade alltid stor vikt på användningen af massage. Bland hans arbeten märkas Lehrbuch der frakturen und luxationen (1887; 4:e uppl. 1904), Lehrbuch der orthopädischen chirurgie (1891; 4:e uppl. 1902), Technik der massage (1893; 4:e uppl. 1903), Atlas und grundriss der verbandlehre (1896; 3:e uppl. 1904) och Die orthopädie im dienste der nervenheilkunde (1900). Sedan 1892 utgaf H. "Zeitschrift für orthopädische chirurgie". Hoffacker, Karl, tysk arkitekt och dekorativ konstnär, f. 1856 i Darmstadt, studerade i Berlin, hade flera lärarbefattningar, innan han 1901 blef direktör för Kunstgewerbeschule i Karlsruhe och för stadens konstindustriella museum. H. är sedan 1895 redaktör för "Kunstgewerbeblatt". Som arkitekt har H. lämnat ritningar till konstnärshuset i Berlin (1898). Han har anordnat den tyska afdelningen vid flera världsutställningar, bl. a. i Melbourne 1889, Chicago 1893, Paris 1900. ^{G—g N.} Hoffanan. Se Besoldningsryttare. Hoffbauer, Ernst von, preussisk officer och skriftställare, f. 1836, d. 1905, förde batteri i Main-arméns fälttåg 1866 och i kriget 1870 samt blef svårt sårad i slaget vid Colombey-Nouilly 14 aug. s. å. Han avancerade till inspektör för fältartilleriet (1891) och general (1896), förde tyska artilleriet mycket framåt och utvecklade stor skriftställarverksamhet. Bland hans förnämsta arbeten må antecknas Die deutsche artillerie in den schlachten bei Metz (1872—75; sv. öfv. 1874—75) och