sistnämnda år varit chef för motsvarande afdelning vid nationalmuseet i Washington. H. har ledt och deltagit i sju expeditioner till Mexico, sydväststaterna och Florida. Från ett 40-tal stammar har han sammanbragt ett utomordentligt rikt och omfattande, nästan absolut nytt antropometriskt och osteologiskt material. 1908—09 företog han viktiga undersökningar i grafvar i Öfre Egypten samt besökte för studier de flesta större anatomiska och andra museer i Europa. Han har lyckats öka och förbättra Washingtonmuseets samlingar i så hög grad, att denna institution numera anses vara den mest omfattande och i vissa afseenden bäst organiserade i sitt slag. H:s viktigaste publikationer äro Anthropological investigations on 1000 white and colored children (1899), The Eskimo brain (1901) och Physiological and medical observations among the indians of S. W. United states and Northern Mexico (i Smithsonian inst. bureau of am. ethn.-"bulletin", 34, 1908). C. V. H. Hreiðmarr, fnod. Se Reidmar. Hreppur, isl., kommun, kommunaldistrikt. I spetsen för hvarje hrepps förvaltning står en hreppstyrare (hreppstjóri), och dess representation kallas hreppsnefnd. R. N—g. H. R. I. P., förkortning för lat. Hic requiescit in pace, här hvilar i frid. Hrist, isl. Se Rist. Hróarr, isl. 1. Se Helge och Roar. — 2. Se Gardar Svavarsson. Hrodbert. Se Rupert. Hrodvitne. Se Hate. Hrokkinskinna ("den rynkiga skinnboken") kallas n:r 1010 fol. i gamla samlingen af isländska handskrifter i k. biblioteket i Köpenhamn, innehållande de norske konungarnas sagor fr. o. m. Magnus den gode (1035) t. o. m. Magnus Erlingsson (1177). Dess text står Heimskringlas nära, men är utvidgad genom talrika interpolationer. R. N—g. Hrókr, isl. Se Rok. Hrómundar saga Gripssonar l. Greipssonar, fornisländsk äfventyrssaga, som i sitt ursprungliga skick gått förlorad, men hvars innehåll återges i "rimorna" om Hromund Gripsson (Griplur, utg. i "Fernir forníslenzkar rimnaflokkar", 1896). Dessa rimor ha i sin tur varit det material, hvaraf den unga och föga värdefulla saga om Hromund utarbetats, som föreligger i Arnamagnæanska samlingens handskrift n:r 587, 4:o och är utg. i "Fornaldarsögur" (se d. o.) II. Den ursprungliga sagan var enligt Sturlungasagan "sammansatt" af bonden Rolf på Skálmarnes och framsades af honom vid bröllopet på Reykjahólar år 1119. Innehållet utgjordes af Hromunds strider med bärsärken Hröngvid och Olav krigsmannakonung samt högbon Tråin. Helge, Hröngvids bror, som blir Hromunds fosterbror, är antagligen en något grof efterbildning af Helge Haddingarnas konung, liksom hans trollkunniga frilla Kåra har den senares älskade, valkyrjan Kåra Halfdansdotter, till förebild. Sålunda höra vi i sagan en svag efterklang af de förlorade Kårakvädena (Kárulióð), som i prosastycket efter andra kvädet om Helge Hundingsbane i Eddan omtalas, då det nämnes, att kvädets hjälte och hans älskade, valkyrjan Sigrun, enligt de gamles tro föddes på nytt i Helge Haddingakungens och Kåras gestalter. — Enligt Sturlungasagan skulle Hromund Gripsson ha varit farfarsfar till Ingolf Örnsson (se Ingolfr Arnarson), och i så fall skulle han ha lefvat i Norge i förra hälften af 700-talet. Hans saga innehåller likväl intet historiskt, och den betecknades af kung Sverre, som hörde den, med rätta som "en roande lögnsaga". R. N—g. Hroptr, Hroptatýr, isl. Se Ropt. Hróssþjófr, isl. Se Rossthiofus. Hroswitha. Se Roswitha. Hrubieszow [-ʃåv], polska namnet på staden Grubeschow. Hrungnir, isl. Se Rungner. Hrusso, det inhemska namnet på en i prov. Assam, n. om Brahmaputra, bosatt folkstam, vanligen kallad Aka l. Arka, som ännu icke underkastat sig brahmanismen och dess bärare, det ariska assamspråket, utan behållit sitt språk och sin hedendom. Förr lefde hrusso af rof och plundring, men erhåller nu af engelska regeringen en viss ersättning mot villkor af godt uppförande. Hrussospråket tillhör himalayaspråkens familj. En "Aka-vocabulary" finnes i Daltons "Ethnology of Bengal" (1872). H. A. (K. F. J.) Hrútafjörður ("Gumsefjorden"), isländsk fjord, som från Húnaflói skär in i landet omkr. 50 km. mot s. Hrym (sv. Rym), nord. myt., en jätte, som vid Ragnarök kommer östanifrån i spetsen för alla rimtursarna. Th. W.* Hrynhenda (af isl. hrynja, brusa, sorla), en fornnordisk åttaradig strof af åttaledade verser med assonans. Versen är alltså en förlängning af versen i drottkväde med en led, men strofen är annars som drottkväde. Efter den berömda dikten Lilja af Eystein Asgrimsson kallas strofen också liljulag. Se Brate, "Fornnordisk metrik" (1898, s. 49). Jfr Drottkväde. B—e. Hræsvelgr, "likslukare", nord. myt., en jätte, som i en örns skepnad sitter vid himlens ända. Från hans vingar kommer vinden. Th. W.* Hrönn, isl. Se Ronn. Hrörik. Se Rörik. H S., latinsk förkortning för myntet sestertius. H. S. (E.), förkortning för lat. hic situs l. sepultus (est), här ligger begrafven. Hsiang (Hsiang-kiang), tillflöde till den stora sjön Tung-ting (Jang-tse-kiangs flodområde) i kinesiska prov. Hunan, uppstår på Nan-schanbergen i norra delen af prov. Kwang-si, har nordlig hufvudriktning och bildar vid sitt utlopp i ofvannämnda sjö med den västligare Lo-kiang l. Hsii-kiang ett gemensamt delta. Längd omkr. 700 km. Den är farbar med mindre fartyg nästan under hela sitt lopp och därför en af hufvudvägarna mellan centrala Kina och Kwang-tung. Hsiang-jang, stad i kinesiska prov. Hupe, vid Han-kiang, biflod till Jang-tse-kiang. Omkr. 140,000 inv. med förstaden Fan-tschöng (enl. Michaelis). Den är omgifven af en mur och graf af 5 km. längd och har utseende af en fästning. Den belägrades i fem år af Kublai-kan, mongoldynastiens grundläggare i Kina. Handeln är koncentrerad i den folkrikare Fan-tschöng. Hsiang-kiang. Se Hsiang. Hsiang-tan (Siang-tan), stad i kinesiska prov. Hu-nan, vid vänstra stranden af floden Hsiang,