Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hähnel, Jakob, tysk tonsättare. Se Händl - Häklefjäll - Häktbalk - Häkte - Häktning - Häl - Häl 1. (Lat. talus, calx), anat. - Häl 2. Landtbr. Se Plog - Häl 3. sjöv. - Hälbenet - Hälftenbruk - Hälgångare - Hälla - Hällaryd (Hellaryd) - Hällby (Hellby)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hähnel, Jakob, tysk tonsättare. Se Händl.
Häklefjäll. Se Hekla och Blåkulla.
Häktbalk, skpsb., en på förkant af akterstäfven å
träfartyg horisontalt liggande och till stäfven
bultad balk i (se fig. i art. Förtimring),
som med sina ändar hvilar på ransonstimrets,
n, aktra ring och som midskepps är bröstad öfver
stäfven så djupt, att häktbalkens akterkant
kommer intill stäfvens spunning. Ofvanpå hvardera
af häktbalkens ändar står ett timmer, k, kalladt
hörntimmer, som bildar bordvartsformen af såväl
hvalfvet som akterspegeln. Mellan hörntimren
äro på häktbalken ställda några timmer, l och
r, hvilkas öfra, inom spegeln belägna delar
kallas spegeltimmer, och nedra, inom hvalfvet
belägna delar hvalftimmer. På ofvannämnda
timmer fästes spegel- och hvalfklädseln.
J. G. B.*
Häkte. Se Fängelse.
Häktning, jur., den åtgärd, hvarigenom
en för brott misstänkt person beröfvas
friheten. Stadganden härom finnas i förordningen
om nya Strafflagens införande. För att häktning
må ega rum, erfordras, dels att en på sannolika
skäl grundad misstanke om brott föreligger, dels
också att det kan befaras, att den misstänkte,
om han lämnas på fri fot, genom flykt undandrager
sig rannsakning och bestraffning eller vidtager
åtgärder för att hindra målets utredning
(kollusion). I det senare hänseendet är brottets
beskaffenhet af betydelse. Är brottet så groft,
att det icke kan komma att bestraffas med
lindrigare straff än två års straffarbete,
så måste häktning ega rum, emedan fara för
flykt då alltid kan antagas vara för handen. Är
brottet så ringa, att straffpåföljden inskränker
sig till böter, kan den misstänkte icke häktas,
såvida han icke är okänd och ur stånd att lämna
tillförlitlig upplysning om sin person. För
brott, som icke medför högre straff än fängelse,
kan äfven känd person häktas, om han saknar
stadigt hemvist och det kan befaras, att han
afviker, men däremot icke bofast man; en sådan
kan häktas endast för brott, som kan komma att
bestraffas med straffarbete, såvida de allmänna
förutsättningarna för häktning föreligga. Äfven
utan att misstanke om brott förefinnes, kunna i
vissa fall personer mista friheten: öfverlastade
(enl. förordn, mot fylleri 16 nov. 1841),
lösdrifvare (lag ang. lösdrifvares behandling
12 juni 1885), konkursgäldenär, som vägrar
beediga sin bouppteckning, m. fl. - Berättigad
att häkta är endast offentlig myndighet:
K. M:ts befallningshafvande, borgmästare och
råd, magistratens ordförande, polismästare,
kronofogde, länsman och stadsfiskal samt domstol,
när tilltalad person finnes icke böra lämnas å
fri fot. Dock kan äfven enskild person häkta den,
som gripes å bar gärning eller flyende fot,
d. v. s. innan han efter brottets begående
hunnit i säkerhet, men den häktade skall då
ofördröjligen inställas för polismyndighet, som
pröfvar åtgärdens behörighet. Då häktningen
alltid innebär ett svårt lidande, för hvilket
staten i allmänhet icke gifver ersättning, äfven
när det är oförskyldt, och som i allt fall knappt
kan ersättas, måste man söka bereda medborgaren
den största möjliga säkerhet mot obehörigt
användande däraf. En sådan garanti finnes väl
i det ansvar, som helt naturligt drabbar den,
hvilken olagligen beröfvar någon friheten; men
den utländska lagstiftningen har icke ansett
denna trygghet tillräcklig, utan i allmänhet
föreskrifvit, att den häktade skall inom
viss kort tid, vanligen 24 timmar, föras inför
en domare, som pröfvar häktningsåtgärdens
befogenhet. I svensk rätt saknas ett sådant
stadgande; häktningens laglighet pröfvas af
domare först i samband med rannsakningen
om själfva brottet, och denna skall ega rum
i stad inom 8 dagar och på landet inom 3
veckor, sedan häktningen blifvit hos domaren
anmäld. Förklarar domstolen häktningen böra ega
bestånd, kan den häktade omedelbart besvära sig
öfver detta beslut hos öfverrätten. Rättighet
att mot borgen försättas i frihet tillkommer
enligt svensk lag icke under något förhållande
häktad person. Enligt lag 14 sept. 1906 eger
den, som häktats för brott, hvarå dödsstraff
eller straffarbete, dock ej under två år, kan
följa, rätt att få sig biträde i rättegången
förordnadt. Genom lag 12 mars 1886 har medgifvits
oskyldigt häktad rätt till ersättning af
allmänna medel. Denna rätt är emellertid bunden
vid stränga villkor; det fordras att på grund
af hvad vid rannsakningen förekommit befinnes,
att det brott, för hvilket häktningen egt rum,
icke blifvit begånget, eller att det föröfvats
af annan än den häktade eller att det eljest
icke kan vara af denne begånget samt att han
icke heller varit däri delaktig. Har den häktade
själf genom sitt förhållande gifvit anledning
till åtalet, har han förverkat rätt till
ersättning. Ansökan om dylik ersättning göres
hos konungen och pröfvas i Statsrådet. Enligt
lag 22 juni 1906 eger domstol, när den häktade
dömes till frihetsstraff på viss tid eller
till böter, förklara, att straffet skall
anses vara till viss del eller helt och hållet
verkställdt genom den dömdes hållande i häkte. -
I afseende på rannsakningsfånges behandling
i häktet är att märka, att häktningen är en
säkerhetsåtgärd, icke ett straff, och att den
häktade därför icke bör underkastas större tvång,
än ändamålet kräfver. (Se Rättegångsbiträde.)
I. Afz.
Häl. 1. (Lat. talus, calx), anat., hos människan
den bakom läggen utskjutande delen af foten,
som utgöres af den bakre ändan på ett fotlagsben
(os calcaneum l. os calcis) och af den förbi
dettas baksida strykande, på dess nedre kant sig
fästande akillessenan (se d. o.). Det hela är
omgifvet af hud, som under hälen företer betydlig
tjocklek. - 2. Landtbr. Se Plog. - 3. Sjöv.,
aktersta ändan af kölen. 1. G. v. D.* 3. R. N.*
Hälbenet, veter Se Has, sp. 39.
Hälftenbruk, det rättsförhållande, som uppstår,
då en person öfverlämnar brukandet af sin
jordegendom till en annan person (hälftenbrukare)
på det villkor, att egendomens årliga afkastning
delas lika mellan egaren och brukaren.
Hälgångare, Plantigrada, zool., kallas
sådana däggdjur, som trampa på hela fotsulan,
t. ex. björnen, gräflingen o. s. v. Jfr Tågångare.
Hälla, rem nedtill på stramt åtsittande
långbyxor, hvilken går under foten och håller
plagget spändt. Jfr Dräkt, sp. 941.
Hällaryd (Hellaryd), socken i Blekinge
län, Bräkne härad. 7,832 har. 3,293
inv. (1908). H. bildar med Åryd ett
konsist. pastorat i Lunds stift, Listers och
Bräkne kontrakt.
Hällby (Hellby), järnkälla i Torshälla
landsförsamling, belägen vid H. station
å Norra Södermanlands järnväg, 4 km. från
Eskilstuna. Källan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
