på ett område af nagelbädden, där en oafbruten hornvandling af epidermisceller till nagelsubstans eger rum och där underliggande blodkärl endast svagt kunna skimra igenom. Aflägsnas nageln, nybildas densamma från detta område af nagelbädden. Hos djur med klöfvar, hofvar eller klor utvecklas ej endast den hornskifva, som motsvarar människans nagel, utan förhorningen griper — ehuru på ett visst annat sätt — äfven öfver på spetsen och insidan eller undersidan af fingrarnas eller tårnas yttersta leder. En rest af denna hornsula bildar hos människan den ofvannämnda nagelsömmen. Hornsulan har hos människan försvunnit jämsides med utvecklingen af de spiciella ställen för beröringssinnet på tårnas och fingrarnas yttersta leder, som benämnas toruli tactiles. E. Hgn. Hudar. Se Läder. Hudatrofi, med. Se Hudsjukdomar. Huddersfield [ha'dəṡfīld], stad och grefskap (48 kvkm.) i norra England, före 1888 hörande till West Riding af grefskapet York, vid vänstra stranden af floden Colne. 95,047 inv. (1901). I H. finnas två colleges (gymnasier), ett tekniskt institut, teater, museum. H. är Englands förnämsta fabriksstad för den s. k. "fancy trade" (handeln med västtyger, schalar o. d.) samt har äfven silkes- och bomullspinnerier, järngjuterier och maskinverkstäder. Kanaler och järnvägar sammanbinda staden med norra Englands förnämsta industriplatser. (J. F. N.) Huddinge, socken i Stockholms län, Svartlösa härad. 14,365 har. 2,225 inv. (1908). H. bildar med Brännkyrka ett konsist. pastorat i Strängnäs stift, Södertörns kontrakt. Huddunge, socken i Västmanlands län, Våla härad. 12,127 har. 1,345 inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Fjärdhundra norra kontrakt. Hude [hō-] Hermann Philipp Wilhelm von der, tysk arkitekt, f. 1830, d. 1908, fick sin utbildning i Berlin, vid akademien och hos Stüler. Efter att ha gjort studieresor i Holland, England och Frankrike slog han sig ned i Berlin, där han byggde bl. a. Villa Markwald och Hotel Kaiserhof, Centralhotellet, Lessingteatern. Äfven Hamburgs Kunsthalle (1863—69) är ett verk af H. (i förening med Schirrmacher). (G-g N.) Hude, Anna, dansk historiker, f. 26 juli 1858, blef 1882 student och var 1887 den första danska kvinna, som tog skolämbetsexamen, liksom hon var den första, som 1889 vann universitetets guldmedalj och 1893 blef filos. doktor, på en historisk afh. om Danehoffet og dets plads i Danmarks statsforfatning. 1889 blef hon assistent i riksarkivet och var sedan 1894 medarbetare på "Repertorium diplomaticum regni danici mediævalis". Hon utgaf 1902 en öfv. af "Holstenerpræstens krönike" (förr kallad Presbyter bremensis). — Hennes broder Karl H., f. 1860, blef filol. kandidat 1883 och filos. doktor 1888, adjunkt vid metropolitanskolan i Köpenhamn 1891 och rektor vid Fredriksborgs skola 1902. H:s gradualafhandling rörde den kritiska behandlingen af Thukydides, och 1898—1901 ombesörjde han en kritisk edition af dennes verk. E. Ebg. Hudemfysem (Underhudsemfysem). Se Emfysem. Hudene, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad. 5,571 har. 1,164 inv. (1908). Annex till Södra Björke, Skara stift, Kullings kontrakt. Hudfjäll, anat. Se Hud. Hudfärg, anat. Se Hud. Hudhorn (lat. cornu cutaneum), anat., en af förhornade öfverhudsceller bestående utväxt, som mer eller mindre liknar ett kreaturshorn; kan förekomma hvar som helst å huden (äfven å hornhinnan) och antager någon gång betydande dimensioner. G. F—r. Hudibras [hjō'dibräs], satiriskt epos af den engelske skalden Samuel Butler. Hudik, karl, individ; "passagerare"; ordet tillhör student- och hvardagsspråket. Ursprunget är okändt.

Fig. 1. Hudiksvalls vapen.

Hudiksvall, stapelstad i Hälsingland, Gäfleborgs län, vid en från Bottniska viken långt inskjutande fjärd, på näset mellan Lillfjärden eller Hudviken och den yttre, Stora fjärden eller Hudiksvallsfjärden. Arealen är 2,095 har, hvaraf stadsplanen upptager 6 har. Bebyggda tomternas antal vid 1907 års slut var 468. Taxeringsvärdet 1908 var 9,327,600 kr., hvaraf för jordbruksfastighet 300,400 kr. Denna är satt till 7,83 mtl. Folkmängden utgjorde vid 1908 års slut 5,910 pers. På senaste tid ha underhandlingar förts mellan staden och vederbörande kommun (Hälsingtuna) om förstaden Åviks införlifvande med staden, och dessa underhandlingar ha nu fortskridit så långt, att definitivt beslut om införlifvandet väntas kunna fattas under innevarande år. Folkmängden i Åvik uppgår till omkr. 1,800 pers. Till följd af de stora eldsvådorna 1878 och 1879, som lade en stor del af H. jämte det gamla rådhuset i aska, hämmades staden i sin utveckling, och folkökningen har sedan dess varit obetydlig (endast 25,2 proc.) i själfva staden, större i grannkommunerna. Af verk och inrättningar märkas länslasarett och kurhus, sparbank (1848), i hvars hus rådstufvurätten och magistraten samt stadsfullmäktige och drätselkammaren jämte stadens polis hyra lokaler, Hudiksvalls bank (1889), H:s folkbank (1890), afdelningskontor af Helsinglands ensk. bank och af Sundsvalls ensk. bank, högre allmänt läroverk (med endast latingymnasium) och elementarskola för flickor. Två tidningar utgifvas: "Hudiksvallsposten" (3 ggr i veckan) och "Hudiksvalls nyheter" (4 ggr). I början af 1900-talet anlades vattenledning och fullständigt dräneringssystem. Stadens tillgångar upptogos 1905 till 1,554,759 kr. och skulderna till 859,507 kr. 1908 utdebiterades kr. 6,25 per bevillningskrona. Sedan 1888 har staden medelst statsbanelinjen H.—Ljusdal (62 km.) förbindelse med det svenska järnvägsnätet, och 1896 öppnades den smalspåriga Norra Hälsinglands järnväg till Bergsjö. Hamnen är rymlig och djup, men inloppet till själfva fjärden är icke utan sina svårigheter. Till säkerhet för de sjöfarande finnas en fyr på östra udden af Agön ute i hafsbandet, en fyr vid Kråkösund, mellan de staden tillhöriga öarna Kråkön och Innerstön, samt