Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1173-1174 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Howard ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förverkade titlar samt återköpte småningom de
indragna familjegodsen, bl. a. släktresidenset i
London, Arundel house, som han försåg med rik
konstnärlig utsmyckning. Han öfvergick 1615
från katolicismen till anglikanska högkyrkan,
blef 1616 rådsmedlem och sökte som sådan i
allmänhet intaga en medlande ståndpunkt mellan
enväldets och parlamentets anhängare. 1642
eskorterade han vid inbördeskrigets utbrott
drottning Henrietta Maria till kontinenten och
tillbragte sedan sina sista år i Italien. –
H. grundade den första större konstsamlingen i
England; från 1615 uppköpte han dels under sina
resor, dels genom agenter i utlandet konstsaker
i stor skala (mest antika statyer och byster,
gemmer o. s. v.) för sitt galleri i Arundel
house. Hans värdefulla tafvelsamling skingrades,
men antiksamlingen (se Arundel marbles)
skänktes 1667 till Oxfords universitet.

10. William H., viscount Stafford,
den föregåendes son, politiskt offer, f. 1614,
d. 1680, anklagades 1680 jämte några andra
katolska lorder af äfventyraren Titus Oates
(se d. o.) för delaktighet i
en sammansvärjning (the popish plot) mot Karl
II:s lif och den protestantiska religionen,
försvarade sig med kraft mot de ogrundade
anklagelserna, men dömdes till döden och
halshöggs 18 dec. s. å. Domen upphäfdes
formligen genom ett parlamentsbeslut 1824.

11. Philip Thomas H., den föregåendes
brorson, kardinal, f. 1629, d. 1694,
ingick 1645 under en resa i Italien i
dominikanorden, blef 1662 hofpredikant hos
Karl II:s katolska drottning, nödgades 1674 på
grund af befolkningens upphetsning öfver hans
proselytmakeri lämna England och utnämndes
1675 af påfven till kardinal ("kardinalen af
Norfolk"). Han var sedan mycket inflytelserik
i Rom under Innocentius XI:s pontifikat.
Jfr biografi af Palmer (1867).

12. George William Frederick H.,
7:e earl af Carlisle, politiker, f. 1802,
d. 1864, bar från 1825 till 1848, då han ärfde
faderns earlvärdighet, titeln viscount Morpeth
och var 1826–41 och 1846–48 medlem
af underhuset, där han tillhörde whigpartiets
dugligaste förmågor. H. var apr. 1835–sept.
1841 minister för Irland i Melbournes ministär
(från 1839 med säte i kabinettet) och förde som
sådan under svåra omständigheter en taktfull
politik. Han tillhörde juli 1846–febr. 1852
Russells kabinett, först som kommissarie
för skogsväsendet, sedan 1850 som kansler
för hertigdömet Lancaster, samt var febr.
1855–febr. 1858 och juni 1859–okt. 1864 i
Palmerstons ministär lordlöjtnant på Irland,
där han gjorde sig omtyckt genom sin energiska
verksamhet för jordbrukets höjande. – H:s
brorsons son, Charles James Stanley H., viscount
Morpeth, f. 1867, medlem af underhuset sedan
1900, tillhör unionistpartiets mera bemärkta
yngre medlemmar och är en af den Chamberlainska
"tariffreformens" ifrigaste förfäktare.


13. Henry Fitzalan-H., 15:e hertig
af Norfolk, politiker, f. 27 dec. 1847, ärfde
hertigvärdigheten 1860 och är en af Englands
största jordegare samt de engelske katolikernas
ledande man. Han tog 1888 liflig andel i
agitationen mot Gladstones home-rule-förslag,
sändes 1887 som utomordentligt sändebud till
Leo XIII:s jubileum – den
första engelska beskickning till Vatikanen
sedan reformationens genomförande – och har
vid flera tillfällen ledt engelska katolikers
pilgrimsfärder till Rom. 1895 blef han som
generalpostdirektör medlem af Salisburys kabinett
och genomförde under sin ämbetstid enkelt porto
inom hela riket (imperial penny postage). Han
afgick 1900 för att som officer vid en af honom
uppsatt frivillig kår deltaga i det sydafrikanska
kriget. – H:s broder och arftagare lord Edmund
Talbot, f. 1855, tillhör underhuset sedan 1894
och var en tid 1905 yngre skattkammarlord
i Balfours ministär.
1–13. V. S-g.


Howard [tofii’ed], John, engelsk filantrop,
reformator af fångvårdsväsendet, f. något af
åren 1725–27 (i Hackney; 2 sept. 1726 säger
den osäkra inskriften å hans staty i S:t Paul),
d. 20 jan. 1790 i Cherson. Första anledningen
till hans arbete för fångvårdens förbättrande
torde ha varit den bekantskap han gjorde med
de franska fängelserna. Vid underrättelsen
om Lissabons förstöring genom
jordbäf-ningen 1 nov. 1755 ämnade nämligen
H., som efter sin fader, köpmannen H., ärft
en betydlig förmögenhet, begifva sig till
olyckans skådeplats för att bispringa de
nödlidande. Men fartyget uppbringades af en
kapare, och H. sattes i fängelse, först i Brest,
tillsammans med många krigsfångar, sedan å några
andra orter på franska kusten. Sålunda lärde
han känna den tidens barbariska behandling af de
krigsfångne. Hemkommen ur fångenskapen, sörjde
han på sitt gods nitiskt för sina underhafvandes
välstånd och upplysning samt utnämndes 1773
till sheriff i Bedfordshire. Denna utnämning
blef vändpunkten i hans lif. I sin egenskap
af sheriff besökte han grefskapsfängelset,
sedermera fängelserna i rikets olika delar
och fr. o. m. 1775 gång på gång fängelserna
i de flesta af Europas stater: Frankrike,
Nederländerna, Tyskland, Schweiz, Italien,
Danmark, Sverige, Ryssland, Portugal, Spanien,
Malta, Turkiet (se vidare Fängelsesystem,
sp. 254–255). Resultaten af sina forskningar
på penitentiärområdet nedlade han i The state
of the prisons in England and Wales (1777,
4:e uppl. 1792), Appendix to the state of the
prisons (1780) och An account of the principal
lazarettos in Europe (1789; 2:a uppl. 1791). Åt
honom ha uppsatts monument i S:t Pauls kyrka i
London och i Bedford. Inskriften å det förra
säger, att H. vandrade "en obesökt väg till
odödligheten". Enstaka, tidigare försök –
i Spanien, Italien och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>