Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1247-1248 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hugenotter ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1823, d. 1896, uppfostrades i Rugby skola,
studerade därefter juridik, blef 1848 barrister
och 1882 domare i grefsk. Chester. 1865—74 var
han ledamot af underhuset. Han författade Tom
Brown’s schooldays (1856; "Tom Browns skollif",
1878), en intressant skildring af Rugby skola
under Thomas Arnolds (se d. o.) ledning, den
svagare Tom Brown at Oxford (1861), Scouring of
the white horse (1858), reseminnen från västra
England m. fl. Hans staty restes 1899 i Rugby.


Hughes [hjō’ṡ], David Edward, engelsk-amerikansk
uppfinnare, f. 1831 i London, d. 1900,
professor i musik och naturvetenskap vid
Bardstowns högskola i Kentucky, uppfann 1855
en trycktelegraf (se Telegraf), som efter
hand vunnit insteg i nästan alla Europas länder
samt i den internationella telegrafsamfärdseln
tillkämpat sig erkänd plats bredvid Morses
system. H. uppfann 1878 mikrofonen (se d. o.) och
1879 den s. k. induktionsvågen (för
utrönande af metallernas molekylarbeskaffenhet).

Hughes [hjō’ṡ], Charles Evans, nordamerikansk
politiker, f. 11 april 1862 i Glens Falls,
staten New York, blef praktiserande advokat
1884 och var verksam som sådan i New York till
1906 med undantag af åren 1891—93, då han var
juris professor vid Cornelluniversitetet i
Ithaca. 1893—1900 var H. lärare i juridik
vid Law school i New York. Han tillhör det
republikanska partiet, valdes 1906 till guvernör
i staten New York och omvaldes 1908 för åren
1909—10. H. har gjort sig känd genom oberoende
hållning mot de lokale partihöfdingarna och
ärlig reformvilja i striden mot trustväsendets
maktmissbruk; inom vida kretsar af sitt parti
var han påtänkt till presidentkandidat efter
Roosevelt 1908, men fick träda tillbaka för Taft.
V. S—g.

Hugh Town [hjō’-ta͡un], hufvudort på de
engelska Scilly-öarna, belägen på ön S:t
Mary. Utmärkt hamn. 1,500 inv. (1901).
(J. F. N.)

Hugi [hō-] Franz Joseph, schweizisk
naturforskare, f. 1796, d. 1855, blef 1835
lärare i naturalhistoria i Solothurn,
men afskedades 1837, emedan han öfvergått
till protestantismen. Han stiftade ett
naturhistoriskt museum, som han 1830 skänkte
till staden Solothurn, samt gjorde studier
rörande firnisen och glaciärerna. Sin numera
öfvergifna teori om glaciärerna utvecklade han i
Ueber das wesen der gletscher und winterreise
in das eismeer (1842) och Die gletscher und
die erratischen blöcke (1843). Se monogr. af
Krehbiehl (1902).

Huginn, nord. myt. Se Hugen.

Hugleik. 1. Uppsalakonung, son till konung
Alf, namnes i Ynglingasagan som efterträdare
till Alf och Yngve. H. var okrigisk, rik och
snål, men underhöll i sin hird en mängd lekare,
spelmän och trollkarlar. Han öfverfölls och
dödades af sjökonungarna Hake och Hagbard.

2. (Angls. Hygelac) Göternas mot svearna
stridande konung i dikten Beowulf. H. är
historisk; frankiska historieskrifvare berätta,
att danerna med sin konung Chochilaicus
515 gjorde ett sjötåg till attuariernas
(angls. Hetware) område i frankiska
riket, men besegrades af Theudebert, son
till konung Theuderik. Ännu Saxo nämner
Hugletus, som i sjöslag besegrade de
svenske höfdingarna Hömothus och Högrimus.
1 o. 2. B—e.

Hugli [hō’gli]. 1. Den västligaste och
i kommersiellt hänseende viktigaste af de
mynningsarmar, genom hvilka Ganges faller ut i
Bengaliska viken. — 2. Distrikt i kejsardömet
Indien, Bengalen, sydöstra delen af divisionen
Bardwan, i ö. begränsadt af floden H. 3,167
kvkm. 1,049,282 inv. (1901). — 3. Hufvudstad i
nämnda distrikt, vid högra stranden af floden
H., 37 km. ofvanom Calcutta och vid järnvägen
Calcutta—Allahabad. 29,383 inv. (1901)
tillsammans med den förra staden Chinsura,
som nu är en stadsdel i H. H. anlades 1537 af
portugiserna; däremot grundlade holländare 1656
Chinsura, hvilket på grund af sitt fördelaktiga
läge blef mycket blomstrande. 1795—1814, medan
Holland tillhörde Frankrike, hölls Chinsura
besatt af en brittisk garnison för Hollands
räkning, och 1824 blef det engelsk besittning
i utbyte mot de brittiska besittningarna på
Sumatra. Staden, som är en af de vackraste
och sundaste i Bengalen, har en af regeringen
underhållen, viktig läroanstalt, Hugli college,
flera af skotska missionärer underhållna
skolor, en stor garnison och ett mycket stort
militärhospital. Chandarnagar, Chinsura och
H. ligga i en sammanhängande rad på flodens
högra strand.
(J. F. N.)

Hugo (fr. Hugues), franska furstar.

1. H. den store l. den hvite, hertig af
Francien, d. 16 juni 956 i Dourdan, tillhörde
en mäktig släkt, af hvilken två medlemmar,
farbrodern Eudo och fadern Robert I, hade
varit franska konungar. Efter segern öfver
Karl den enfaldige vid Soissons (923), hvari
H. deltog och där hans fader stupade, synes han
ha kunnat blifva konung, men lade i stället
sitt inflytande i vågskålen till förmån för
sin svåger Rudolf (Raoul), hertig af Burgund,
som inom kort utropades till konung. Under
hans regering sökte H. framför allt utvidga
sina besittningar och sin makt. Sedan han fått
grefsk. Maine, bistod han kraftigt konungen i
kampen mot Karl den enfaldige och grefvarna af
Vermandois samt hjälpte honom att utvidga sina
besittningar i norra Frankrike. Vid hans död
(936) lät H. utropa till konung den 15-årige,
i England uppfostrade Ludvig (IV) d’outre-mer,
en son till Karl den enfaldige, då det syntes
honom bättre att vara konung till gagnet än
blott till namnet. H. fick hertigdömet Burgund,
men måste dela det med Rudolfs broder, Hugo den
svarte, till dennes död (951). Vänskapen med
konungen tog dock snart slut, och H. närmade
sig därför grefve Héribert af Vermandois och
förband sig med Otto I af Tyskland, hvars
syster han äktat. En förbittrad kamp uppstod,
hvarunder Ludvig, understödd af en del vasaller,
visade mycken energi, men slutligen föll i sina
fienders händer. Han återfick dock friheten efter
ett år, men måste förläna H. det viktiga Laon. I
den nya kamp, som uppstod, stod lyckan Ludvig
bi. I förbund med Otto I och Konrad, konung af
Burgund, härjade han H:s besittningar och fick
honom själf bannlyst, men fann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>