1865, nytt tryck 1876 och ny uppl. 1888), en vid elementarundervisningen allmänt begagnad problemsamling, Proportionslära (1871; 4:e uppl. 1900) samt Matematiska och fysikaliska problemer, utdelade af ecklesiastik-departementet (1867; en ny samling utgafs postumt 1880). Äfven uppsatserna Försök att visa det inre sambandet mellan särskilda satser i såväl andra som femte boken af Euklides' elementer och Om formen för en elementär matematisk uppsats (Stockholms gymnasii årsber. 1860 och 1878) innehålla värdefulla pedagogiska fingervisningar. Ytterligare en stor förtjänst om elementarundervisningen inlade H. såsom medutgifvare af "Tidskrift för matematik och fysik" (I—V, 1868—75), hvars elementära afdelning han redigerade och hvilken både på lärare och lärjungar verkat väsentligen lifvande och väckande. H. skref i densamma flera uppsatser, bl. a. artikelserien Svenska aritmetikens historia. Detta arbete, som afbröts, innan ens 1600-talets aritmetiker hunnit slutbehandlas, vittnar om stor samvetsgrannhet och om intresse för ämnet, men utgör mera en samling väl skrifna referat och recensioner än en historia i egentlig mening. I Minsta qvadratmetoden (1860) lämnade H. en historisk-kritisk redogörelse för de olika sätt, på hvilka minsta kvadratmetoden blifvit framställd, och kompletterade Bienaymés dithörande undersökningar. Ungefär ett årtionde senare kom H. i tillfälle att återupptaga dessa studier, men då i en mera praktisk riktning; han egnade sig nämligen företrädesvis åt försäkrings- och pensioneringsväsendets matematiska teori. Också anlitades han i en mängd dithörande praktiska värf. Så var han aktuarie i bolaget Skandia (sedan 1871), revisor för bolagen Skandia och Svea, ledamot af kommittén för ecklesiastikstatens pensionering (1873), granskare af de svenska sjöförsäkringsbolagens ställning (1874) samt ledamot af direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa (sedan 1874). H. utarbetade äfven Lifräntetabeller, utgifna på föranstaltande af kongl. justitiedepartementets expedition (1876—77), hvilka äro officiellt gällande vid utmätning enligt § 128 af nya utsökningslagen. Under sina sista lefnadsår var H. sysselsatt med den matematiska teorien för sjöförsäkringar (med särskildt afseende på Sveriges sjöfart). Som lärare stod H. synnerligen högt, och många äro de lärjungar, som från honom mottagit outplånliga intryck för lifvet, icke allenast i afseende på den matematiska grundvalen för sitt tänkande, utan lika mycket genom hans ädla och varma, ideella personlighet. (M. L.)

Hultman, Oskar Fredrik, språkforskare, f. 21 dec. 1862 i Ekenäs, Finland, blef 1881 student i Helsingfors och 1887 filos. kandidat, hvarefter han i 4 år studerade nordiska språk i Uppsala. 1894 utgaf han sitt framstående arbete De östsvenska dialekterna (i "Finländska bidrag", utg. af Svenska landsmålsföreningen i Helsingfors), där han redogör för dessas utveckling från samnordisk tid. 1905 blef han filos. licentiat på den språkhistoriska undersökningen Hälsingelagen och upplandslagens ärfdabalk i Cod. Ups. B. 49 och uppfördes 1906 på förslag till e. o. professuren i svenska språket och litteraturen vid Helsingfors' universitet. Han utnämndes 1907 till docent i nordiska språk och föreslogs 1909 till personell e. o. professur. 1895 utgaf han en medeltida handskrift, "Jöns Buddes bok" (Sv. litt. sällsk:s skrifter XXXI). T. C. Hultmann, Fritz Vilhelm, dansk skådespelare, f. 1820, d. 1894, var först målare och studerade vid konstakademien, men debuterade 1843 på kungliga teatern och intog strax publiken genom sitt älskvärda väsen. H. spelade i synnerhet glada älskarroller i lustspel och vådeviller samt var under en lång följd af år (från 1855) en af teaterns mest använda och mest omtyckta konstnärer. Han utförde de senare åren viktiga roller af mera allvarlig karaktär. 1877 afgick han från scenen. E. Ebg. Hultsfred, järnvägs-, post- och telegrafstation i Hvena socken, Kalmar län, vid de där hvarandra mötande järnvägarna från Västervik (70 km.), Oskarshamn (66 km.), Nässjö (83 km.) samt Vimmerby och Linköping (Östra centralbanan, 121,4 km.). Samhället räknade vid 1900 års slut 668 pers. — Nordöst därom ligger Hultsfreds slätt, exercisplats för k. Kalmar regemente. Bland byggnaderna märkas: officerspaviljongen (se fig.), en stilfull byggnad, uppförd i början af 1800-talet, med en synnerligen stor samlingssal och en ganska rikhaltig porträttsamling, samt chefspaviljongen med två flyglar i gammal herrgårdsstil, före 1797 på Mariannelund, som 1782—96 var regementets mötesplats. En minnessten kommer att resas vid H., då regementet om några år förlägges i garnison i Eksjö.

Officerspaviljongen å Hultsfred.

Hultsfred—Jenny järnväg. Se Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägar. Hultsfreds slätt. Se Hultsfred. Hultsjö, socken i Jönköpings län, Västra härad. 10,667 har. 1,609 inv. (1908). H. bildar med Skepperstad och Hjärtlanda ett konsist. pastorat i Växjö stift, Västra härads kontrakt. Hultzsch [ho'l-], Eugen, tysk sanskritist, f. 1857 i Dresden, var privatdocent i Wien 1882—86, fick sedan anställning i Indien och samlade på en sex