enväldets som mångväldets faror, öppet vågade man visserligen ej bestrida den gällande författningens helgd och förträfflighet, och hofpartiet måste därför nöja sig med att söka inom författningen häfda en själfständig ställning åt konungen genom att förfäkta den satsen, att regeringsformen afsett en verklig "balans" mellan konungens och ständernas lika heliga rättigheter, hvarför hvarje ändring till konungens nackdel var oberättigad. Denna teori låg bakom försöket till författningsrevision 1769, men kunde ej ens förhindra en fortgående inskränkning af konungens rätt än mindre vrida utvecklingen tillbaka till den ursprungliga utgångspunkten. Innerst åsyftade hofpartiet en verklig omarbetning af författningen i monarkisk riktning, och i hemlighet gjordes också under 1760-talet flera utkast härtill, hvilka kunna betraktas som förarbeten till 1772 års konstitution. Revolutionen 1772 betecknar därför hofpartiets seger, men därmed upphörde också grunden för dess tillvaro. L. S. Hofpredikant. Se Hofkleresiet. Hofra l. Hophra, egyptisk konung. Se Apries och Egypten, sp. 1481. Hofråd (ty. hofrat), en särskildt i Tyskland sedan 1500-talet vanlig ämbetsmannatitel. Ursprungligen betecknade den dels en medlem af ett vid hofvet befintligt fast rådskollegium, dels detta kollegium själf. Ett dylikt kollegialt hofråd var vanligen det förnämsta af de centrala ämbetskollegier, som efter burgundiskt mönster uppväxte först vid kejsarhofvet i Wien och sedan i de särskilda habsburgska arfländerna och andra tyska territorier. Till Sverige inkommo titel och ämbete med Konrad von Pyhy 1538; den nya rådsvärdigheten fattades antagligen som en från det gamla riksrådet skild institution. Den försvann med den Pyhyska ämbetsorganisationen efter några få år, men titeln uppdyker senare i ett förslag från 1557 om en fast rådskorporation vid hofvet vid sidan af riksrådet. Däraf blef dock intet, och sedermera har titeln (utan något motsvarande ämbete) tid efter annan användts eller åtminstone påtänkts för att gifva vissa ämbetsmän ökad yttre värdighet och rang. Den bestämdes 1723 (såsom "ifrån gamla tider här vanlig") af ständerna åt Sveriges residenter i utlandet. Numera finnes ett hofrådsämbete kvar endast i Österrike i vissa ämbetsverk (t. ex. utrikesministeriets "hof- och ministerialråd"); i Tyskland förlänas titeln numera endast åt vissa lägre ämbetsmän vid legationer och centrala ämbetsverks kanslier. I Sverige är den längesedan alldeles utdöd. V. S—g. Hofrätt, jur., i Sverige och Finland benämning på domstolar i andra instans. Sedan de förslag, som under Karl IX:s styrelsetid blifvit framställda till ordnande af konungens domsrätt genom en efter de förändrade tidsförhållandena afpassad utveckling af de äldre formerna därför, de s. k. lands- eller rättartingen och räfstetingen, icke ledt till något resultat, framlade Gustaf II Adolf till 1614 års riksdag förslag om inrättande i Stockholm af en "konungslig Hofrätt och öfversta dom", hvilken skulle i konungens såväl närvaro som frånvaro ega makt att döma konungens dom och ifrån hvilken något vad icke skulle få ega rum. Genom den s. å. utfärdade rättegångsordnantien bestämdes, i öfverensstämmelse med hvad af konungen blifvit föreslaget, att den i Stockholm inrättade hofrätten, hvilken fick namnet Svea hofrätt, skulle döma konungens dom. Grundsatsen, att någon pröfning af hvad hofrätten dömt, icke kunde komma i fråga, blef dock, såsom man finner af en antydan i rättegångsordinantien, icke oåterkalleligt fastslagen. I den 1615 utfärdade rättegångsprocessen blef nämnda antydan närmare utförd på följande sätt: "ändock Sveriges lag medgifver, att ingen må vädja från denna wår konungsliga dom och Hofrätt...., likväl medan wi ega högsta dom öfver alla domare i Sverige och oss bör om alla mål sanning utleta såsom ock återbryta alla skrocksoknir, därföre må den, som finner sig besvärad öfver wår konungsliga dom icke genom något vädjande utan genom ödmjuk böneskrift gifva om sitt besvär tillkänna och njuta hos oss beneficium revisionis". Därmed var planen att låta hofrätten utgöra den högsta instansen öfvergifven. 1623 inrättades en ny hofrätt i Åbo för Finland och 1630 en annan i Dorpat för Livland. Ytterligare hofrätter upprättades, 1634 i Jönköping, Göta hofrätt, 1775 i Vasa och senare i Greifswald. Sedan Livland (1721), Finland (1809) och Pommern (1815) skilts från Sverige, kvarstodo inom det egentliga Sverige endast två hofrätter, till dess genom inrättandet af Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1820 antalet ökades till tre. Genom den 1849 beslutade indragningen af lagmans- och kämnärsrätterna blefvo hofrätterna andra i stället för tredje instans i den svenska domstolsorganisationen. I vissa fall utgöra hofrätterna första instans (se Forum privilegiatum). Öfver hofrätterna kvarstår konungens domsrätt. Den utöfvades till en början i rådet, sedermera genom detta samt, efter 1789, genom Högsta domstolen. — 1. Svea hofrätt (i Stockholm). Enligt 1614 års rättegångsordinantie skulle riksdrotsen vara president i hofrätten; bisittare skulle vara fyra andra riksråd samt fem af adeln och fyra andra lärda och lagfarna ärliga män. Bestämmelserna, att drotsen skulle vara president och att ett visst antal bisittare skulle vara riksråd, liksom ock skillnaden emellan adliga och icke adliga ledamöter upphäfdes under 1600-talet. Genom 1720 års regeringsform blef presidentämbetet skildt från riksrådsvärdigheten. Svea hofrätt består f. n. af 7 ord. divisioner (se d. o.), hvar och en besatt med 5 ledamöter. Utom presidenten räknar hofrätten således 35 ledamöter, af hvilka 14 äro hofrättsråd och 21 assessorer. Fr. o. m. 1910 bortfaller vid alla rikets hofrätter assessorstiteln, och inneha alla ledamöterna hofrättsråds tjänst. Därjämte skola fr. o. m. sistnämnda år vid hofrätten vara anställda 1 sekreterare, 1 advokatfiskal, 2 aktuarier, 1 arkivarie, 7 notarier och 6 fiskaler. Under Svea hofrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gottlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län; jfr 8 kap. 3 § Rättegångsbalken. Jfr A. Anjou, "K. Svea hofrätts presidenter samt embets- och tjenstemän 1614—1898. Biografiska anteckningar" (1899). — 2. Göta hofrätt (i Jönköping), hvars jurisdiktionsområde utgöres af Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs samt Skaraborgs län, består af 4 divisioner samt har utom presidenten 20 ledamöter, nämligen 8 hofrättsråd och 12 assessorer (se ofvan),