utgräfningarna i Priene och utnämndes 1894 till geheime regeringsråd. H. eger genom sina pergamenska gräfningar samma betydelse för vår kännedom om den hellenistiska perioden som Schliemann för urtiden. (T. J. A.) Human vaccin. Se Humaniserad lymfa. Humb., vid växtnamn förkortning för F. W. H. Alexander v. Humboldt. Humber [ha'mbə], Trents och Ouses gemensamma æstuarium på Englands östra kust, omkr. 60 km. långt, mellan grefskapen York och Lincoln. Genom kanaler står H. i förbindelse med landets största floder. På dess norra strand ligger den viktiga handelsstaden Hull. (J. F. N.) Humbert [ȫbǟr], Gustave Amédée, fransk rättslärd och politiker, f. 1822, d. 1894, vardt biträdande lärare i romersk rätt 1859 i Paris, professor 1864 i Toulouse, medlem af franska nationalförsamlingen 1871 och senator på lifstid 1875, justitieminister i kabinettet Freycinet (1882) och president i la cour des comptes 1890. Utom fackliga afhandlingar i tidskrifter författade H. Essai sur les finances et la comptabilité publique chez les romains (2 bd, 1887) och Organisation de l'empire romain (1892). Rld. Humbert [ȫbǟr], Ferdinand, fransk målare, f. 1842 i Paris, började med att framställa antika och bibliska ämnen, t. ex. Madonna med Jesusbarnet (1874, Luxembourg) och har utfört väggmålningar (Pro patria i Panthéon 1886), men är allra bäst i sina porträtt (ett ståtligt damporträtt 1896, Luxembourg), Öfverste Marchand (1900, staden Paris' samling), målarens själfporträtt (i Uffizigalleriet, Florens, 1905). H. är medlem af Institutet. G—g N. Humbert, konung af Italien. Se Umberto. Humbert-affären [ȫbǟr-], en ekonomisk-politisk svindelaffär i Frankrike, som 1902—03 väckte mycket uppseende. Thérèse Daurignac, gift med f. d. justitieministern Gustave Humberts son, f. d. deputeraden Frédéric Humbert, utgaf sig för att vara arftagerska till en amerikansk mångmillionär Crawford och lyckades med stöd af detta påstående upplåna stora penningsummor, särskildt sedan hon satt i gång en invecklad process med två uppdiktade brorsöner till testator och lyckats sprida tron på, att i ett med sekvester belagdt kassaskåp förvarades största delen af den omtvistade förmögenheten. Med de lånade medlen höllo hon och hennes släktingar ett lysande hus och kunde därigenom knyta värdefulla förbindelser inom Paris' politiska och ekonomiska värld samt på så sätt under en lång tid hålla svindeln i gång och sina tallösa fordringsegare på afstånd. Dessa genomdrefvo dock till sist, i maj 1902, en inventering af det ryktbara kassaskåpet, som då befanns tomt, och samtidigt försvunno fru Humbert och hennes släktingar. De häktades emellertid i Madrid (dec. 1902). Under den följande rättegången sökte fru Humbert energiskt göra troligt, att millionerna och de mystiska herrarna Crawford existerade. Några bevis kunde hon emellertid ej förete, och i aug. 1903 dömdes hon, hennes make och två bröder, Romain och Émile Daurignac, till flerårigt fängelsestraff. V. S—g Humbla, Philibert, rättslärd, f. 14 sept. 1814 i Karlskrona, d. 15 jan. 1891 i Lund, blef 1843 docent, 1845 adjunkt och 1866 professor, allt inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund, där H. företrädde flera olika discipliner, under de sista årtiondena af sitt lif civilrätt, och författade åtskilliga afhandlingar, däribland Om obestämda strafflagar (1850), Inledning till läran om stöld och snatteri (1862) och Om vilkoren för eganderättens öfvergång vid köp af fast gods (1865). Vid jubelfesten 1868 blef H. juris hedersdoktor. C. G. Bj. <img l>

Humble, Gustaf Adolf, homilet, f. 20 febr. 1674 i Jönköping, d. 29 nov. 1741 i Växjö, erhöll filosofiska graden i Dorpt 1694 och studerade sedan, med ett understöd af Karl XI, vid flera utländska universitet, hvarunder han gjorde bekantskap med åtskilliga af den tidens utmärktare teologer, såsom Spener och dennes motståndare Fecht m. fl. Efter hemkomsten utnämndes han 1700 till kyrkoherde i Eskilstuna, Klosters och Fors' församlingar, blef 1709 hofpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora, teol. doktor 1719, utnämndes s. å. till amiralitetssuperintendent i Karlskrona och vardt 1730 biskop i Växjö. H. ansågs för en af sin tids yppersta predikanter. Efter hans död utkom Förklaring öfver de årliga sön- och högtidsdags-evangelier (1745). H. gjorde sig känd som en af ortodoxiens allra ifrigaste förkämpar mot pietismen, särskildt genom sin bok Novator ἄταχτος eller om några nygirigas oordentliga privata conventicler (1728). (E. M. R.) Humble, Julius Lorens, skolman, f. 16 juli 1835 i Karlskrona, student i Lund 1852 och filos. doktor därstädes 1862. I senare delen af dansk-tyska kriget 1864 deltog H. som frivillig. 1866 utnämndes han till lektor i främmande lefvande språk vid Högre lärarinneseminariet, hvars rektor han var 1879—1889. Han erhöll afsked från lektoratet 1903. H. har, utom en akademisk afhandling och några öfversättningar, utgifvit följande skrifter Vår tids ungdomsläsning, hennes inflytande och riktiga ledning (1871), Om k. Seminarium för bildande af lärarinnor, förslag till ändring i läroverkets organisation (1874) samt Rättstafningsreformen och Svenska akademien, tre uppsatser (1876). (P. E. L—m.) <img l>

Humboldt [ho'm-]. 1. Friedrich Wilhelm Christian Karl Ferdinand, friherre von H., tysk statsman, filolog, f. 22 juni 1767 i Potsdam, d. 8 apr. 1835 på sitt slott Tegel vid Berlin, studerade 1787—90 i Frankfurt a. O. och Göttingen juridik och statskunskap, fornkunskap och filosofi samt tjänstgjorde 1790—91 i kammarrätten i Berlin, men drog sig därefter, med titel af legationsråd, tillbaka ur statstjänsten. Under tio år njöt han