1823, d. 1896, uppfostrades i Rugby skola, studerade därefter juridik, blef 1848 barrister och 1882 domare i grefsk. Chester. 1865—74 var han ledamot af underhuset. Han författade Tom Brown's schooldays (1856; "Tom Browns skollif", 1878), en intressant skildring af Rugby skola under Thomas Arnolds (se d. o.) ledning, den svagare Tom Brown at Oxford (1861), Scouring of the white horse (1858), reseminnen från västra England m. fl. Hans staty restes 1899 i Rugby. <img l>

Hughes [hjō'ṡ], David Edward, engelsk-amerikansk uppfinnare, f. 1831 i London, d. 1900, professor i musik och naturvetenskap vid Bardstowns högskola i Kentucky, uppfann 1855 en trycktelegraf (se Telegraf), som efter hand vunnit insteg i nästan alla Europas länder samt i den internationella telegrafsamfärdseln tillkämpat sig erkänd plats bredvid Morses system. H. uppfann 1878 mikrofonen (se d. o.) och 1879 den s. k. induktionsvågen (för utrönande af metallernas molekylarbeskaffenhet). Hughes [hjō'ṡ], Charles Evans, nordamerikansk politiker, f. 11 april 1862 i Glens Falls, staten New York, blef praktiserande advokat 1884 och var verksam som sådan i New York till 1906 med undantag af åren 1891—93, då han var juris professor vid Cornelluniversitetet i Ithaca. 1893—1900 var H. lärare i juridik vid Law school i New York. Han tillhör det republikanska partiet, valdes 1906 till guvernör i staten New York och omvaldes 1908 för åren 1909—10. H. har gjort sig känd genom oberoende hållning mot de lokale partihöfdingarna och ärlig reformvilja i striden mot trustväsendets maktmissbruk; inom vida kretsar af sitt parti var han påtänkt till presidentkandidat efter Roosevelt 1908, men fick träda tillbaka för Taft. V. S—g. Hugh Town [hjō'-ta͡un], hufvudort på de engelska Scilly-öarna, belägen på ön S:t Mary. Utmärkt hamn. 1,500 inv. (1901). (J. F. N.) Hugi [hō-] Franz Joseph, schweizisk naturforskare, f. 1796, d. 1855, blef 1835 lärare i naturalhistoria i Solothurn, men afskedades 1837, emedan han öfvergått till protestantismen. Han stiftade ett naturhistoriskt museum, som han 1830 skänkte till staden Solothurn, samt gjorde studier rörande firnisen och glaciärerna. Sin numera öfvergifna teori om glaciärerna utvecklade han i Ueber das wesen der gletscher und winterreise in das eismeer (1842) och Die gletscher und die erratischen blöcke (1843). Se monogr. af Krehbiehl (1902). Huginn, nord. myt. Se Hugen. Hugleik. 1. Uppsalakonung, son till konung Alf, namnes i Ynglingasagan som efterträdare till Alf och Yngve. H. var okrigisk, rik och snål, men underhöll i sin hird en mängd lekare, spelmän och trollkarlar. Han öfverfölls och dödades af sjökonungarna Hake och Hagbard. 2. (Angls. Hygelac) Göternas mot svearna stridande konung i dikten Beowulf. H. är historisk; frankiska historieskrifvare berätta, att danerna med sin konung Chochilaicus 515 gjorde ett sjötåg till attuariernas (angls. Hetware) område i frankiska riket, men besegrades af Theudebert, son till konung Theuderik. Ännu Saxo nämner Hugletus, som i sjöslag besegrade de svenske höfdingarna Hömothus och Högrimus. 1 o. 2. B—e. Hugli [hō'gli]. 1. Den västligaste och i kommersiellt hänseende viktigaste af de mynningsarmar, genom hvilka Ganges faller ut i Bengaliska viken. — 2. Distrikt i kejsardömet Indien, Bengalen, sydöstra delen af divisionen Bardwan, i ö. begränsadt af floden H. 3,167 kvkm. 1,049,282 inv. (1901). — 3. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid högra stranden af floden H., 37 km. ofvanom Calcutta och vid järnvägen Calcutta—Allahabad. 29,383 inv. (1901) tillsammans med den förra staden Chinsura, som nu är en stadsdel i H. H. anlades 1537 af portugiserna; däremot grundlade holländare 1656 Chinsura, hvilket på grund af sitt fördelaktiga läge blef mycket blomstrande. 1795—1814, medan Holland tillhörde Frankrike, hölls Chinsura besatt af en brittisk garnison för Hollands räkning, och 1824 blef det engelsk besittning i utbyte mot de brittiska besittningarna på Sumatra. Staden, som är en af de vackraste och sundaste i Bengalen, har en af regeringen underhållen, viktig läroanstalt, Hugli college, flera af skotska missionärer underhållna skolor, en stor garnison och ett mycket stort militärhospital. Chandarnagar, Chinsura och H. ligga i en sammanhängande rad på flodens högra strand. (J. F. N.) Hugo (fr. Hugues), franska furstar. 1. H. den store l. den hvite, hertig af Francien, d. 16 juni 956 i Dourdan, tillhörde en mäktig släkt, af hvilken två medlemmar, farbrodern Eudo och fadern Robert I, hade varit franska konungar. Efter segern öfver Karl den enfaldige vid Soissons (923), hvari H. deltog och där hans fader stupade, synes han ha kunnat blifva konung, men lade i stället sitt inflytande i vågskålen till förmån för sin svåger Rudolf (Raoul), hertig af Burgund, som inom kort utropades till konung. Under hans regering sökte H. framför allt utvidga sina besittningar och sin makt. Sedan han fått grefsk. Maine, bistod han kraftigt konungen i kampen mot Karl den enfaldige och grefvarna af Vermandois samt hjälpte honom att utvidga sina besittningar i norra Frankrike. Vid hans död (936) lät H. utropa till konung den 15-årige, i England uppfostrade Ludvig (IV) d'outre-mer, en son till Karl den enfaldige, då det syntes honom bättre att vara konung till gagnet än blott till namnet. H. fick hertigdömet Burgund, men måste dela det med Rudolfs broder, Hugo den svarte, till dennes död (951). Vänskapen med konungen tog dock snart slut, och H. närmade sig därför grefve Héribert af Vermandois och förband sig med Otto I af Tyskland, hvars syster han äktat. En förbittrad kamp uppstod, hvarunder Ludvig, understödd af en del vasaller, visade mycken energi, men slutligen föll i sina fienders händer. Han återfick dock friheten efter ett år, men måste förläna H. det viktiga Laon. I den nya kamp, som uppstod, stod lyckan Ludvig bi. I förbund med Otto I och Konrad, konung af Burgund, härjade han H:s besittningar och fick honom själf bannlyst, men fann