Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hägg,en Gottlandssläkt - Hägg 1. Axel Herman H. - Hägg 2. Jakob H. - Hägg 3. Jakob Adolf H. - Hägg 4. Gustaf Vilhelm H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Axel Herman H., sonsons sonson till den
ofvannämnde stamfadern Axel H., konstnär, f.
10 nov. 1835 å Katthammarsvik på Gottland. Under
sin skoltid erhöll han undervisning i teckning
af P. A. Säve, och under ferierna roade han
sig med förfärdigandet af fartygsmodeller.
På grund af dessa anlag sändes
han 1850 af Visby handelsförening
till skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona.
Efter slutad kurs innehade han 1856-59 plats
på ett större varf i Port Glasgow vid Clyde.
H:s böjelse för byggnadskonsten drog honom
till London, och han kom där i tillfälle att
hos flera af de förnämste arkitekterna studera
densamma, hufvudsakligen i dess gotiska former.
Han idkade med framgång akvarellmålning, och
tack vare sina grundliga insikter i geometrisk
ritning lyckades han nå en ganska hög
ståndpunkt som perspektivtecknare.
H. utbildade sig ytterligare genom resor uti
Italien, Frankrike, Tyskland och Belgien samt
lämnade teckningar till tidskr. "The architect"
m. fl. Han förblef bosatt i London och gjorde
sig småningom ett namn som etsare genom sina
måleriska, ofta praktfulla arkitekturmotiv
från gotiska katedraler och medeltidsstäder.
Bland hans många raderade blad märkas den
stämningsfulla stadsbilden Vesperklockan
(1879), S. Pierre i Caen (s. å.), fyra motiv från
Katedralen i Chartres (1880-82), En framtidsbild
(Uppsala domkyrka, sådan H. tänkte sig den
ombyggd, 1881), Mont S. Michel (1882), Darwins
arbetsrum (s. å.), Uppsala domkyrkas
koromgång (1884), katedralerna i Sevilla (s. å.),
Toledo (1889), Reims (1892), Motiv från Visby
(1887), Återkomst från marknaden (motiv från
Pamplona i Spanien, s. å.), Från fiskargången i
Stockholm (1888), S. Marco i Venezia (1897),
Notre-Dame (1900), katedralen i Barcelona
(1907). Som arkitekt har han ombyggt Floda
kyrka i Södermanland (han skänkte dit en mängd
skulpturer och målningar) och restaurerat Visby
domkyrka. I Nationalmuseum är han representerad
af ett 80-tal etsningar - däribland flertalet
af hans mest betydande blad - och af
litografier. H. är numera bosatt i Haslemere
i Surrey, i utlandet skrifver han sitt namn
Haig. Han är led. af Akad. för de fria
konsterna (1882). - Jfr E. A. Armstrong,
"A. H. Haig and his work" (1905).
2. Jakob H., den föregåendes broder,
sjöofficer, marinmålare, f. 21 juli 1839
i Östergarns socken på Gottland, blef 1863
sekundlöjtnant vid flottan, där han avancerade
till kommendör 1895 och konteramiral 1899.
Han tog 1904 afsked från aktiva tjänsten.
Under sin tjänstetid var H. anställd bl. a. vid
Sjökarteverket 1874-78 och 1879-84, lärare
vid Sjökrigsskolan 1878-90, chef för samma
skola 1890-95, varfschef i Stockholm 1896-99,
i Karlskrona 1899-1900 samt befälhafvande
amiral i Karlskrona 1900-04. H. nedlade
synnerlig förtjänst vid tillgodogörandet
af våra skärgårdar för försvarsändamål
samt utförde en stor mängd "förtoningar’’
i kopparetsning såväl till "Svenska lotsen"
som för militära syften. Han kan med säkerhet
anses vara vår tids förnämsta auktoritet inom
det nautisk-arkeologiska området samt har
restaurerat ett stort antal äldre fartygsmodeller
af högt värde och utarbetat förslag till
krigsmuseum på Kastellholmen. På grund af den
noggrannhet och verklighetstrohet, som utmärka
H:s många etsningar
och marinmålningar (i olja och akvarell),
ha dessa ett synnerligen högt värde för
framtiden. H:s illustrationer till sjömilitära
arbeten m. fl. ha äfven med rätta blifvit
högt skattade. H. har ifrigt medverkat
för återinförandet af vår gamla flagga och
inlagt stor omsorg om dess hållande i helgd
(broschyren Vår flagga). H. var ordf. i Svenska
segelsällskapet 1905-08 och har för detta
sällskap utarbetat en signalbok.
3. Jakob Adolf H., kusin till de föregående,
tonsättare, pianist, f. 27 juni 1850
i Östergarns socken på Gottland,
fick efter kurs vid konservatoriet
i Stockholm Jenny Linds stipendium för åren
1870-74 samt studerade vidare för N. V. Gade
och F. Kiel. H. medverkade som pianist vid
F. Books kammarmusiksoaréer i Stockholm och
väckte rika förhoppningar genom flera
kompositioner, bl. a. Sonat för violoncell
och piano, några pianosonater, 20 af honom
samlade och harmoniserade Gotlandspolskor, några
uvertyrer, kammarmusik, kantater och sånger.
En svår sjukdom bröt för nära två årtionden
hans bana, men med återvunnen arbetsförmåga
har han från 1896 ånyo uppträdt som tonsättare
med en mängd (hufvudsakligen på tyskt och
danskt förlag utgifna) pianokompositioner,
åt hvilka hans blida temperament, lätt
svärmiska fantasi, flytande melodik,
rena, klara harmonibehandling och sinne för
pianistisk klangverkan i allmänhet förläna
ett intimt tycke. Bland dessa häften märkas
flera sviter (Suite sentimentale o. a.),
ballader, Impromptus, Neun karakterstücke,
Blumenlieder, 21 Bjuråkerspolskor, 24
praeludier o. s. v., förutom några stycken för
violin och piano. H:s Nordisk symfoni har
spelats af Konsertföreningen och finnes
arr. för piano (fyrhändigt). Jfr dansken
Hetsch, "J. A. H., ein schwedischer komponist,
und sein verhältniss zu N. W. Gade" (1903).
4. Gustaf Vilhelm H., den förres frände,
orgelspelare, tonsättare, f. 28 nov. 1867 i
Visby, tog organistexamen samt kyrkosångar-
och musiklärarexamen vid konservatoriet
i Stockholm, där Dente var hans lärare
i komposition. H. blef 1893 ord. organist i
Klara församling och har från denna tid nästan
årligen anordnat orgelkonserter för utförande af
större verk med symfonisk besättning. Han står i
främsta ledet bland svenska orgelvirtuoser och
representerar i sitt spel närmast den franska
skolan. H. blef 1904 lärare i harmoni och 1908
i orgel vid konservatoriet samt 1906 led.
af Mus. akad. Han innehade 1897-1900 ett af
statens tonsättarstipendier. H:s kompositioner
röja fantasi och kännetecknas af en särdeles
klangrik och saftig harmonik. För orgel
har han komponerat bl. a. Quatres morceaux,
5 orgelkompositionen och Preludier
byggda på koralmotiv, för orgelharmonium flera
häften, för piano en stor Sonat i D moll,
Fantasistycken, Stämningar, Sommartankar,
Sorgmarsch öfver Viktor Rydberg m. m., inom
kammarmusiken en pianotrio i G moll, som med
framgång spelats i olika länder, en stråkkvartett
och en stråksextett (outgifna), för violin två
romanser och Liebeslied, för orkester en symfoni
i D dur (outgifven), hvarjämte han med känslig
hand harmoniserat en mängd finska och svenska
folkvisor (de senare äfven utg. hos G. Schirmer
i New York). H. har på anmodan lämnat bidrag
till flera tyska sammelverk för orgel.
1. G-g N. 2. H. W-l. 3-4. E. F-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
