Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häggbark - Häggbladh, Abraham - Häggbär - Häggdånger - Häggeby - Häggenås - Häggesled - Hägglund, Johan Henrik - Häggsjöliden - Häggström, Frans Vilhelm - Hägghum - Häggån - Häglinge - Hägnad - Hägnadsskyldighet - Hägrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häggbark, farm. Se Hägg, bot.
Häggbladh, Abraham, topograf, f. l jan. 1789
i Vasa, d. 20 mars 1848 i Stockholm, blef
1807 student i Åbo, öfverflyttade 1812 till
Sverige och vardt 1813 underlöjtnant vid
fältmätningsbri-gaden af Ingenjörkåren, i
hvilken egenskap han 1813-14 tjänstgjorde vid
den emot Norge uppställda armékåren. 1845 blef
H. öfverstlöjtnant vid Topografiska kåren. För
svenska jordens bestämmande till läge och höjd
har troligen ingen verkat mera nitiskt än
H. Särskildt må nämnas, att basmätningarna
på Vänern och Vättern äro gjorda af honom
och K. G. Spens och att han inom nästan alla
Sveriges landskap gjorde de noggrannaste
astronomiska ortbestämningar. H. var led. af
Krigsvet. akad. och Vet. akad.
Häggbär. Se Hägg, bot.
Häggdånger, socken i Västernorrlands län,
Ångermanlands södra domsagas tingslag. 10,219
har. 1,130 inv. (1908). H. utgör ett
prebendepastorat (till Härnösands domkapitel)
i Härnösands stift, Ångermanlands södra kontrakt.
Häggeby, socken i Uppsala län, Håbo
härad. 2,124 har. 463 inv. (1908). H. utgör ett
konsist. pastorat i Uppsala stift, Håbo kontrakt.
Häggenås, socken i Jämtlands län, Lits
tingslag. 48,176 har. 2,090 inv. (1908). Annex
till Lit, Härnösands stift, Jämtlands norra
kontrakt.
Häggesled, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. 1,195 har. 366 inv. (1908). Annex till
Järpås (Hjärpås), Skara stift, Barne kontrakt.
Hägglund, Johan Henrik, präst, f. 18 jan. 1833
i Lund, d. 20 sept. 1902, blef student i Lund
1852 och prästvigdes 1859, utnämndes till
kyrkoherde i Malmö Caroli 1875 och i Västra
Karup 1886. H. blef 1893 teol. doktor och var
1888 uppförd i andra rummet å biskopsförslaget
i Göteborg. Han var en gärna hörd predikant
och en hjärtevinnande personlighet. Han
anslöt sig till den s. k. schartauanska
riktningen och fick under sina senare
år en viss patriarkalisk ledarställning
bland sina meningsfränder. H. utgaf
Högmässopredikningar (1893).
E. M. R.
Häggsjöliden, kronopark i Arvidsjaurs socken
och tingslag, öfre Byske revir, Norrbottens
län, afsatt jämlikt k. br. 20 dec, 1899
af öfverloppsmarker i Arvidsjaurs socken
samt jämlikt Domänstyrelsens förordnande
29 april 1902 och Kammarkollegii beslut
10 juli s. å. benämnd H. Areal 7,936 har.
G. Sch.
Häggström, Frans Vilhelm, universitetslärare,
f. 15 dec. 1827 i Piteå, d. 21 maj 1896 i
Uppsala, blef student i Uppsala 1847, filos.
doktor 1854, docent därstädes i latinska
språket 1858 och adjunkt i samma ämne 1862 samt
var 1875-93 professor i latinska språket och
litteraturen. H. företog 1863-64 en vetenskaplig
resa till Tyskland, Frankrike och Italien. Han
var sedan 1870 censor vid mogenhetsexamina. Bland
H:s arbeten må nämnas De actis romanorum diurnis
(1854), De aliquot translationum ciceronianarum
generibus (1861) och Excerpta liviana (1874)
samt en mycket använd upplaga (med förklaringar)
af "Caesaris de bello gallico commentariorum
libri I-VII" (1858, 4:e uppl. 1878). -
H:s tolkningar af de latinske författarna
utmärkte sig för en synnerlig elegans.
(H. Sgn.)
Häggum, socken i Skaraborgs län, Valle härad.
2,071 har. 481 inv. (1908). H. utgör ett
konsist. pastorat i Skara stift, Billings
kontrakt.
Häggån, biflod till Viskan (se d. o.).
Häglinge, socken i Kristianstads län, Västra
Göinge härad. 5,154 har. 1,013 inv. (1908). Annex
till Södra Rörum, Lunds stift, Frosta kontrakt.
Hägnad, jur. Genom hägnad hindras djur att från
ett område inkomma å ett annat. Lagstiftningen
om hägnadsskyldighet har att skipa rättvisa
emellan grannar, egare af hemdjur - djur,
som hållas vid en gård - och egare af jord,
å hvilken hemdjuren kunna anställa skada. Ett
hithörande viktigt begrepp är stängselvitsordet;
sådant säges föreligga, då en granne har
rätt att af en annan fordra deltagande i
hägnads upprättande och underhåll (eventuellt
endast underhåll). Stängselvitsordet ansluter
sig till det förhållande, att ett stängsel,
som en jordegare skall uppföra, ej sällan kan
lända till nytta äfven för granne. Vår tidigare
rätt hyllade den grundsats, att den jordegare,
som ville åtnjuta egofrid, skydd för sin jord
emot skada af annans hemdjur, själf borde genom
stängsel bereda sådant skydd. Härvid tvingade
den ene jordegaren genom stängselvitsordet den
andre att deltaga. Vår nu gällande författning
i ämnet, k. förordn. 21 dec. 1857 om egors
fredande emot skada af annans hemdjur samt om
stängselskyldighet, utgår åter från den princip,
att en hvar, som hemdjur eger, bör om dem taga
sådan vård, att de icke olofligen inkomma på
annans egor. Stängselvitsordet blir ett medel att
underlätta denna skyldighets fullgörande. Den
allmänna regeln för stängselskyldighetens
fördelning, då stängselvitsord föreligger,
är enligt gällande rätt, att å hvardera
sidan tages del till hälften. Huru hägnad
skall vara beskaffad för att anses laggill,
stadgas i Byggningabalken kap. 5 § 3,
k. förordn. 31 jan. 1815, k. br. 25 juli
och Kammarkollegii kung. 17 okt. s. å.
Th. R.*
Hägnadsskyldighet, jur. Se Hägnad.
Hägrar, Ardeidae, zool., bilda en familj inom
fågelordn. Ciconiiformes. De ha vanligen lång,
kägelformig, stark, rak, från sidorna hoptryckt
näbb; hos några former är näbben bred och hvälfd,
med nedböjd spets. Näsborrarna äro små, hufvudets
sidor framför ögonen nakna, benen långa eller
tämligen långa; tårna äro långa, den bakre
fäst i samma plan som framtårna; alla tårna
äro försedda med väl utbildade, spetsiga klor,
mellersta tåns klo är på insidan kamformigt
tandad; vingarna äro breda och tämligen långa;
stjärten är kort och afrundad samt består af
10-12 pennor; fjäderdräkten är rik och mjuk, på
nacken, skuldrorna och frambröstet förlängd. -
Hägrarna äro för erhållande af sin föda
bundna till vatten, sjöar, floder eller grunda
hafsstränder, men häcka stundom rätt långt från
dessa sina fiskeplatser. I motsats till flertalet
vadare sätta de sig gärna i träd (märk baktåns
fäste i jämnhöjd med öfriga tårna). Några arter
häcka, äfven i träd, under det andra lägga sina
enkla reden bland vass och säf. Honan rufvar
vanligen ensam, hvarvid hannen förser henne med
föda; de utkläckta ungarna vårdas sedermera af
bägge föräldrarna och matas i boet, tills de
äro fullväxta. Hägrarna beskrifvas i allmänhet
som trätgiriga och elaka. Ytterst försiktiga och
vaksamma, söka de alltid genom flykt rädda sig
undan hvarje starkare fiende; men urståndsatta
att fly, försvara de sig ursinnigt och kunna
bli far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
