och 'maskinmässiga' i naturvetenskapen, förståendet af den underbart enhetliga planen i de organiska konstruktionerna och modifikationerna för uppnående af olika mål." En lycklig omständighet gjorde, att han strax efter afslutningen af sina examensstudier kunde såsom läkare på örlogsfartyget "Rattlesnake" få deltaga i en expedition till farvattnen vid Australiens kuster (1846—50). Bland de vetenskapliga frukterna af denna färd må nämnas hans grundläggande arbete On the anatomy and affinities of Medusæ (1849). 1854—85 var han lärare i paleontologi och naturalhistoria vid Royal college of mines i London, blef 1854 äfven professor i fysiologi vid Royal institution och tjänstgjorde 1855—62 som examinator i fysiologi vid Londons universitet. 1863—69 föreläste H. i jämförande anatomi och fysiologi vid College of surgeons samt var föreståndare för dess anatomiska museum, 1870—72 var han medlem af direktionen för Londons undervisningsverk och 1874—77 lord rektor för Aberdeens universitet. Sedan 1892 var H. medlem af privy council. H:s verksamhet och inflytande sträcka sig öfver biologiens mest skilda grenar. Kan han anses som en af grundläggarna af den moderna embryologien genom sitt bevis, att ryggradens groddblad motsvara de två hinnorna, som bilda kavitetsdjurens kroppsvägg, så äro hans arbeten på skilda områden af djurens, särskildt ryggradsdjurens, jämförande anatomi och paleontologi mönster för den nyare riktningen inom biologien, sådan denna inaugurerats af descendensteoriens genombrott. Få af nyare tiders biologer ha i samma grad som H. förstått att genom målmedveten behandling af stoffet och klar, öfverskådlig, logisk framställning gifva en föreställning om biologiens kulturella betydelse. Sin uppgift som naturforskare såg H. i främsta rummet ej i att öka det empiriska materialet, utan i begripandet af detsamma. Sålunda har — för att här åtminstone nämna ett exempel — ett af de viktigaste problemen på sagda område, som sedan äldre tider varit föremål för den vetenskapliga anatomiens ifrigaste undersökningar, nämligen hufvudets uppkomst och utbildning hos ryggradsdjuren, genom H:s och Gegenbaurs (se d. o.) arbeten ställts i en fullständigt ny belysning (Lectures on the vertebrate skull, 1869). Bland hans arbeten af mera omfattande och allmänt innehåll må framhållas On the oceanic Hydrozoa (1859), Lectures on the elements of comparative anatomy (1864), A manual of the anatomy of vertebrated animals (1871, "Handbok i ryggradsdjurens anatomi", öfv. af Sundström, 1875), A manual of the anatomy of invertebrated animals (1877). Af mera populär art är hans Lessons in elementary physiology (1866; 2:a uppl. 1885; "Menniskokroppens byggnad och förrättningar", 1871; 3:e uppl. 1898) samt hans mycket uppseendeväckande Evidence as to man's place in nature (1863), däri han påvisar de människolika apornas nära genetiska förhållande till människan. För den rationella biologiska undervisningen äro epokgörande hans Practical instruction in elementary biology (tills. med Martin, 1875) och The crayfish (1880; 4:e uppl. 1881). — I undervisningsfrågor uppträdde H. vid många tillfällen som de frisinnade reformernas förespråkare. H:s stora förmåga af populär framställningskonst framgår af hans synnerligen läsvärda Lay sermons (1870), Critiques and addresses (1873) och American addresses (1877). En framskjuten plats i vetenskapernas historia kommer H. alltid att intaga på grund af den andel han har i descendensteoriens genombrott efter offentliggörandet af Darwins arbete om arternas uppkomst (1859; se Descendensteori). Han ställde sig främst i bräschen för den nya läran, som han i tal och skrift med stor slagfärdighet och aldrig svikande hänförelse försvarade mot tallösa anfall. Genom synnerligen väl affattade populära framställningar af den genom Darwin reformerade descendensteoriens rätta innebörd bidrog H. mäktigt till densammas framgångar äfven utanför de biologiska fackkretsarna. En samling af H:s Essays utkom 1893—94 i 9 bd; Scientific memoirs of T. H. H. 1898—1902 i 4 bd (suppl. 1903). — Biogr.: Leonard Huxley, "Life and letters of T. H. H." (1900; ny uppl. i 3 bd, 1903). En bildstod af H. aftäcktes 1900 i London, en annan 1902 i Ealing. L—e. Huy [yi'], fla. Hoey, stad i belgiska prov. Liège, vid Meuse, som där upptager Hoyoux och Méhaigne. 14,124 inv. (1903). Ateneum och andra skolor. Starkt citadell och en vacker gotisk kyrka. Liflig industri. I en af förstäderna låg det af Peter af Amiens grundade klostret Neumoustier, hvars prior han var till sin död och där han äfven begrofs. H. hade sedan 11:e århundradet en betydlig metall- och väfnadsindustri samt spelade en viktig roll i furstendömet Lièges historia mot slutet af medeltiden. Det eröfrades flera gånger af fransmännen på 1500- och 1600-talen, af engelsmännen 1703 och 1705. Fästningsverken slopades 1715, men återställdes 1822 och förstärktes 1892. (J. F. N.) Huydecoper [höjde-], Balthazar, holländsk filolog och skald, f. 1695 i Amsterdam, d. 1778, var amtman på ön Texel och sedermera domare i Amsterdam. Hans förnämsta filologiska arbeten äro hans anmärkningar till Vondels öfversättning af Ovidius' metamorfoser (1730; ny uppl. i 4 bd 1782—91) och hans upplaga af Melis Stokes rimkrönika med förklaringar (1772), den första kritiska upplagan af en fornnederländsk författare. H. utgaf äfven en metrisk öfversättning af Horatius' satirer (1737) och några skådespel. H:s Gedichte utkommo 1788. <img l>

Huygens [hö'jchens]. 1. Constantijn H., holländsk skald, f. 1596 i Haag, d. där 1687, tjänade huset Oranien ända till sin ålderdom såsom sekreterare, rådsherre och räknemästare; med holländska ambassader fick han göra resor till såväl England som Italien. H. skref lyriska dikter på flera tungomål, de latinska samlades i Momenta desultoria (1644; 2:a uppl. 1655), de holländska i Korenbloemen (1658; ny tillökt uppl. 1672). Utom bibliskt moraliska dikter (Heilighe daghen, 1645) och naturbeskrifvande poem författade H. ett stort antal epigram ("Sneldichten"). Hans smak är osäker, marinism och ephuism ha påverkat hans stil. Batava Tempe dat is 't Voorhout van 's-Gravenhage (1622, många uppl.), en humoristisk topografisk skildring af