Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höftsjuka - Höftvärk - Höfverö (Höfrö) - Höfvitsman - Hög - Hög 1. Socken i Gäfleborgs län - Hög 2. Socken i Malmöhus län - Hög, gammal dans adelsätt - Hög 1. Just H. - Hög 2. Stygge H. - Hög 3. Just H. - Höga Atlas, Se Atlas, sp 341 - Högadel - Högaffel, Se Gaffel 4 - Höga kommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
Höftvärk-Höga kommissionen
212
framkallas stundom af något yttre våld, ett fall,
en stöt; men de verkande orsakerna kunna vara
så obetydliga, att de undgått uppmärksamheten,
och ej sällan förnekas en sådan orsak med afsikt
af barnens sköterskor. Onekligt är ock, att ett
visst anlag, synnerligast tuberkulöst, spelar
en stor roll vid framkallandet af sjukdomen. En
förståndig behandling kan, i tid använd, medföra
fullkomlig återställelse, men många fall gifvas,
där, trots en sådan, sjukdomen genomlöper alla
sina stadier. Än värre är, då sjukdomen, som så
ofta sker, i början förbises och behandlas på ett
alldeles förvändt sätt. Förbiseendet är så mycket
lättare, som de första symtomen äro osäkra (för
mindre vana ögon) och vilseledande. Smärtorna
uppträda oftast ej i höften, utan i knäet; och
otaliga gånger ordineras af mer eller mindre
"kloka" personer hvarjehanda yttre medel för den
supponerade knäåkomman, under det höftsjukan
får gå sin gång. Haltningen är ett tydligt
tecken på höftsjuka, smärtor vid vridning å
benet och tryck på höftledsregionen ett ännu
tydligare. Långvarig stillhet är det alldeles
oeftergifliga och första villkoret för en lycklig
behandling. Därjämte nyttjas sträckapparater
och gipsförband. All rörelse, äfven massage,
är absolut skadlig. I sjukdomens senare stadier
fordras ej sällan stora operationer för att rädda
patientens lif; man måste ställa ganska moderata
anspråk på resultaten af dessa operationer med
afseende på extremitetens rörlighet och funktion.
Bsr:*
Höftvärk, med., är ingen sjukdom, utan
endast ett symtom och begagnas i allmänhetens
mun som en gemensam benämning för allehanda
smärtor i och omkring höftleden. Dessa smärtor
kunna utlösas af en inflammation i själfva
ledgången och äro då ett tecken på verklig
s. k. höftsjuka (se d. o.) eller ock af en
reumatisk muskelinflammation, s. k. myit, i de
stora höftmusklerna, men äro ock icke sällan
rena nervsmärtor, såsom vid inflammation i
eller omkring den stora höftnerven, nervus
ischia-dicus, s. k. ischias (se d. o.).
I. H.
Höfverö (Höfrö), fideikommissegendom i Skaraborgs
län, med underlydande i Grolanda, Jäla, Floby,
Göteve och Sörby socknar i Skaraborgs län samt
Eriksbergs, Mjäldrunga och Skölfvene socknar
i Älfsborgs län. 28 1/2 mtl, tax. 1908 till
536,600 kr. H. (i äldre handlingar Höfverne,
Höfrene, Höfrön, Höfre m. m.) nämnes redan i
början af unionstiden (1390) som sätesgård för
väpnaren Åbjörn Bengtsson, hvilken troligen var
af Sparresläkten. På 1500-talet nämnas medlemmar
af släkten Liljesparre som egare af H. 1646
tillhörde det amiralen och öfverståthållaren
Klas Flemings dotter Barbro, sedan gift med
riksrådet frih. Erik Larsson Sparre, från hvars
släkt det genom gifte gick till riksrådet grefve
J. Creutz. Dennes son krigsrådet grefve Svante
Creutz sålde 1743 H. till öfversten H. H. Fock
och hans hustru Elis. Ollonberg, hvilka 3
nov. 1752 gjorde H. till fideikommiss. Detta
innehafves nu (1909) af dessas sonsons sonsons
son kammarherren C. A. H. Fock.
Höfvitsman (lat. capitaneus), under medeltiden
och början af nyare tiden benämning på
innehafvaren af ett större eller mindre län
(slottslän), men viker från midten af 1500-talet
i denna betydelse småningom för ståthållar-
och, något senare, landshöfdingetitlarna;
under 1500-talet och början af
1600-talet beteckning äfven för befälhafvare
öfver en större eller mindre truppstyrka
(fotfolk) eller på ett örlogsfartyg
(knektehöfvitsman, skeppshöfvitsman). Men därefter
börja efter hand dessa gamla titlar försvinna
och ersättas af andra. Jfr Rikshöfvitsman.
Ehd.
Hög. 1. Socken i Gäfleborgs län, Bergsjö och
Forsa tingslag. 8,228 har. 722 inv. (1908). Annex
till Forsa, Uppsala stift, Hälsinglands norra
nedre kontrakt. – 2. Socken i Malmöhus län,
Harjagers härad. 651 har. 434 inv. (1908). H. bildar
med Käflinge ett konsist. pastorat i Lunds stift,
Harjagers kontrakt.
Hög, gammal dansk adelssläkt, gren af ätten
Banner, tog namnet H. i början af 1400-talet. Den
är utslocknad i Danmark, men en gren (H ö e g
h) fortlefver i Tyskland. 1. Just H., f. 1584,
d. 1646, vistades 1607-14 utomlands och besökte
t. o. m. Cypern och Alexandria. 1623-40 var han
hofmästare vid den nystiftade adliga akademien
i Sorö, blef 1627 riksråd och följde 1629
Kristian IV till mötet med Gustaf II Adolf i
Ulfsbäck. Söm-rikskansler sedan 1640 sträfvade
han att bibehålla ett fredligt förhållande
till Sverige och motarbetade ett förbund med
kejsaren. - 2. Stygge H., den föregåendes
son, f. omkr. 1630, d. omkr. 1685, blef 1663
landtdomare på Lolland, men måste omkr. 1670
gå i landsflykt för otuktigt förhållande till
sin svägerska Marie Grubbe (se G r u b b e 2);
drog till Eom, blef katolik och hofmästare hos
en kardinal. Senare fick han tillåtelse att
återvända hem, men var begifven på dryckenskap,
liderlig och lika utarmad som senare hans
förutnämnda älskarinna. - 3. Just H., den
föregåendes broder, f. 1640, d. 1697, blef 1670
sändebud i Haag och slöt där 1674 förbundet mot
Frankrike; var därefter en kort tid sändebud
hos kurfursten af Brandenburg och 1676-79 vid
kongressen i Nijmegen, utan att kunna förhindra
Nederländernas separatfred med Frankrike ;
sedan 1682 viceståthållare i Norge. E. Ebg.
Höga Atlas. Se Atlas, sp. 341.
Högadel, de högsta rangklasserna inom adeln,
t. ex. i Sverige grefvar och friherrar,
i Frankrike, England, Spanien, Portugal och
Italien därjämte hertigar och markiser.
Högaffel. Se Gaffel 4.
Höga kommissionen, eng. Court of high
commission l. High commission court,
var namnet på den andliga öfverdomstol, som
drottning Elisabet af England med parlamentets
samtycke 1559 inrättade. Den bestod af både
andliga och världsliga medlemmar samt egde att
inkvisitoriskt rannsaka om både kätterier och
prästerliga förbrytelser samt att med eller
utan användande af jury bestraffa sådana. De
stora missbruk, till hvilka denna domstol
– ett motstycke på det kyrkliga området
till den beryktade Stjärnkammaren – under
Karl I:s regering gjorde sig skyldig som
redskap för ärkebiskop Lauds kyrkopolitik,
föranledde parlamentet att 1641 upphäfva den
på samma gång som Stjärnkammaren. Jakob II
inrättade 1686 en ny Hög kommission, Court
of commissioners for ecclesiastical causes,
hvars uppgift dock var inskränkt till att vaka
öfver kyrkodisciplinen bland det anglikanska
prästerskapet. Den gjorde sig inom kort lika
hatad som den förra och afskaffades 1682
af parlamentet som olaglig och fördärflig.
(V. S-g.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
