månaders resa i norra Indien 1884—85 handskrifter och inskrifter i stor myckenhet samt var 1886—1903 anställd som officiell epigrafiker ("government epigraphist") för Madras' presidency. 1903 kallades han till Pischels efterträdare som ord. professor i sanskrit i Halle. Af skrifter må nämnas Prolegomena zu Vasantaraja's Çakuna (1879), The Band-hayanad-harmaçastra (1884), South-Indian inscriptions (3 bd, 1890—1903), Reports on sanskrit manuscripts in Southern India n:r 1—3 (1895—1905), Parijatamañjari (1906), Anandahhatta's Tarkasamgraha (1907). H. har utgifvit "Epigraphia Indica", bd III—VIII (1894—1906). K. F. J. Hum, i uttrycket "ha (l. få) hum om något", är samma ord som isl. húm, skymning, fsv. humi, osäker föreställning. Hum. Se Hercegovina, sp. 492. Humacao [umaka'å], stad nära östra kusten af västindiska ön Porto-Rico. 14,725 inv. J. F. N. Humaïtá [um-], förfallen fästning i sydamerikanska republiken Paraguay, vid floden Paraguay, 42 km. från mynningen; anlagd 1855, spelade den en viktig roll i Paraguays krig med Argentina och Brasilien (1865—70) och föll först 5 aug. 1868 efter 13 månaders tappert försvar. 3,283 inv. (1887). (J. F. N.) Humajnabad. Se Bebek. Human (lat. humanus, af homo, människa), "mänsklig", hyfsad, vänlig, blid, tillmötesgående. Motsats: Brutal. — Humanisera, "göra till människa", hyfsa. — Humanitet (lat. humanitas,) egenskapen att vara human; tänke- och handlingssätt, som är buret af förstående och medkänsla med andra människor. Humaniora. Se Humanism. Humanisera. Se Human. Humaniserad lymfa. Vid vaccination (se d. o.) mot smittkoppor användes numera mestadels s. k. animal vaccin (äfven kallad animal lymfa), som erhålles direkt från med kokoppor ympade kalfvar, men man kan äfven använda innehållet i de koppor, som uppstå hos en på ofvannämnda sätt vaccinerad människa; det från en sådan koppa hämtade materialet benämnes human vaccin l. humaniserad lymfa. Ympningen från människa till människa kan med full effektivitet fortgå huru länge som helst utan våda för, att den inympade koppsjukdomen blir elakartad — kokoppor öfvergå aldrig i smittkoppor —, men däremot förefinnes risk, att vaccinet förorenas med andra smittämnen. På grund däraf föredrager man numer i regel det animala vaccinet, för så vidt sådant kan erhållas från en välordnad vaccinberedningsanstalt. G. F—r. Humanism (af lat. humanus, mänsklig, af homo, människa), en under reformationstidehvarfvet framträdande bildningsform, hvilken trädde i öppen fejd mot medeltidens skolastiska klosterlärdom. Humanismen uppställde som sitt mål förvärfvandet af en rent mänsklig bildning, särskildt sådan, som man fann den hos den klassiska forntidens bättre författare. Med lefvande intresse började man framleta och studera dessa. Hvarken latinet eller grekiskan hade under medeltiden fullständigt upphört att vara lefvande språk. De hade fortfarande en vidsträcktare användning än de egentliga folkspråken; ty under hela medeltiden var i de romersk-katolska staterna latinet kyrkans, domstolarnas och de lärdes språk, liksom grekiskan var det inom det östromerska riket. Nu sattes studiet och kommenterandet af de gamle, såsom ensamt ledande till den sanna bildningen, i spetsen för de vetenskaper, som skulle tjäna till människans andliga uppfostran (humaniora,) och naturligt nog kom därför begreppet humanism småningom att blifva liktydigt med insikter i den klassiska filologien, en betydelse, som ordet mångenstädes bibehållit nära nog in på vår egen tid. Denna i det 15:e årh. nyvaknade ifver för odlandet af den klassiska litteraturen, spårad redan hos Abailard och Johan of Salisbury, fortsatt af Petrarca, Boccaccio m. fl. och kulminerande med Reuchlin och Erasmus (jfr Filologiens historia), lade grunden för hela den moderna bildningen, hvilken ända till Basedows och Campes tid (slutet af 18:e årh.) obestridt hämtade sin hufvudnäring från klassiciteten. Humanismen visade emellertid snart, att den saknade sinne för de vidgade vyer, som konstens och vetenskapernas uppblomstring öppnade för mänskligheten; och därför förföll den äfven snart i en ensidig dyrkan af bokstafven, som godt kunde mäta sig med skolastikens inskränkthet och som ofta gjorde den till ett lämpligt föremål för satiriska anfall. — I senare hälften af 1700-talet framträdde, i strid mot denna s. k. klassiska humanism, en sträfvan efter verklig humanism i filosofisk mening. Den har kallats humanitarism och är på det närmaste besläktad med den inom undervisningsväsendet framträdande s. k. filantropismen (se Basedow och Campe). Sedan denna tid har man alltmer kommit till klarhet därom, att kunskapen om den klassiska forntiden ej kan i sig innesluta bildningens mångfaldiga områden, att tvärtom det moderna lifvet och den moderna bildningen med sina långsamt vunna vetenskapliga resultat svällt ut vida öfver den antika världens synkrets. Det är likväl först i den senaste tiden, som man lärt sig inse, att det allt annat åsidosättande studiet af greker och romare i de s. k. lärdomsskolorna var ett farligt missbruk. — Med humanism har man äfven betecknat den kosmopolitiska ande, som allt sedan Herders och Lessings tid genomgår Europas nyare litteratur, hvilken söker i sig sammanfatta allt, som är föremål för mänsklighetens känslor och sträfvanden. — Litt.: Heeren, "Geschichte des studiums der klassischen litteratur seit dem wiederaufleben der wissenschaften" (2 bd, 1797—1802; ny uppl. 1822), Voigt, "Die wiederbelebung des klassischen alterthums" (2:a uppl., 2 bd, 1880), Geiger, "Renaissance und humanismus in Italien und Deutschland" (2:a uppl. 1899), Hartfelder, "Erziehung und unterricht im zeitalter des humanismus" (i Schmids "Geschichte der erziehung", II, 1889), och V. Vedel i "Världskulturen", IV (1908). Jfr äfven Renässans. R. G.* Humanistisk (se Humanism), som har afseende på eller omfattar språk, historia och filosofi, t. ex. humanistiska studier, filosofiska fakultetens humanistiska sektion o. s. v. Jfr Formal-. Humanistiska förbundet, Svenska, har till uppgift att verka för höjandet af den humanistiska bildningen hos vårt folk, förnämligast genom åstadkommande af förbättrad skolundervisning i de humanistiska läroämnena och företrädesvis vid läroverk,