framställts af flera tyska skalder. En dubbelstaty af honom och Franz von Sickingen af K. Cauer restes 1889 på Ebernburg. — H:s samlade skrifter äro utgifna af Böcking (5 bd och 2 suppl.-bd, 1859—70). Jämte äldre biografier af Burckhard (3 bd, 1717—23), Schubart (anonym, 1791), Wagenseil (1823), och Bürck (1846) märkes särskildt Strauss, "Ulrich von H." (2 bd, 1857, 6:e uppl. 1895). Jfr äfven Szamatólski, "Ulrichs von H. deutsche schriften" (1891). En uppsats om H. finnes i O. Levertins "Essayer" (II, 1907). V. K—r.* <img l>

Hutter [ho'tter], Leonhard, tysk teolog, f. 1563, d. 1616 i Wittenberg, professor därstädes sedan 1596, var en oförfärad förkämpe gentemot katolicism, kalvinism och alla förmedlande riktningar för den lutherska rättrogenheten, sådan denna förelåg i konkordieformeln, hvilken bekännelseskrift han rent af betraktade som inspirerad. Af hans latinska namnform, Leonardus Hutterus, bildade en beundrare anagrammet Redonatus Lutherus ("den återskänkte Luther"). H. utgaf bl. a. Compendium locorum theologicorum ex Scriptura sacra et libro concordiæ collectum (1610), en på offentligt uppdrag författad, ofta ånyo (senast 1837) upplagd, öfversatt (bl. a. till svenska 1618) och kommenterad handbok för religionsundervisningen vid de sachsiska skolorna. — På grund af H:s rykte som den ortodoxaste bland de ortodoxe gaf K. A. Hase sin 1829 utgifna framställning af den gammallutherska dogmatiken namnet "Hutterus redivivus". P. F. (E. Bg.) Hutton [ha'tn], James, skotsk geolog, en af sin vetenskaps grundläggare, f. 1726 i Edinburgh, d. där 1797, egnade sig i början åt medicinen, blef med. doktor i Leiden 1749, bosatte sig 1768 i Edinburgh och slog sig sedan på mineralogiska och geologiska forskningar. H. företog forskningsresor inom olika delar af landet, kombinerade med klarsynthet sina därvid gjorda iakttagelser och utgaf 1785 det för sin tid märkliga arbetet Theory of the earth, or an investigation of the laws observable in the composition, dissolution and restoration of land upon the globe (ny uppl., 2 bd, 1795), uti hvilket framställdes ännu i dag i många fall gällande åsikter rörande jordskorpans och bergarternas bildande och omgestaltningar m. m. E. E. Hutton [ha'tn]; Charles, engelsk matematiker, f. 1737, d. 1823, var 1773—1807 professor i matematik vid krigshögskolan i Woolwich och tjänstgjorde någon tid som sekreterare för Royal society i London. H. inlade stora förtjänster om utbildandet af artilleri- och fortifikationsväsendet i England. Bland hans många matematiska skrifter äro några ännu i dag förtjänta af uppmärksamhet, i synnerhet Mathematical tables (1785; ny uppl. 1831), A mathematical and philosophical dictionary (1795—96; ny uppl. 1815) och Tracts on mathematical and philosophical subjects (1812). Hutton [ha'tn], Richard Holt, engelsk teolog och litteratör, f. 1826, d. 1897, tänkte först bli unitarisk predikant och utgaf 1851—53 den unitariska tidskr. "The inquirer", men egnade sig sedan för en tid åt världsligt författarskap som utgifvare jämte sin vän W. Bagehot af tidskr. "National review" (1855—64) och medutgifvare af "The economist" (1858—60). 1861 blef H. delegare i och biträdande utgifvare (jämte M. Townsend) af den inom tongifvande kretsar mycket spridda veckotidskriften "Spectator", och där utöfvade han genom sina litterära och religiösa uppsatser till sin död ett vidsträckt inflytande. I politiska frågor stödde tidskriften till 1886 det liberala partiet, men H. bröt sedan med Gladstone till följd af dennes home-rule-politik. Bland hans skrifter märkas Essays theological and literary (2 bd 1871; 3:e uppl. 1888), biografier öfver Walter Scott (1878) och kardinal Newman (1891) samt Aspects of religious and scientific thought (1899). V. S—g. Huttonia, paleobot. Se Calamites. sp. 974. Huvamohel. Se Ceram. Huwen (namnets skrifning växlar betydligt), Henrik van, byggmästare, härstammande från Nederländerna, skall ha begett sig till Sverige från Antwerpen med anledning af religionsförföljelserna i hans fädernesland. Han omtalas först som murmästare 1573, då han i "Gråmunke klöster" (Riddarholmskyrkan) jämte en annan uppsatte Magnus Ladulås' grafmonument. 1597 fick H. befallning att med några af sina landsmän bege sig till Vadstena, förmodligen för slottsbyggnaden, men tycks ej ha dröjt länge där. Från 1582, då omgestaltningen af Riddarholmskyrkan tog sin början, var han biträde åt Willem Boy, konung Johans öfverbyggmästare, i denna byggnadsangelägenhet. Strax därefter blef H. jämväl ledare af S:t Klara kyrkas byggnad, som företogs i början af 1580-talet och blef färdig mot slutet af samma årtionde. Detta verk kvarstår ännu i tämligen oförändradt skick, hvad angår själfva planen och det hufvudsakliga af anläggningen. 1603 blef han utnämnd till "byggmästare på alla slott och hus öfver allt Upland", och i denna egenskap var han några år verksam mest vid Uppsala slott. Han omtalas sista gången 1610; förmodligen afled han ej långt därefter. —rn.* <img l>

Huxley [ha'ksli], Thomas Henry, engelsk biolog, f. 4 maj 1825 i Ealing, d. 29 juni 1895 i Eastbourne, önskade under sina uppväxtår att bli maskiningenjör, men på en släktings inrådan studerade han medicin vid den medicinska skolan vid Charing Cross hospital. För praktisk medicin intresserade sig H. emellertid föga. "Den enda sida af mitt yrkesstudium", säger han i sin själfbiografi, "som ingaf mig ett sant och djupt intresse, var fysiologien, som ju är den lefvande mekanismens maskinlära. Åt samlarverksamhet har jag aldrig hängifvit mig, och specialarbete har jag alltid känt som en börda. Hvad som fängslade mig var det arkitektoniska