dess östra kust och öfvervintrade i James bay. Följande året i juni blef han åter fri och styrde kosan mot hemmet. Brist på lifsmedel och missnöje med H. som befälhafvare kommo besättningen att göra myteri. H., en hans son eller fosterson och några andra sattes af de upproriske i en båt, som stöttes ut bland isen och lämnades åt sitt öde. Af besättningen uppnådde endast några få Irland, de öfrige dels ihjälslogos af sina kamrater, dels omkommo af hunger. Från England afgingo 1612 två fartyg under sir Thomas Buttons befäl för att uppsöka H.; men oaktadt ifriga forskningar såväl af honom som af Gibbons (1613) och Baffin (1614) förblef H:s och hans olyckskamraters öde höljdt i mörker. Jfr Asher, "Henry H. the navigator" (1860). L. H. (V. S—g.) Hudson [ha'dsən], William. Se Huds. Hudson bay [ha'dsən be͡i']. Se Hudsons vik. Hudson-bay-kompaniet [ha'dsən be͡i'-], eng. Hudson's bay company, ett af prins Rupert af Pfalz m. fl. i England bildadt aktiebolag, som 2 maj 1670 af Karl II erhöll uteslutande privilegium att drifva handel (hufvudsakligen med pälsverk) i alla de länder, som omgifva Hudsons vik, samt utöfva hela den lagstiftande, dömande och verkställande makten därstädes. De första nybyggena i landet (som efter bolagets stiftare kallades Ruperts land) anlades vid James bay (sydligaste delen af Hudsons vik) samt vid floderna Churchill och Hayes. I början hade bolaget att kämpa med fransmännen, som konkurrerade med detsamma samt förstörde dess blockhus och fartyg; men det skördade dock en betydlig vinst, som ökades ofantligt, sedan Frankrike i freden i Utrecht (1713) definitivt afstått från alla anspråk på Hudson-bay-länderna. Men sedan Frankrike 1763 afträdt Canada till England, fick bolaget en svår medtäflare i det 1783 i Montreal (Canada) bildade Nordvästkompaniet (Northwest fur company). H:s område hade inga noggrant bestämda gränser, hvarför det snart kom till blodiga konflikter mellan de båda täflande bolagen, i synnerhet 1811—18 (jfr Douglas 19). Dessa förenade sig i mars 1821 samt erhöllo en för 21 år gällande bekräftelse på sitt handelsmonopol i alla af dem besatta länder. 1838 kom H. ensamt i besittning af detta monopol, som förlängdes på ytterligare 21 år; men efter den tidens utgång (1859) förnyades ej privilegiet, utan pälshandeln lämnades öppen för alla, med undantag af handel i bolagets ursprungliga område. Det väldiga området styrdes 1821—60 med kraft af bolagets guvernör, sir George Simpson, hvilken verksamt uppmuntrade geografiska forskningsfärder, men i det längsta sökte hålla invandrande jordbrukskolonister på afstånd. Genom ett fördrag af 1869 afträdde H. till Dominion of Canada sina territoriella rättigheter och öfriga privilegier mot en summa af 300,000 pd st. och full eganderätt till tjugondedelen af jorden i de för odling egnade landområdena. Bolaget fortsätter emellertid alltjämt såsom oprivilegieradt sin handelsverksamhet och intager fortfarande en ledande ställning på pälsvarumarknaden. Skinnen insamlas från bolagets i olika delar af det ofantliga området belägna forts (handelsplatser) till dess äldsta faktori, Fort York, vid Hudsons vik och öfverskeppas därifrån till England. Dess ledande man är sedan flera årtionden tillbaka Donald A. Smith, sedan 1897 lord Strathcona (se Smith, D. A.), hvilken 1838 inträdde i bolagets tjänst och utöfvade en betydelsefull medlande verksamhet under de oroligheter i Red-river-området, som 1869 utbröto med anledning af bolagets öfverlåtelse af sina territoriella rättigheter till kronan (jfr Riel). Mycken vinst har bolaget skördat genom den oerhörda värdestegring dess vid denna uppgörelse bevarade jordområden undergått i samband med den stora invandringen af nybyggare. Flera af dess fort ha i samband därmed utvecklats till lifliga handelsstäder, t. ex. Winnipeg och Calgary. Jfr Willson, "The great company" (1900). V. S—g. Hudson-bay-länderna [ha'dsən be͡i'-], ursprungligen allt rundt omkring Hudsons vik i Nord-Amerika n. och v. om Canada beläget land. Detta område, som 1670 genom ett fribref skänktes till Hudson-bay-kompaniet och efter dettas stiftare kallades Ruperts land, blef för England af synnerlig vikt genom sin rika tillgång på pälsdjur och den däraf framkallade vinstgifvande pälshandeln. Gränserna voro länge obestämda. Genom freden i Utrecht (1713) afstod Frankrike från alla anspråk på detta område, och genom fördraget i Petersburg 25 febr. 1825 bestämdes som nordvästlig gräns mot Ryska Amerika (nu territoriet Alaska i Förenta staterna) den 123:e meridianen fr. Ferro; genom fördraget i Washington 20 okt. 1818 blef den 49:e breddgraden sydlig gräns mot Förenta staterna till Klippbergen i v., och genom Oregonfördraget 15 juni 1846 drogs sydgränsen än längre västerut, till Juan de Fuca-sundet af Stilla oceanen. Området på andra sidan Klippbergen ända till Stilla oceanen, det s. k. Nordvästområdet, lades därigenom till H., så att de slutligen omfattade 7/8 af Brittiska Nord-Amerika, nämligen allt utom de koloniserade provinserna (Settled provinces) i sydöst (Canada, Nova Scotia etc.) och de till omfånget obestämda öarna i Arktiska arkipelagen. 1858 afsöndrades Nordvästområdet under namnet Brittiska Columbia, och 1869 förvärfvade Dominion of Canada hela det återstående området, som kallades Nordvästterritorierna och af hvilket bildats provinserna Manitoba (1870), Alberta (1905) och Saskatchewan (s. å.) samt territorierna Yukon, Mackenzie, Keewatin och Ungawa. (J. F. N.) Hudsons sund, eng. Hudson strait, sund mellan Baffins land och Labrador i Nord-Amerika. Det förenar Hudsons vik med Davis' sund och Atlantiska hafvet samt har en längd af omkr. 800 km. och en bredd af 60—120 km. (J. F. N.) Hudson strait [ha'dsən stre͡i't]. Se Hudsons sund. Hudsons vik, eng. Hudson bay, stort inhaf på Nord-Amerikas norra kust, under 51°—64° n. br. och 79°—95° v. lgd, omgifvet af de kanadiska provinserna Quebec, Ontario och Manitoba, sammanhänger i ö. genom Hudsons sund med Atlantiska oceanen och står genom Fox channel i förbindelse med polarvattnen. Arealen beräknas till 1,222,600 kvkm. (enl. Karstens), längden i n. och s. till 1,400 km. och bredden (under 60° n. br.) till 1,000 km. Det är ett grundt transgressionshaf (se Haf, sp. 984) om 130 m. medeldjup (enl. Karstens). Det största mätta djupet är 228 m. H., har flera stora bukter, i s. Jamesbay, i v. Button- och i n. v. Chesterfieldbay, samt är full af sandbankar, klippor och öar, bland hvilka sistnämnda Southampton, Bell,