Coats och Mansfield i n. äro de största. En mängd floder har sitt utlopp i H., bland hvilka de största äro Churchill, Nelson, Severn, Albany, Moose, Rupert, Noddawai, East Main och Great Whale, hvilka afvattna ett område af 3,6 mill. kvkm. Ehuru belägen helt och hållet utom polcirkeln, är H. i sin helhet isfri endast tre månader af året. Vid vikens stränder har Hudson-bay-kompaniet flera faktorier, af hvilka de mest betydande äro Fort-York under 57° n. br. vid Nelsonflodens utlopp i Port Nelson, Churchill och Moose, hvilka sistnämnda skola förbindas med kanadiska järnvägsnätet. H. upptäcktes 1610 af H. Hudson och uppkallades efter honom. (J. F. N.) Hudstrykning, jur. Se Kroppsstraff. Hudsvulst, med. Se Hudsjukdomar. Hudtänder. 1. Zool. Se Fiskar, sp. 408, Fjäll och Tänder. — 2. Anat. Se Hud. Hudutslag, med. Se Hudsjukdomar. Hudvalk. Se Kallositet. Hudväfnad, bot., har till uppgift att afgränsa växten utåt och att skydda växtdelarna samt reglera afdunstningen. Hudväfnaden består dels af primär hudväfnad eller öfverhud (epidermis) dels af sekundär eller kork. Öfverhuden utgöres nämligen af ett enda cellskikt. Cellerna äro utan luckor eller intercellularer förenade med hvarandra, på långsträckta organ (stammar, monokotyledonblad) äro cellerna utdragna i längsriktningen, rektangulära, på organ utan bestämd tillväxtriktning äro de mera oregelbundna. Öfverhuden är på utsidan öfverdragen med en tunn sammanhängande kutikula, hvarjämte de ofta tämligen tjocka ytterväggarna äro förkorkade. Cellinnehållet utgöres af en vattenrik cellsaft, omgifven af ett tunt protoplasmaskikt. Öfverhuden är ett slags vattenreservoar för den innanför liggande väfnaden. Hos många växter, t. ex. epifyter (se d. o.), är den förstärkt i denna sin funktion på så sätt, att den blifvit flercellig, epidermis har ombildats till en vattenväfnad (hos Peperomia, flera orkidéer). Hos andra växter har ett eller ett par cellskikt närmast öfverhuden omvandlats till en skyddande, öfverhuden förstärkande väfnad, hypoderm (t. ex. barren hos tallen). Öfverhuden afsöndrar ofta vax, som uppenbarar sig som ett blåaktigt, lätt afskrapadt öfverdrag. Ett sådant vaxöfverdrag nedsätter afdunstningen och skyddar mot väta. En liknande roll spelar en harts- eller slemafsöndring, som dock vanligen utgår från hår. I öfverhuden finnas klyföppningarna (se d. o.), i sina funktioner förstärkes den merendels af hår af växlande beskaffenhet. På äldre organ ersattes öfverhuden af kork (se d. o.). H. Hn. Hudömsning, anat. Se Hud. Hue l. Hüe [y], Georges Adolphe, fransk tonsättare, f. 1858, elev af Reber vid Paris-konservatoriet, vann stora Rom-priset 1879 och staden Paris' pris för den symfoniska "legenden" Rübezahl (utf. 1886) samt har sedermera komponerat bl. a. pantomimen Cœur brisé (1890), körverket Résurrection (1892), operorna Le roi de Paris (1901) och Titania (1903), orkestersaker och sånger. E. F—t. Huë l. Huë-fu (äfven kalladt Quang-duk och af infödingarna Thua-tien), hufvudstad i franska skyddsstaten Annam på Östra indiska halfön (16° 35′ n. br.) vid floden Huë eller Truong-tien, 15 km. ofvan dess utlopp i Sydkinesiska hafvet vid staden Thuan-an, H:s hamnstad. Midten af staden upptages af kungliga palatset, Than h'Noi, med många byggnader och trädgårdar och omgifvet af en hög mur. Den egentliga staden ligger mellan denna och den yttre muren och innesluter en mängd pagoder, skolor, magasin, en arsenal, omgifven af små lerhyddor (soldaternas boningar), men också många ruiner och obebyggda områden. Staden genomdrages af många kanaler och håller på att befästas på europeiskt vis af franska officerare. Omkring den ligger en mängd förstäder. Invånarna, 50,353 (1900), äro nästan uteslutande annamiter. Sedan 1874 har Frankrike en öfverresident i H., och enligt fördrag af 1884 har Thuan-an, H:s hamn, med varf, där krigsfartyg byggas, en ständig fransk besättning. (J. F. N.) Huecos (Wacos, Wacoes), en till pani-indianerna hörande stam vid öfre Brazos river. Huë-fu. Se Huë. Huehuetenango [hωehωetena'ngå], Gueguetenango, "de gamles stad", hufvudstad i ett departement med samma namn i republiken Guatemala, vid floden Chiapas. 16,000 inv. (1890). I närheten ligga silfverhaltiga blygrufvor, ruiner af den gamla indianstaden Zakuleu samt klostret Chiantla, förr ett af de rikaste i Nya världen. Huelsen [hy'l-], Christian, tysk klassisk filolog och arkeolog, f. 1858 i Charlottenburg, blef, efter universitetsstudier i Berlin, arkeologiska institutets i Rom stipendiat 1881—82 samt lefde i Italien 1882—85, blef gymnasielärare i Berlin 1885, andre sekreterare vid det tyska arkeologiska institutet i Rom 1885 efter Helbig. Jämte Henzen och Rossi utgaf H. Corpus inscriptionum latinarum VI, del 2—5 (1882—85), 5 bd innehållande de latinska inskrifter, som härstamma från staden Rom. Dessutom må nämnas Varronianæ doctrinæ quænam in Ovidii fastis vestigia extent (1880), Das Septizonium des Septimius Severus (1886), Die Alliaschlacht, eine topographische studie, (jämte P. Lindner; 1890), Das Forum Romanum (1892), Formæ urbis Romæ antiquæ (jämte H. Kiepert; 1896), Die thermen des Caracalla (1898), Wandplan von Rom (1901), Die ausgrabungen auf dem Forum Romanum 1898—1902 (1903), Das Forum Romanum, seine geschichte und seine denkmäler (1904; 2:a uppl. 1905), Topographie der stadt Rom im altertum (1907), La pianta di Roma dell' Anonimo Einsidlense (s. å.) och La Roma antica di Ciriaco d'Ancona (s. å.). K. F. J. Huelva [hωe'l-]. 1. Spansk provins, som omfattar den vid Atlantiska hafvet närmast Portugal belägna västra delen af landskapet Andalusien. 10,138 kvkm. 270,997 inv. (1907), 27 inv. på 1 kvkm. Provinsens förnämsta rikedom äro svafvelkisgrufvorna vid Rio Tinto, Buitron, Zalamea och Tharsis. — 2. Hufvudstad i nämnda provins, på halfön mellan floderna Odiels och Tintos mynningar och järnvägen Sevilla—H. 21,359 inv. (1900). Järnindustri, espartoflätning, fiske och handel. Hamnen kunna fartyg om 7 m. djupgående anlöpa. H. har sin största betydelse som exportort för provinsens stora kopparproduktion (öfver 500,000 t. malm); äfven vin utföres. Platsen besökes mycket som badort och klimatisk kurort. En romersk vattenledning är ännu användbar. Staden kallades af romarna Onuba och tros vara anlagd af fenicierna. S. om H. ligger