England (genom Wesley och metodisterna) — att rikta de styrandes uppmärksamhet på den samhällsangelägenhet och beveka de enskilde till den barmhärtighet, hvilkas apostel H. blef, förringa ej rättmätigheten af detta loford. På sina många resor trädde han i förbindelse med statsmän och filantroper i alla länder, bemödande sig att vinna dem för sina reformplaner. Correspondence of H. utgafs af Field 1855. Efter H. är uppkallad The Howard association, som arbetar för fängelseväsendets förbättring och dödsstraffets afskaffande samt bekämpar dryckenskapslasten. Jfr bl. a. Dixon, "H. and the prison world of Europe" (5:e uppl. 1854), och Stoughton, "H. and his friends" (1884). Howard [ha͡u'əd], Henry, engelsk målare, f. 1769, d. 1847, studerade i Rom 1791—94 för Flaxman, var sedan verksam i England. Han tog gärna sina ämnen från skalderna, målade Lears och Cordelias möte, Puck och Ariel, Keans dröm efter Gessner, Hylas och najaderna efter Ovidius. Han illustrerade Pope, Spenser o. fl. skalder. Bäst lyckades han i porträttet, och särskildt berömmes hans bild af Flaxman. H. var sedan 1811 sekreterare vid Royal academy och blef 1833 professor i målning. — Hans son, Frank H. (f. 1805, d. 1866), var målare och tecknare. C. R. N.* Howard [ha͡u'əd], Luke, en af meteorologiens grundläggare, f. i London 1772, d. 1864, egde en kemikalieaffär, men idkade äfven, till en början, botaniska studier och höll 1800 i Linnean society en föreläsning om sina mikroskopiska undersökningar af olika slag af pollen (intagen i sällskapets "Transactions", VI). Sedermera egnade han sig företrädesvis åt klimatologiska iakttagelser. Från honom härrör den sedan allmänt antagna indelningen af och benämningen på moln: cirrus, cumulus, stratus, nimbus och olika mellanformer af dessa (Essay on modifications of clouds, 1832; 3:e uppl. 1865). Sedan 1806 förde han en meteorologisk dagbok och offentliggjorde resultaten i Climate of London (1818—20; ny uppl. 1833). H. var kväkare och en verksam deltagare i antislafverirörelsen och andra filantropiska företag. Hovden, Anders Karlson, norsk landsmålsförfattare, präst, f. 13 apr. 1860 i Söndmöre (Örsten), teol. kandidat 1886, har varit lärare och sedan 1891 präst, f. n. i Krödsherred. Af hans diktsamlingar, Sunnmöringen (1894), Sviv (1895), Heimhug (1896) och Tungalda (1897), vann den sistnämnda den stora publiken; med den melodiska cykeln Bonden (1901) gjorde han ännu djupare intryck. Inalles har han skrifvit 16 arbeten, diktsamlingar på landsmålet i en språkform, som nära ansluter sig till den Aasenska normen, Stormfugl (1906) och Solhov (1907), berättelser, Gate og grend (1905) och Liv og lagmand (1908), predikosamlingar och lifsskildringar. O. A. Ö. Hove [hå͡u'v], västlig förstad till Brighton i engelska grefsk. Sussex. 36,535 inv. (1901). <img l>

Howe [ha͡u']. 1. Richard, earl H., engelsk amiral, f. 1726, d. 1799, ingick vid 13 års ålder i marinen och tillbragte sin ungdomstid under ständiga resor och strider, fick 1744 löjtnantsfullmakt, ärfde 1758 lordskapet efter sin broder samt avancerade sedan hastigt till captain. Han blef led. af parlamentet 1757, lord af amiralitetet 1765, avancerade från 1770 genom alla amiralsgraderna, blef 1783 förste lord af amiralitetet, 1788 earl och storamiral samt 1795 general för marinen. — Bland H:s många krigsbedrifter märkas i synnerhet intagandet af Cherbourg (1758), provianteringen af Gibraltar (1782) trots den öfverlägsna spansk-franska flottan, som belägrade fästningen, och den stora segern öfver franska flottan vid Ouessant 1 juni 1794. Genom sitt välde öfver matroserna, hvilka gåfvo honom smeknamnet "svarte Dick", lyckades han (1797) stilla ett stort myteri på flottan. <img l>

2. William H., viscount H., den föregåendes broder, engelsk general, f. 1729, d. 1814, deltog som öfverstelöjtnant i kriget i Nord-Amerika 1759—63 och utmärkte sig under sin vän Wolfes befäl genom öfverdådig tapperhet vid stormningen af Abrahamshöjderna utanför Quebec 13 sept. 1759. Kort före nordamerikanska oafhängighetskrigets utbrott kom H., som 1772 blifvit generalmajor, till Boston (mars 1775) med förstärkningar till general Gage och förde befälet öfver regeringstrupperna i en af de första väpnade sammandrabbningarna, vid Bunker's hill 17 juni s. å., där han efter en hård strid besegrade insurgenternas friskaror. Han blef kort därpå generallöjtnant och befälhafvare öfver de engelska trupperna i de gamla kolonierna, var öfver vintern innesluten i Boston, som han nödgades utrymma i mars 1776, men gick efter att ha fått förstärkningar från England till anfall, landsteg på Long Island i aug., slog där Washington, intog New York (15 sept.) och vann 28 okt. en ny seger vid White plains. Hans expedition på flottan till Chesapeake-viken 1777 ledde till segern vid Brandywine (11 sept.) och eröfringen af Philadelphia, sedan H. lagt sin här i ett fast läger vid Germantown (26 sept.), där han i okt. tillbakaslog Washingtons anfall. På grund af tvister med myndigheterna i hemlandet begärde H. redan samma höst afsked, öfverlämnade i maj 1778 befälet åt general Clinton och reste hem. Som medlem af underhuset (1758—80) uppträdde han ofta i amerikanska frågor. Han blef 1793 general, var distriktsbefälhafvare i olika delar af England och ärfde vid broderns död 1799 titeln viscount H. 1. L. H. (H. W—l.) 2. V. S—g. Howe [ha͡u'], Samuel Gridley, nordamerikansk läkare och filantrop, f. 1801, d. 1876. Se Bridgman, Laura, och Howe, Julia. Howe [ha͡u'], Elias, nordamerikansk ingenjör, uppfinnare af symaskinen, f. 1819 i Spencer